Rasmus möter Benjamin. Det är stockholmskt 1980-tal och en grupp unga homosexuella kan äntligen hitta sig själva och sin familj men drabbas samtidigt av en ny dödlig sjukdom.
– Allt som händer här är egentligen sant, alla karaktärerna har funnits och vi har ett ansvar för dem, det har vi varit väldigt noga med, säger Jonas Gardell som är lycklig över att musikalen får urpremiär på just Göta Lejon i Stockholm.
– Det är precis här som allt utspelade sig.
Ola Salo ska spela den bitchige Paul som så småningom gör till och med sin egen begravning till en fest. Det är också han som lyckas föra samman Rasmus och Benjamin på sitt julaftonsparty.
I romantrilogin skildrar Gardell hur den unge Rasmus från värmländska Koppom blir aidssmittad ”av dumsnäll artighet” strax efter ankomsten till huvudstaden.
Med Benjamin, som i sin tur lämnat Jehovas vittnen, upplever han stor kärlek.
När Jonas Gardell hade skrivit manus till tv-serien 2012 fick han beröm av tv-cheferna.
– Men någon ville stoppa det och sade ”vilka vill se bögar dö i aids?”
Ganska många visade det sig. När tv-serien väl sändes flyttade äldreboenden fram läggningstiderna för att de gamla ville titta, minns Gardell.
– För att inte tala om alla de som sade: ”hörrni, kan vi få berätta var våra barn är begravda, för nu skäms vi inte längre”.
Fredrik Kempe hade skrivit en låt till tv-serien och visste redan då att han ville göra musikal av ”Sveriges finaste kärleksberättelse”.
– Det är väldigt få berättelser som sprudlar av musikalitet och det kände jag att den här gjorde, säger han och berättar att han tjatade tills han fick ett ja.
Arbetet har tagit sex år, skämtsamt har de kallat musikalen ”det bästa vi gjort”, och det blänker i ögonen när de pratar om den.
Duon har utgått från romanerna och valt lite annat fokus än tv-serien, bland annat på mödrarnas kärlek till sina söner men också på ungdomligt trots.
– Det finns en konstant pandemi känns det som, om den sedan heter Putin, corona eller aids är det tyvärr något som alla ungdomar måste leva sig igenom, säger Fredrik Kempe.
Jonas Gardell tillåter sig att vara ”väldigt storvulen”:
– Jag hoppas att några av sångerna ska bli del av en svensk låtskatt som ska sjungas långt efter att jag och Fredrik är borta.
