Jag är, enligt Taliah Pollack (DN 17/11), en ond jude – eller kanske inte jude alls. Hon likställer mig och andra icke-sionistiska judar som kritiserar Israels folkmord i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken med medeltida konvertiter. Enligt henne gör vi det för att vinna majoritetssamhällets gillande, som om vår etiska övertygelse vore opportunism. Det avslöjar en djup oförståelse för vad vårt engagemang faktiskt bygger på. För mig – och många judar världen över – är kritiken mot Israel, ockupationen och apartheidpolitiken självklar: vi försvarar mänskliga rättigheter, internationell rätt och principen att ingen stat står över lagen.
Att Pollack i DN ändå påstår – redan i rubriken – att judar utpekas som folkmördare är falskt, intellektuellt ohederligt och beklämmande
Ingen inom Palestinarörelsen pekar ut judar som folkmördare. Däremot finns legitim kritik mot den så kallade judiska staten (Israel) och organisationer som blundar för eller försvarar folkrättsbrott i Gaza och på Västbanken. Att Pollack i DN ändå påstår – redan i rubriken – att judar utpekas som folkmördare är falskt, intellektuellt ohederligt och beklämmande.
Än värre är att Pollack gör just det hon anklagar andra för: delar upp judar i goda och onda. De som tiger om Israels övergrepp anses goda, medan de som försvarar palestiniernas rättigheter och/eller förespråkar enstatslösning framställs som ond eller självhatande. Det är en djupt problematisk hållning – och ett farligt sätt att begränsa vad judisk identitet får vara.
Hon sprider dessutom en ren lögn när hon hävdar att ”I nästan två års tid hade Palestinademonstranter passerat utanför den judiska skolan varje vecka.” Jag har deltagit i och känner till nästan alla Palestinademonstrationer i Stockholm de senaste två åren och ingen har gått förbi skolan. Att DN publicerar detta utan grundläggande faktakontroll borde oroa alla som värnar pressens trovärdighet.
Efter 50 år i solidaritetsarbete vet jag att om antisemitiska uttryck dyker upp – vilket är mycket sällsynt – bemöts de omedelbart
När Pollack påstår att Palestinarörelsen ”ursäktar och bortförklarar antisemitiska tankegångar” anger hon inte ett enda exempel. Efter 50 år i solidaritetsarbete vet jag att om antisemitiska uttryck dyker upp – vilket är mycket sällsynt – bemöts de omedelbart. Kritiken av Israel som stat eller politik är inte kritik av judar. Att hålla judiska organisationer ansvariga för att de försvarar eller blundar för folkrättsbrott är inte antisemitism, utan en moralisk skyldighet för oss som vill värna en humanistisk och pluralistisk judisk tradition.
Ja, antisemitismen har ökat i Sverige. Men ökningen kommer inte från vänstern, utan främst från högerextrema miljöer – vilket forskningen är entydig om. Pollack säger att antisemitism ska bekämpas genom utbildning, inte genom att attackera andra minoriteter. Ändå gör hon just det: hon angriper oss – en minoritet inom minoriteten – med osanna anklagelser som spär på polariseringen.
Antisemitism bekämpas genom satsningar på skola, bibliotek och kultur – inte genom att stämpla Israelkritik som antisemitism
Polariseringen i samhället – mellan judar och judar, judar och muslimer och mellan höger och vänster – är ingen gåta. Den drivs av Israels folkrättsbrott och av de politiska krafter som ursäktar dem. När antisemitism används för att tysta kritik och avleda uppmärksamheten från Israels övergrepp ökar polariseringen. Antisemitism bekämpas genom satsningar på skola, bibliotek och kultur – inte genom att stämpla Israelkritik som antisemitism.
Det offentliga samtalet om Israel/Palestina kräver ärlighet och intellektuell hederlighet. Pollacks artikel erbjuder inget av detta. Det går att försvara judiskt liv och identitet utan att förtala vänstern och solidaritetsrörelsen – och utan att förtiga, försvara eller ursäkta apartheid och krigsbrott. Många av oss judar gör just det och kommer fortsätta, oavsett hur ofta vi utmålas som onda, självhatande eller konvertiter.
Dror Feiler
Tonsättare, konstnär och aktivist
Svar direkt från Taliah Pollack:
Jag är säker på att Dror Feiler till hundra procent hyser sina åsikter av övertygelse, så just den indignationen kan han släppa. Jag skrev tydligt att anpassningen till majoritetssamhället kan ske av olika anledningar. För mig är dock hans åsiktspaket ytterst svartvitt, precis som det proisraeliska åsiktspaketet.
Min text (DN 17/11) gick ut på att tala om antisemitism i ett större perspektiv för att förstå utsattheten som judar världen över vittnar om i dag. Att vara antisionist är ett val, det ligger ingen värdering i den analysen och jag har definitivt ingen åsikt om vem som är jude och inte. Tyvärr är det vanligt att de omvända inom en viss grupp gärna bankar in ”sanningen” i huvudet på de som ännu inte sett ljuset. Friheten att tycka olika är något av det viktigaste vi har – det är beteendet jag ogillar.
Jo, Palestinademonstranter har återkommande passerat Hillelskolan, oavsett vad Feiler tror, men min text handlade inte om det utan om majoritetssamhällets skuldbeläggning av judar. Engagemanget för ett fritt Palestina är något jag uppmuntrar, så länge det inte sker på bekostnad av svenska judar.
Vad enskilda judar har för relation till Israel har ingen annan med att göra, den relationen har ofta mycket djupare rötter än den nuvarande israeliska regeringens agerande
Att ingen jude blir utpekad, som Feiler påstår, om hen inte aktivt tar avstånd från Israel är verkligen att ta i, när vi är många som hör vittnesmål från skolor, universitet och arbetsplatser om motsatsen. Det är en utveckling som bekymrar mig. Vad enskilda judar har för relation till Israel har ingen annan med att göra, den relationen har ofta mycket djupare rötter än den nuvarande israeliska regeringens agerande.
Kritik kan existera i många former. Jag är israel och sionist, samtidigt som jag skrivit om Israels brott i otaliga texter och ägnat fem år åt att skriva en bok mot ockupationen, rest runt på Västbanken, bott hos palestinska familjer och israeliska bosättare samt engagerat mig i lokala fredsinitiativ och proteströrelser.
Men min text handlade inte heller om Israel, utan om Sverige här och nu. Den vänder sig till läsare som kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Som är bekymrade över debattklimatet och ogillar aktioner som skapar otrygghet, vare sig det är judar eller palestinier som utsätts. Min antirasism är konsekvent, inte politiskt färgad.
Taliah Pollack
Frilansskribent
Läs mer:
Taliah Pollack: Nu pekas judar ut som folkmördare tills motsatsen bevisas
