Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När Kinas ledare Xi Jinping träffar sin amerikanska kollega i Sydkorea på torsdag är det med större självsäkerhet än senaste gången de sågs för sex år sedan. Då, när Trump var president första gången, chockade han med sin aggressiva tullpolitik.
Under sin andra mandatperiod har Trump gått ännu hårdare fram. Men den här gången har han mött ett väl förberett Kina och till skillnad från de flesta andra länder, som också belagts med höjda tullar på export till USA, har Kina svarat med besked.
Kina har ett vapen som biter och som man har lärt sig att använda – sin enorma dominans av de viktiga sällsynta jordartsmetallerna som behövs i nästan all högteknologisk industri, från smarta telefoner till stridsflygplan. När Trump har höjt eller hotat höja tullarna har Kina svarat med hårdare exportkontroller av de eftertraktade metallerna. Samtidigt har man bojkottat import av sojabönor från USA, vilket slår mot jordbrukare som ofta tillhör Trumps kärnväljare.
Strategin tycks så framgångsrik att allt fler nu ser Kina som en vinnare i handelskriget.
Inför torsdagens möte ska de två länderna än en gång ha kommit överens om en vapenvila i handelskriget. Den amerikanska finansministern Scott Bessent har meddelat att USA och Kina enats om ”ett ramavtal” som innebär att Trump återigen drar tillbaka ett hot om tullar på 100 procent på kinesiska varor. Samtidigt lättar Kina på den hårda exportkontrollen av sällsynta jordartsmetaller, som kräver att företag ansöker om licenser för att importera dem, och lovar att importera sojabönor från USA.
För Peking är det en seger att Trump gång på gång backar från sina extrema tullhot, pressad av desperata amerikanska företag som behöver de sällsynta jordartsmetallerna. Och handelskriget stärker Xi Jinpings ställning på hemmaplan. Hans vägran att vika sig för den amerikanska ”mobbningen”, som det brukar kallas i kinesiska statliga medier, har lett till en våg av patriotiska inlägg i sociala medier.
I verkligheten svider förstås tullarna mot kinesiska exportföretag.
Ur kinesiskt perspektiv stärker Trumps politik landets globala position och skyndar på dess uppgång till att bli världens mäktigaste. Den amerikanska presidenten har fått smeknamn som Chuan Jianguó, ”Trump nationsbyggaren”, och Jiànguó Tóngzhì, ”kamrat bygger nationen”. Och då avser man nationen Kina. Det finns till och med de som hävdar att Trump föddes i Kina och i själva verket är en hemlig kinesisk agent.
Det senare är ett skämt. Men det skvallrar om synen att Trump banar väg för Kina att öka sitt globala inflytande när han drar sig ur internationella samarbeten som Parisavtalet.
I verkligheten svider förstås tullarna mot kinesiska exportföretag. Men också här ses positiva effekter, som att tullarna snabbar på innovationer i Kina och målet om att bli självförsörjande i den högteknologiska utvecklingen.
Inte bara kineser anser att Kina stärks av Trumps politik. ”Länge leve kamrat Trumps tullar”, skrev Moira Weigel, assisterande professor vid Harvard, i en uppmärksammad artikel i New York Times i april i år.
Tullarna leder inte, som Trump brukar hävda, till att tillverkningsjobb flyttar till USA, argumenterar Weigel. Den enda effekten är att amerikaner tvingas betala högre priser för samma varor som de alltid köpt. Kinesiska företag hittar vägar runt tullarna genom att jobba med tredjepartsföretag och bygga lager i USA, hävdar hon.
Inför torsdagens möte skriver det kinesiska propagandaorganet Global Times nöjt att den amerikanska sidan för första gången säger sig vilja arbeta i en anda av ”jämlikhet och respekt” med Kina för att lösa de tvisteämnen som finns. Ord som är mumma i kinesiska öron. Vad de egentligen betyder återstår att se. Trump har svängt förr.
Läs mer:
Unga kineser vågar inte shoppa loss – utmaning för landets nya femårsplan
Trots stenhård övervakning – protesterna i Kina ökar
