För sex år sedan blev spelbolaget Unibet huvudpartner till allsvenskan och superettan, och samtidigt tog Discovery+ (numera HBO Max) över tv-rättigheterna – men nu går de lönsamma avtalen mot sitt slut.
I stället är det en ny, åtstramad tillvaro som tar vid för klubbarna.
– De centrala intäkterna kommer att minska, bekräftar Jens Magnusson, vd i nästjumbon Öster.
Och slår fast:
– Delvis är det en ny ekonomisk verklighet som väntar och som kommer att bli tuff för många.
Nytt för nästa säsong är att TV4 har köpt rättigheterna att sända herrfotbollens två högsta ligor. Avtalet gäller till och med 2031 och är, enligt Fotbollskanalen, värt 480 miljoner kronor per år, men kan stiga till 500 miljoner.
Jämförelsevis uppges det utgående kontraktet med HBO Max vara värt nästan 100 miljoner kronor mer per säsong.
Men det är inte i första hand tv-avtalet som har gett fotbollsklubbarna ekonomisk huvudbry – utan att Svensk elitfotboll (Sef), intresseföreningen för de 32 klubbarna i allsvenskan och superettan, fortfarande saknar huvudsponsor till kommande säsong.
Unibet har haft möjlighet att förlänga sexårsavtalet som började gälla 2020 till ett värde av 900 miljoner kronor, men har nu valt att inte utnyttja optionen.
Fortsatt samarbete är inte uteslutet, men Unibets bud är nu mindre än hälften av det tidigare avtalets värde, enligt Göteborgs-Posten.
– Vi har länge förhandlat med Unibet om ett nytt avtal och har fått beskedet att de inte kommer att förlänga samarbetet på samma nivå som tidigare. Dialogen med Unibet fortsätter men parallellt pratar vi med andra intressenter, säger Lena Engström på Sef.
För att bestämma hur stor andel respektive klubb i allsvenskan och superettan får av de centrala intäkterna från spel- och tv-avtal följer Sef en särskild fördelningsprincip som klubbarna själva har kommit överens om.
Till skillnad från exempelvis ishockeyn – där centrala medel delas lika mellan alla lag i SHL – är det inom elitfotbollen de mest framgångsrika lagen som får störst del av kakan, baserat på slutplaceringar i allsvenskan och superettan över den senaste femårsperioden.
När det ekonomiska anslaget minskar är det alltså klubbar som har harvat i allsvenskans bottenskikt på senare år, och framför allt spelat i superettan, som drabbas hårdast.
– Jag förstår ju såklart om det finns oro i både stora och små klubbar i en sån här tid. Men de ska känna – och det tror jag också att de gör – att vi gör allt som står i vår makt för att jobba för det som är vårt uppdrag: att säkra intäkter för de rättigheter vi har, säger Lena Engström.
De allsvenska klubbarna får 77 procent av intäkterna från spel- och tv-avtal, medan lagen i superettan delar på resterande 23 procent.
Sedan länge är det klart att IFK Värnamo åker ur allsvenskan och inför söndagens avslutande omgång är det tre klubbar som riskerar att göra smålänningarna sällskap.
IFK Norrköping ligger ovanför kvalstrecket men bara med två poängs marginal. Värst är läget för årets allsvenska nykomlingar Degerfors och Öster på 14:e respektive 15:e plats.
Båda klubbarna skriver under på att det ekonomiskt är sämsta tänkbara tajming att åka ur just den här säsongen.
– På förhand skulle jag säga att det är det. Skillnaderna är väldigt stora i förhållande till just de centrala pengarna, säger Degerfors klubbdirektör Joakim Ekblom.
Budgetmässigt uppskattar han att det kommer att skilja cirka 18 miljoner kronor för Degerfors (som i år omsätter runt 60 miljoner kronor) mellan spel i superettan och allsvenskan.
– Vi kommer att ha stora utmaningar i att få ihop vår ekonomi framåt. Oavsett om det är i en allsvensk kontext eller i superettan så förstår vi hur fotbollsekonomin drivs.
För Östers vidkommande är Växjöklubben inne i en tillväxtresa och satsar mot 50 miljoner i eget kapital inom något år – men det förutsätter fortsatt allsvenskt spel.
Jens Magnusson, som även sitter i Sef:s styrelse, medger att det finns en beredskap för att säsongen kanske inte slutar som önskat.
Fördelningsmodellen prioriterar de som presterat bäst och övertid är det risk att gapet ökar.
– De centrala pengarna kommer att vara mindre i superettan än när vi var där sist, och i allsvenskan så har man alltid en lite större kostym på sig. På så sätt så är det väl ännu mer utmanande nu, säger han.
– Och det är klart att de pengarna procentuellt, om man tittar på omsättning, är mycket större för de mindre klubbarna i allsvenskan och framför allt i superettan.
En stor del av de allsvenska klubbarnas ekonomi är byggd på spelarövergångar. En division ner blir möjligheterna för den sortens intäkter dock mer begränsade, tillägger Magnusson.
Vilket ställer krav på anpassningsförmåga.
– I många klubbars ekonomier har kanske risknivån ökat något för att man har varit van vid att sälja spelare för ganska mycket pengar. Vi har sett exempel på hur tufft det kan bli om man inte fortsätter att göra det.
Jens Magnusson fortsätter:
– I kombination med att de ”säkra” pengarna, centrala intäkter, minskar så blir det ett annat ekonomiskt läge och klimat som man går in i.
Sef:s fördelningsmodell – allsvenskan kontra superettan men också klubbarna emellan i respektive liga – bygger på ett solidariskt tänk. Men det är också rimligt att tro att en effekt av den blir ett växande ekonomiskt gap mellan rika klubbar och fattiga.
– Min bild är att klubbarna är ganska nöjda med den fördelningsmodell som vi har i dag, som vi jobbade igenom ganska genomgående för ett antal år sedan, säger Lena Engström.
Jens Magnusson har inga invändningar. Han påminner om att enskilda klubbar säkerligen hade kunnat teckna egna avtal och få ut ännu mer än den andel som de får genom Sef i nuläget – men avstår detta för att gynna kollektivet.
– Samtidigt är det de mindre klubbarna som drabbas hårdast när den här typen av centrala avtal minskar. Det är en diskussion som kommer att fortsätta framöver, hur man ska se till att båda ligorna blir så starka som möjligt, säger han. Alla inser hur olika detta slår mot olika klubbar.
Degerfors Joakim Ekblom ifrågasätter inte heller han fördelningsmodellen, eftersom medlemmarna tillsammans enats om den, men…
– Modellen prioriterar de som presterat bäst och över tid är det risk att gapet ökar. Samtidigt får vi ta del av en kaka som vi kanske annars inte hade fått ta del av.
– Jag förstår att det går att se det från olika perspektiv, men för helheten har man uppenbarligen enats och därför tänker jag att modellen är rättvis, utifrån att vi är överens.
