En konferenslokal i Riga, i slutet av september – 19-årige Dani Zuhair sitter bland hundratals andra ungdomar och väntar.
Väntar, för han vågar inte riktigt hoppas.
– Det här är de bästa ungdomsforskarna i världen. Jag tänkte att jag inte skulle vinna någonting.
Det är den sista dagen av Forsknings-EM för unga. Under de senaste dagarna har Dani stått i en monter och berättat om sitt forskningsprojekt som handlar om en slags magnetisk struktur – skyrmioner. Ett arbete han har jobbat med i flera månader.
Nu återstår bara prisutdelningen.
– Först ropade de ut tredje- och andraplats. Jag minns att jag tänkte på hur dessa människor är så otroliga och att jag inte hade en chans.
Sedan var det dags för vinnaren.
– Men sedan ropade de: förstapriset går till Dani Zuhair. Jag började nästan skaka av förvåning och glädje, säger han.
DN träffar Dani i Observatorielunden i Stockholm ett par månader efter vinsten i Riga. Han skiner upp när han berättar om sina nya lärdomar och vänner.
– Jag har kontakt med många av dem. Den här gemenskapen är väldigt stark, säger han.
Det är första gången någonsin som en svensk vinner Forsknings-EM för unga. Dessutom vann Dani ett hederspris och fick därför i fredags tala i samband med Nobelveckan för skolelever på Stockholm International Youth Science Seminar, SIYSS.
En stor passion är just att inspirera och prata med unga om det han gillar allra mest – vetenskap. Just nu jobbar han deltid på den ideella föreningen Astronomisk ungdom samtidigt som han är delaktig i ett forskningsprojekt på KTH, om hur delar till kvantdatorer ska kunna tillverkas med en 3D-skrivare.
Han tog studenten i somras, men forskningen får gå före vidare studier för tillfället.
– Det blev ett oplanerat sabbatsår. Men nästa år ska jag börja plugga, vad vet jag inte riktigt än.
Det är främst fysik och ingenjörskap som intresserar. I högstadiet läste han på om relativitetsteorin och i gymnasiet började han utforska astrofysik. Han berättar hur han som barn alltid har varit nyfiken och ifrågasatt saker.
– Så pass mycket att min familj och släkt kallar mig ”Mister Varför”. Men de hämmade inte mina intressen utan försökte alltid att svara. Jag tror att det var där det började.
Det som har hjälpt Dani är stöd och gemenskap, genom engagemang både utanför och i skolan.
– Jag minns att jag fick en ny NO-lärare i högstadiet som sa att hon hade nominerat någon i klassen till en forskarskola. Jag började tänka på vem av mina kompisar det kunde vara – men det visade sig vara jag.
– Jag har alltid tänkt att jag bara gillar saker, men aldrig att jag skulle kunna vara bra på det jag gillar. Hon skapade lite självförtroende i mig.
Nu åker han runt i Sverige och pratar med skolelever om rymden och forskning. Han vill hjälpa unga att hitta intresset – och självförtroendet.
– Jag vill visa ungdomar, precis som jag fick se en gång i tiden, att det inte är konstigt eller fel att intressera sig för så kallade ”nördiga” saker. Jag gillar verkligen inte det stigmat, säger han.
Det är bara några dagar kvar till Nobeldagen. För Danis del innebär det hela paketet: bankett, prisceremoni och efterfest. Men det har inte alltid varit lika roligt att hålla på med forskning.
– Jag har ibland stött på äldre som ser ner på mig på grund av min ålder eller som vägrar tro att jag kan någonting.
Vad gör du då?
– Nickar och ler och visar att jag faktiskt kan, men det är enklare sagt än gjort. Det är klart att man ibland tvivlar på sig själv.
För Dani blev vinsten i Forsknings-EM ett kvitto på att han faktiskt kan göra nytta. Det som är spännande med forskning är att man inte vet allting från början, säger Dani.
– Grejen är att man ska ta reda på saker.
Nu vågar Dani tro på sig själv – lite mer än innan i alla fall. Framöver kommer han kanske inte bara att vänta, utan också att våga hoppas.
Läs mer:
Maria Gunther: Fysikpristagare är inga engångsligg
