För drygt två år sedan kände Rebecka – väletablerad och mitt i karriären – paniken växa. Något var inte som det skulle. Kanske vare sig ville eller kunde hon och hennes man se – för det som deras barn gick igenom dolde han bokstavligen med livet som insats.
När fasaden till slut rämnade fanns det inte längre något alternativ än att rycka upp allt och dra.
– En av mina söner hade levt i en mardröm under ett års tid. På grund av hoten vågade han inte berätta och jag kunde inte, trots att jag uppfattar mig som en medveten och engagerad förälder, ens föreställa mig att han skulle hamna där, säger Rebecka.
Hennes son hade rekryterats av ett kriminellt nätverk. Mitt i villaidyllen, helt utan tidigare social problematik eller några prokriminella relationer hade han fångats upp och snabbt tvingats börja springa ärenden åt dem. Hoten kom snabbt, liksom kraven på att han skulle leverera droger.
– När han till slut bröt ihop och berättade för oss sa han: ”Mamma, vet du hur det känns att gå till skolan och inte veta om man kommer levande hem?” Han var 14 år gammal. Det var som en avgrund öppnade sig, minns Rebecka.
På fem dagar styrde hon och hennes man upp familjens flykt från Stockholm. Det viktigaste var att de skulle hitta en plats, ett samhälle så långt bort från gängkriminalitet som möjligt – resten – nytt boende, jobb, skola – skulle nog ordna sig. Efter att ha gjort mycket grundlig research visste Rebecka var hon ville att de skulle flytta. De hittade ett hus att hyra och så drog de. Ett par dagar innan julafton 2023 började deras nya liv.
– Våra söner ville ingenting annat än att försvinna från Stockholm, så på så sätt var det enkelt, konstaterar Rebecka.
Efter bara några veckor och ett nytt efternamn hade livet vänt. Sönerna fick snabbt nya vänner, lättnaden över att slippa stressen och känslan av att vara jagad och hotad var enorm.
– Jag kunde se på min son hur han plötsligt mjuknade. Båda killarna blev fantastiskt väl mottagna i den nya skolan. De kände sig trygga, de började långsamt bygga upp en tillit till sig själva och sin omgivning, berättar Rebecka.
Men det skulle komma att ta nästan ett år innan den son som råkat mest illa ut landat ordentligt. Sömnproblemen kvarstod, och huvudvärken. Bara tanken på att gå till psykolog och prata om den stress han hade utsatts för gav honom panik. Medan de började bygga sitt nya liv fortsatte rubrikerna om hur gängens rekrytering av allt yngre hantlangare skaka om. Rebecka var tvungen att stänga av alla nyhetsnotiser.
– Vårt enda mål var att barnen skulle må bra. Vi lät det ta den tid det tog. Som tur var fungerade det väldigt bra i den nya skolan. Det var avgörande att de hade så bra pedagoger, tror Rebecka.
När hon såg hur mjukt sonen landat var det hon som delvis kraschade. Allt de gått igenom, rädslan och oron, hade tagit ut sin rätt. Hon fick fysiska symtom på stressen hon gått igenom. Hon fick tinnitus och var oändligt trött. Nu var det hon som behövde hjälp av en psykolog.
Nu är det november 2025 och det är två år sedan hon började förstå att hennes son levde i en mardröm. Flykten från Stockholm – som var tänkt att bara vara tillfällig – har blivit till ett helt nytt liv. Ett liv fyllt av livskvalitet.
– Socialt har jag och min man betalat ett högt pris. Vi saknar vårt umgänge i Stockholm, men barnen vill aldrig flytta tillbaka. Att de trivs och mår bra är det viktigaste.
Rebecka råder alla föräldrar som hamnar i den situation hennes familj hamnade i att bryta upp och dra iväg. För ett barn som blir så utsatt som hennes son blev tror hon att det är omöjligt att komma vidare utan att bryta helt.
– Vi är privilegierade, hade kunskapen och drivet att själva ta tag i det. Min man fick säga upp sig, men jag kan jobba på distans. I den bästa av världar skulle det finnas ett strukturerat stöd från samhället när barn behöver byta miljö med sina familjer. Jag menar inte att samhället ska fixa allt, men åtminstone hjälpa till med det praktiska, visa hur man kan göra för att börja om någon annanstans utan att behöva leva med skyddad identitet.
Nu har hon och hennes man lärt sig den hårda vägen att om man som förälder känner på sig att någonting är fel – så är det förmodligen det.
– Dagens generation unga växer upp i de kriminella nätverkens närhet, oavsett var eller i vilken miljö de lever. Rekryteringen pågår överallt och hela tiden, och kommer att göra det så länge efterfrågan på droger finns där.
Läs mer:
Många av dem som rekryterar barn är själva barn
Dramatisk ökning av barn som gärningsmän bakom våldsdåd
Gängen rekryterar på landsbygden – ingen liten ort är fredad
