Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Vad handlar kriget om?
I grunden handlar kriget om vem som ska styra ett av de största länderna i Afrika på lång sikt. När diktatorn Omar al-Bashir, som styrt landet i tre decennier, störtades i en folklig revolt för sex år sedan, uppstod ett maktvakuum som ännu inte har fyllts.
Ganska snart efter al-Bashirs fall, bildades en sorts samlingsregering där den tidigare arméchefen Abdel Fattah al-Burhan ingick tillsammans med Mohamed Hamdan Dagalo som ledde den paramilitära milisen Rapid Support Forces. I detta råd fanns även en mängd representanter för civilsamhället och tanken var att de militära ledarna skulle träda tillbaka och allmänna val skulle hållas.
I stället genomförde de tillsammans en kupp och kastade ut de civila medlemmarna. Därefter började de bråka sinsemellan. Det handlar alltså om en utdragen process över flera år som lett till ovisshet om hur landet ska se ut i framtiden. När kriget väl bröt ut, för 2,5 år sedan, öppnades en Pandoras ask där fler konflikter blossade upp. Man talar nu om ett krig som utspelar sig på flera nivåer.
Vilka är dessa nivåer?
Dels finns den nationella konflikten mellan al-Burhan och den reguljära armén på ena sidan och Dagalo och hans RSF på andra sidan. De får i sin tur stöd av en rad regionala spelare i Mellanöstern, som vill ha inflytande över ett strategiskt viktigt land – Nilen flyter genom Sudan som också har en kust mot Röda havet – och som också råkar ha stora naturresurser i form av guld och jordbruksmark.
Egypten och Saudiarabien backar upp armén i Khartoum medan RSF får sitt främsta stöd från Förenade arabemiraten. I Sudan pågår alltså en kraftmätning mellan tunga spelare i Mellanöstern.
För att göra situationen ytterligare mer komplex, finns en tredje lokal nivå av konflikter. Sudan har alltid präglats av en motsättning mellan landets centrum kring Nildalen och periferin. De som styrt i Khartoum har aldrig kunnat kontrollera landsändarna på egen hand, och har använt lokala grupper i periferin som ombud. Omar al-Bashir var en mästare på att söndra och härska – han spelade ut lokala grupper mot varandra och kunde på så sätt kontrollera hela landet. När han nu försvunnit, kommer dessa lokala konflikter upp till ytan igen.
Om det är så komplext, går det då att stoppa kriget?
Ja, om man börjar med den centrala konflikten mellan RSF och armén och sätter press på deras respektive finansiärer – follow the money. Även om al-Burhan och Dagalo inte är villiga att samtala med varandra, kommer de fort att få slut på vapen och ammunition om Egypten, Saudiarabien och Förenade arabemiraten upphör med sitt stöd.
USA har samlat dessa tre länder som tillsammans med USA deltar i fyrpartssamtal. Dessa har ännu inte lett till några resultat. Men om USA ökar pressen på de tre länderna, kan det snabbt få effekter. Ytterligare uppmärksamhet kring Förenade Arabemiratens ansvar för RSF:s agerande kan också skapa press på regimen i Abu Dhabi.
Först när ett vapenstillestånd råder på nationell nivå, kan man lösa upp de många knutarna på lokal nivå. På längre sikt är det helt avgörande att rättvisa skipas för att förhindra framtida konflikter.
På vilket sätt är rättvisa viktig för framtiden?
För att det knappt funnits någon tidigare. Det förklarar den fruktansvärda nivån på våldet och den totala avsaknaden av respekt för civilbefolkningen. Konflikter har rasat i Sudan under större delen av landets moderna historia och det är extremt sällsynt med juridiska konsekvenser för de inblandade.
För en månad sedan föll en dom i den internationella brottmålsdomstolen ICC i Haag, mot krigsherren Ali Kushayb, som dömdes för brott som begicks i Darfurområdet i västra Sudan för mer än 20 år sedan. Det är den enda domen i sitt slag och måste betraktas som ett undantag som bekräftar regeln: att brott som utförs på marken aldrig kommer att få någon påföljd. Först när de inblandade förstår att de kan ställas inför rätta, kommer de att respektera folkrätten och krigslagarna.
Konflikten i Sudan har pågått i 2,5 år, varför är det så mycket uppmärksamhet just nu?
Det frågar sig nog många sudaneser som under lång tid vädjat om omvärldens uppmärksamhet. Stormningen av al-Fasher, provinshuvudstaden i Nord-Darfur i västra Sudan, förde med sig omänskligt lidande för civilbefolkningen och nivån på brutaliteten var häpnadsväckande – bland annat dödades 460 patienter och anställda på ett sjukhus i al-Fasher.
Men detta scenario hade en rad observatörer och organisationer varnat för under flera månaders tid. Dessutom utspelade sig liknande scener vid staden Geneinas fall för två år sedan, i total medieskugga. En förklaring kan vara att situationen i Gaza har lugnat ned sig något jämfört med tidigare, vilket skapat medieutrymme för andra konflikter som tidigare överskuggats.
Läs mer:
Svenske läkaren i Darfur: ”Det värsta jag sett”
Detta händer i inbördeskrigets Sudan
