Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
En iskall, snöig dag i början av januari år 1955 kom jag med tåg från småländska Kvarnlyckan via Kalmar och Nässjö till Stockholms central.
Jag var tio år och blev på stationen mött av min morfar, vilket förvånade men också gladde mig.
I synnerhet som han genast tog mig till den stora järnvägsrestaurangen mot Vasagatan, ett praktexempel på den tidens krogar och restriktioner inte minst.
Det var väl därför vi gick dit. Så att han fick sina centilitrar Skåne i ett spetsglas.
Vi åt kokt rimmad oxbringa. Han tog öl åt sig själv och sockerdricka åt mig.
I doften av kallskänk, synen av uppläggningsfat, bestick, servetter, varma tallrikar, saltkar, peppar, askkoppar och strama servitriser i svart och vitt var det så mycket krog som kunde rymmas i ordet år 1955.
Förmodligen tog han en konjak till kaffet också. Han tryckte in den ena cigaretten efter den andra av märket Fairfax i munstycket och sög i sig röken ner till tårna med det utsökta välbehaget hos en manschettproletär herre som var född på 1880-talet och aldrig kört bil, aldrig sett på tv, aldrig haft centralvärme men alltid gått oklanderligt klädd i kavajkostym, väst, slips, ångad homburgerhatt, handskar, tändare och cigarettmunstycke.
Vi tog en bil hem, som man sa, och for i snögloppet genom Norrmalm till Vasastan och Sibirien där halva släkten bodde, umgicks, dog och firade jul.
Minnet kommer för mig vid läsningen av en nyutkommen bok om järnvägsrestauranger, ”Menyn, tack!!” av Göran Willis och Ronald Åman. Den släpptes häromdagen på den emblematiskt utvalda restaurangen i Stockholms Östra Station, som vad Sverige och stekt salt sill beträffar slår det mesta i den vägen som i dag kan uppbringas.
Boken innehåller utförliga tips på ett 40-tal andra järnvägsrestauranger, från Boden till Budapest, Markaryd till Milano, Nynäshamn till New York, Rom till Rättvik, Partille till Paris, och kunde, vad ämnet beträffar lika gärna ha hetat ”Notan, tack!”
För man har ofta bråttom till tåget, hur bra maten än smakar.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om hur snabbt stugan blir utkyld på vintern och hur mycket tydligare mörkret syns där.
