De är oftast två i varje enmotorigt flygplan: en pilot och en skytt. I skydd av mörkret lyfter de, vid frontområdet, längs gränsen till Ryssland. Uppgiften består i att med maskingevär stoppa ryska drönare.
Uppdraget är livsfarligt och kräver stor skicklighet, särskilt i tider då drönartekniken ständigt förändras. Det gäller att undvika att hamna i skottgluggen för en målsökande, obemannad farkost.
– Vi riktar in oss på de större drönarna, shahed. De kan bära upp till 90 kilo sprängmedel och gör enorm skada. Ibland kommer de i kluster. Men lyckas man träffa en av dem kan explosionen skada andra drönare i svärmen – och splittret kan då trasa sönder flygplanet, säger en 36-årig pilot vi träffar.
När han var liten drömde han om att bli kosmonaut, ville flyga raket. Nu går han under anropsnamnet Mars. Piloterna är ute nästan varje natt.
– Jag kan vara rädd inför ett uppdrag, men vid spakarna är jag fullt koncentrerad. Efteråt händer det att jag skakar.
Han vill inte kalla sig direkt vidskeplig, men säger:
– Jag rakar mig aldrig innan jag lyfter. Det gör jag när jag är tillbaka.
Stalker ser upp mot det jämntjocka molntäcket. Han kallar sig så: ”Stalker”, alla riktiga namn hålls hemliga. Vi står på ett fält utanför Charkiv, omkring 17 kilometer från frontlinjen. Landskapet är platt, på åkern intill slokar uttorkade solrosor.
På platser som denna startar de små privatägda flygplan som används av Civil Air Patrol of Ukraine, CAP, som den frivilliga flygföreningen kallas. Stalker är en av grundarna. Organisationen är självständig och utför uppdrag för Ukrainas väpnade styrkor och säkerhetstjänst. Exakt hur många flygplan man förfogar över säger man inte, men det rör sig om tiotals.
Ett frö till organisationen såddes redan 2008, då Stalker startade en flygakademi för ungdomar – hans då 14-årige son var en av dem – i samarbete med det flygbolag där han arbetade. Sedan dess har ett par tusen personer utbildats. Ett femtiotal har tagit flygcertifikat, en handfull blivit stridspiloter.
När kriget bröt ut i Ukrainas östra delar 2014 växte verksamheten, och gjordes om. Inspirationen kom från amerikanska Civil Air Patrol, som grundades 1941 och där civila, frivilliga piloter på uppdrag av försvaret först bevakade, därefter aktivt försvarade USA:s gränser under andra världskriget.
– De flög längs Stillahavskusten och rapporterade om de upptäckte något, i samarbete med försvaret. Vi ville göra något liknande, säger Stalker när vi möts på hans minimala kontor i Charkiv.
Han är i 50-årsåldern, har varma, bruna ögon och ett fast handslag. Uppvuxen i Luhansk, ville bli pilot redan i första klass och blev det.
– Mitt liv i ett nötskal, säger han och ler.
Åren efter 2014 handlade uppdragen främst om att evakuera sårade och sjuka, spana efter skogsbränder och leta efter försvunna barn. Ett femtiotal personer har räddats, sexton försvunna barn har återfunnits, enligt Stalker.
– Men vi var också de väpnade styrkornas ögon och öron. Vi spanade längs gränsen, såg när ryssarna infiltrerade i Donbass.
Under senhösten 2021 kunde piloterna följa hur Ryssland mobiliserade norr om Charkiv – och sedan det fullskaliga kriget inleddes i februari 2022 befinner sig frivilligpiloterna nära striderna. Våren 2022 bidrog deras insatser till att de ryska styrkorna aldrig lyckades omringa Charkiv.
– Vi samarbetade nära med den 92:a anfallsbrigaden, som vid den här tiden försvarade stadsgränserna. Vi tog med deras befäl ombord, från luften kartlade de ryssarnas taktik och med den informationen kunde stoppa de pansarfordon som försökte ta sig in mot staden.
Tre och ett halvt år senare ligger nästan allt fokus på drönare. Ändå spelar människor alltjämt en nyckelroll, varför skulle annars Ukrainas brist på soldater vara ett problem? Och i luften har de bemannade, ultralätta planen fördelar i jämförelse med traditionellt luftförsvar.
När ryska drönare upptäcktes i Polen i september sköts några av dem ned av nederländskt stridsflyg med luftvärnsmissiler – en ineffektiv och extremt dyr metod som genast gjordes till åtlöje i Ukraina. Här används oftast så kallade interceptordrönare, ett slags försvarsdrönare – men även de enmotoriga planens lätthet och låga hastighet gör dem lämpade för drönarjakt. Prislappen för ett begagnat propellerplan är en bråkdel av det amerikanska stridsflyget F-35.
– Det är ett lagarbete mellan piloten, skytten, navigationen, som sköts från marken. Vi har inte bara skjutit ned drönare, utan också åtta av fiendens helikoptrar.
Stalker döljer inte sin stolthet.
– Ukraina är det enda land i världen som har skarp erfarenhet av detta. Den kunskapen kan bli värdefull för fler.
Men det finns ett område som piloterna vi träffar inte kommenterar – huruvida de genomför offensiva uppdrag, också över rysk mark. Att de i skydd av mörkret flyger in, oupptäckta och på låg höjd, utför en uppgift och tar sig ut.
Då handlar ordern, enligt DN:s källor, till exempel om att förstöra ryska olje- eller gasdepåer och annan energiinfrastruktur. Attacker som Ryssland beskrivit som orsakade av drönare är alltså i själva verket ofta resultatet av bemannade, små flygplan. Stalker väger sina ord när jag frågar om den delen av verksamheten.
– Vår huvuduppgift är att skada fienden. En del av det arbetet skulle förstås kunna innebära att man passerar gränsen.
Det tyngsta skälet att hålla tyst är Oleksandr Morozov, en pilot som greps i den ryska regionen Bryansk i mars 2023, nära en plats där ett litet ukrainsktillverkat flygplan just havererat. Fallet Morozov säkerhetsklassades genast av ryska myndigheter. Piloten är alltjämt frihetsberövad. Han dömdes i mars i år till 22 års fängelse.
I Kiev betonar Vadym Kusjnikov, grundare av den oberoende nyhetssajten Militarnyi, betydelsen av de frivilliga piloternas farliga, ofta osynliga arbete.
– På grund av drönarna tar det numera ofta lång tid att få bort sårade från skadeplatsen. De medicinska evakueringarna räddar liv, säger han.
Till det kommer prickskyttet.
– Ryssland är förstås väl medvetet om det, attackerna har ökat mot CAP:s flygplatser och uppställningsplatser. De har brist på både flygplan och reservdelar.
För en frivilligorganisation där allt betalas ur egen ficka är det ingen lätt sits.
Stalker gjorde sin sista flygning som civil pilot dagen före Rysslands invasion. Numera håller han sig på marken, agerar spindel i nätet medan andra flyger.
Han är beredd att ge allt för Ukraina, har på ett sätt redan gjort det. I februari i fjol dödades hans son, som hunnit bli en skicklig stridspilot och gick under namnet Magic. En rysk missil träffade hans plan. När Stalker berättar om honom väller tårarna fram. Han drar en djup suck.
Dagen innan vi ses har frivilligpiloterna förlorat ett av sina plan. Men ingen människa skadades, det allra viktigaste, Stalker trycker på orden.
Han vill inte berätta vad som hände.
Läs mer:
En post som fungerar – vad kan Postnord lära sig av Ukraina?
Ukrainare om fredsplanen: ”Om vi inte kan försvara oss kommer de att döda oss”
