Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”Lilla fittan-debatten” rasar vidare. Det hela började med att författaren Aase Berg på ett expressivt sätt vädrade sina åsikter om några recensenter av hennes böcker. Recensenterna tog illa vid sig. Man kan få en översikt av debattens första vecka här. Poeten Lars Hermansson begår en lärd, historisk exposé över dagboksformens historia här.
■ ■ ■
Eftersom Aase Berg är en god vän som jag känt sedan hennes tid i Stockholms surrealistgrupp, har jag ingen som helst självbevarelsedrift när jag träffar henne. Utan en tanke på att hon registrerar skeendet tar jag heder och ära av namngivna personer såsom Ayn Rand och Carl David af Wirsén. Mina egna dagböcker behåller jag inom mig själv, och de påminner mer om kompositören Eric Saties självbiografiska ”Mémoires d’un amnésique”, ”En amnesikers minnen” på svenska.
■ ■ ■
Ett annat bokligt ämne är de så kallade Engelsbergsklassikerna som bokförlaget Stolpe ger ut. Det är påkostade klassikerutgåvor av diverse tänkares banbrytande huvudverk. Den senaste är den italienske historikern Carlo Ginzburgs ”Osten och maskarna”. Den utgår från mjölnaren Menocchio, som på 1500-talet ställdes inför inkvisitionen anklagad för kätteri. Här introducerar Ginzburg mikrohistorien som vetenskaplig inriktning. Maja Hagerman har skrivit förord till den nya utgåvan. Den gamla var del av grundkursen i både historia och idéhistoria vid Lunds universitet på min tid. Jag vet inte om det finns några universitet kvar i Sverige numera.
■ ■ ■
Tidigare tänkare som utkommit i Engelsbergsserien är religionshistorikerna Mircea Eliade, Franz Cumont och Rudolf Otto samt av någon anledning rövhålet Henry Kissinger. Om de framöver ger ut Ayn Rand eller Carl David af Wirsén så drar jag tillbaka mina rekommendationer.
■ ■ ■
Veckans kritikerlista bjuder på fyra nya böcker, samtliga ypperliga. Särskilt vill jag framhålla Christine Falkenlands återkomst sju år efter den senaste romanen. Kul. Jag vill också framhålla de andra tre böckerna. Sammantagna kan de hjälpa till att stå ut med november. Nyss fick jag Göran Sonnevis nya diktsamling – ”Det oföreställbaras vinge” – , även den förstås ett slags dagbok. Om november 2024 skriver han: ”I gränden mellan husen lätt dimma/ Begynnande gryning/ Sedan TV-bilderna/ CNN visar klart det som är på väg”. Ja, det är Trumps andra valseger. November är krigens månad.
1. Christian Kracht: ”Air”
Övers. Anna Bengtsson. Ersatz, 206 sidor (1)
Den schweiziske författaren demonstrerar i sin nya roman varför han är ett världsnamn.
2. Eduardo Halfon: ”Tarantel”
Övers. Hanna Nordenhök. Tranan, 168 sidor (3)
Akut och drabbande gestaltning av en delad judisk och guatemalansk erfarenhet.
3. Sofia Andruchovytj: ”Amadoka II. Sofia”
Övers. Nils Håkanson. Albert Bonniers förlag, 507 sidor (2)
Andra delen av detta rika epos behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina.
4. Christine Falkenland: ”Författarinnan”
Wahlström & Widstrand, 239 sidor (ny)
Den skoningslösa romanen om att åldras som kvinnlig författare läser man med hjärtat i halsgropen.
5. Lea Ypi: ”Förödmjukelse. Ett återskapat liv”
Övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag, 383 sidor (ny)
Rik och komplex släkthistoria med avstamp i det sönderfallande Ottomanska riket.
6. Leïla Slimani: ”Jag tar med mig elden”
Övers. Lotta Riad. Natur & Kultur 356 sidor (9)
Magnetiskt, rörande och gripande när den fransk-marockanska författaren avslutar sin familjesaga.
7. Kristoffer Leandoer: ”Det är läsaren som skriver boken”
Natur & Kultur, 304 sidor (4)
En av Sveriges mest uppskattade kritiker om det nödvändiga mötet mellan böcker och deras läsare.
8. Richard Flanagan: ”Fråga 7”
Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers förlag, 304 sidor (ny)
Sökande essäroman om moraliska paradoxer av en författare som inte hade existerat utan atombombningen av Hiroshima.
9. Karl Ove Knausgård: ”Arendal”
Övers. Staffan Söderblom. Norstedts, 239 sidor (7)
Femte delen i romanserien om Morgonstjärnan inleds 1976 med ett bilhaveri och leder in i det okända.
10. Philippe Sands: ”Londres 38”
Övers. Manne Svensson. Albert Bonniers förlag, 480 sidor (ny)
Juristen skriver om hur nazismens terror kunde leva vidare i den chilenska diktaturen.













