Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Storbritanniens mest kortlivade premiärminister har blivit helt trumpifierad.
Den 6 september 2022 flyttade Liz Truss in på 10 Downing Street. 45 dagar senare flyttade hon ut. Hennes ambition var igenkännbar, hon ville vara en järnlady som fick ordning på den brittiska ekonomin. Men i stället skrämde hon slag på marknaden, fick pundet att dyka och bolåneräntorna att stiga i skyn med sina plötsliga skattesänkningar och upplåningar.
Det har sagts att det var Bank of England och obligationsmarknaden som avsatte henne. För det har hon aldrig förlåtit dem.
Under de tre år som gått sedan hon lämnade premiärministerposten och ledarskapet för det konservativa partiet har hon tillbringat mycket tid i USA. Tidigare i år dök hon upp på den konservativa konferensen CPAC. Hon talade om hur den brittiska staten håller på att gå sönder och om allt som var fel med woke och invandring i en panel med Steve Bannon.
Nu har hon till mångas förfäran gjort comeback i brittisk offentlighet.
The Liz Truss show som hade premiär på Youtube, X och Substack på fredagskvällen lanserades som en pratshow med förstahandsberättelser om Storbritanniens fall.
Mot en bakgrund av läderinbundna böcker och Torypartiets omsusade valaffisch från 1997 där Tony Blair avbildas med demonögon hälsade Truss välkommen till motrevolutionen. Med illa dold bitterhet lovade hon att berätta hela sanningen om förfallet i landet som en gång var ett imperium där solen aldrig gick ner och tecknade en bild av hur den djupa staten, med ”fake news-BBC” och den vänstervridna byråkratin i förarsätet, är de egentliga makthavarna. Hon vet, sade hon, eftersom hon själv varit utsatt för dessa institutioners kraft och motvilja.
Därefter diskuterade hon invandring, eliten kontra folket och demografiska förändringar med tre inbjudna högerprofiler. Grovheten överraskar. En gäst kallade ensamkommande flyktingmän för sexturister. Storbritannien framställdes genomgående som helvetet på jorden. Ingen självdistans eller självkritik i sikte.
45 minuter pågick det. Varje minut kändes. Suckulenten placerad på ett bord mitt i bild gav visst liv åt programmet.
Allt rundades av med frågan hur en Trumprevolution kan genomföras i Storbritannien.
Att många önskar sig en sådan blir alltmer uppenbart. Det är bara väldigt svårt att se hur just Liz Truss skulle kunna mobilisera massorna.
Läs mer:
Sandra Stiskalo: Jeremy Corbyns bråkkonferens var som en hysterisk dokusåpa
















