Det ylar från alla håll när man passerar gränsen till hundstaden, den del av grönländska Sisimiut där de flesta av stadens cirka 1 300 slädhundar bor. Vuxna Grönlandshundar står bundna utanför sina kojor, några av dem sliter i sina linor, skäller och tjuter. De hoppas på mat och troligen också på mer snö, så de får ge sig ut i vildmarken framför en släde igen.
Tidigare var alla hundarna bundna inne i själva staden. Då inträffade många olyckor och en del barn blev svårt bitna. Nu har problemen minskat, sedan människor och de flesta av stadens dragdjur skildes åt. Och Sisimiut har fått en till turistattraktion. Det är inte många platser som har en stadsdel där det uteslutande bor vackra hundar.
Valparna är snälla och blir glada att få komma upp i en mänsklig famn en stund. De är ljuvligt mjuka och knubbiga – men ganska illaluktande.
Det blåögda knytet i min famn är tillsammans med ungefär hälften av slädhundarna här en del av Grönlands växande turismbransch.
Sisimiut är Grönlands huvudstad för slädturism. Enligt lagen här får slädhundar bara hållas norr om polcirkeln och den går inte så långt härifrån.
Det var hit till Sisimiut som USA:s andra dam, Usha Vance, skulle ha kommit i våras för att se en slädhundstävling. Då hade Donald Trumps son redan hunnit besöka huvudstaden Nuuk under några timmar med sitt stora flygplan, kallat Trump Force One.
Efter lokala protester blåstes besöket hit till Sisimiut av. President Trumps alla uttalanden om att lägga under sig Grönland gav många grönländare avsmak för besök från Vita huset.
Besök och uttalanden från Donald Trumps familj och nya administration i Washington ledde till en enorm uppmärksamhet. Många företagare i den lokala turistbranschen anser att den, trots det oönskade talet om att annektera Grönland, har varit bra för affärerna.
– Det är bra med publicitet, det har haft en positiv effekt på intresset för Grönland, säger Anette Grønkjær Lings, som är styrelseordförande för Visit Greenland och vars hotell äger hundvalpen jag nyss höll i famnen.
I huvudstaden Nuuk finns Naaja Nathanielsen, minister i Grönlands regering, och ansvarig för bland annat näringsliv, turism och rättsfrågor. Hon tillhör vänsterpartiet Inuit Ataqatigiit (IA).
Naaja Nathanielsen beskriver hur regeringen på Grönland gör en storsatsning på turism, med målet att 40 procent av Grönlands export ska bestå av turism år 2035. I dag kommer mer än 90 procent från fiske.
Hon behöver inga säljande bilder av sitt land på väggen i konferensrummet, utsikten över fjorden och Nuuks röda träkyrka och färgglada trähus är fantastisk.
– Turism är vår snabbast växande sektor i Grönland. Vi har haft en ekonomi under många år där fiske varit nummer ett, två och tre på listan. Och nu ser vi för första gången att en annan sektor börjar växa.
Naaja Nathanielsen pekar på en skärm med nyckeltal. En stor röd pil pekar uppåt och siffran 4,9 procent står i rött. Det är andelen av landets BNP som kom från turism förra året.
Inkomsterna ska bidra till att Grönland kan klara sig utan bidrag från Danmark, och kunna bli självständigt i framtiden. Partierna i öns parlament är överens om målet att bli en fristående nation, inte bara en självstyrande ö, men har olika syn på hur snabbt det behöver gå.
Parallellt med satsningar på tre nya flygplatser och annan infrastruktur för turister har Grönlands parlament antagit en lag som ska ge grönlänningarna större kontroll över den växande näringen. Städer och byar kan freda vissa områden och företagen i branschen måste ägas till två tredjedelar av grönlänningar eller av människor bosatta i Grönland.
– Vi vill inte se en massturism som det är på Island, där en massa utlänningar flyttar in och skummar av de största inkomsterna och sedan lämnar landet igen, säger Naaja Nathanielsen.
Den grönländska ministern har ansvar också för gruvnäringen. Den kan också ge bidrag till Grönlands självständighet. Men hon ser större fördelar med turismen:
– Vi får pengarna rakt i fickan. Man gör ett jobb och får betalt. Med gruvdrift så tar det 15 år innan vi får några inkomster. Turismen passar också bra ihop med våra färdigheter här på Grönland. Vi är vana att vara utomhus och att berätta historier, det är en del av vår kultur.
Sisimiut, längre upp längs västkusten, är inte bara slädhundarnas stad. Den satsar hårt på vandring, cykling, skidlopp, paddling och kryssningar.
Kommunen har investerat i en rejäl kaj där kryssningsfartyg kan lägga till. Och i år invigdes en väg för terrängfordon som går ända in till Kangerslassuaq, som ligger nära inlandsisens kant 16 mil bort. Arctic Circle Track kallas den, eller ”Road to liberty”.
En väg för terrängfordon låter ju inte särskilt mycket för en svensk. Men för ett land som inte har några vägar mellan sina städer är det en stor sak. Lyckas borgmästaren få ihop 1,7 miljarder danska kronor för att göra den till en riktig bilväg blir det Grönlands i särklass längsta väg.
Malik Berthelsen är Qeqqata kommuns borgmästare sedan åtta år, och har sitt kontor i Sisimiut.
– Vi vill inte ha massturism, men vi vill ha ett fåtal välbärgade turister som kan betala för sig, säger han och visar ett bildspel.
En glad jägare har just skjutit en myskoxe och en stolt fiskare lyfter upp sin tunga, silverglänsande fångst. Och så får vi se en film från invigningen av Arctic Circle Track i somras.
Kommunen försöker nu få entreprenörer att bygga hotell eller stugor utmed leden. På sommaren kan de också välja att vandra den närliggande Arctic Circle Trail.
Men när vi ska ge oss ut på ”frihetens väg” kommer vi inte långt innan terrängfordonen tvingas vända. Det är svårt att ta sig fram genom is, snö och lera. Svårigheterna finns också när det är barmark. Hela vägen fram till Kangerslassuaq kommer man inte, det finns inte bara lerfält utan också minst en fjord i vägen.
Klimatförändringarna gör dessutom vandringsleden intill allt sumpigare.
Lisa Germany är chef för Destination Arctic Circle. När hon vandrade den 16 mil långa leden för första gången 2018 var omkring tio procent av den blöt och geggig. Nu gäller det över 70 procent av leden. Den skulle behöva underhållas och delvis byta sträckning. Men det finns inga pengar.
I Nuukfjorden längre söderut väntar en sensation. Ljudet av glaciäris som knäpper och poppar, när tusentals år gammalt syre frisätts genom kontakten med det salta fjordvattnet. Isfjorden känns som paradiset, med blå isberg, höga berg som speglar sig i fjordens turkosa vatten och solen som bryter genom molnen.
Att ta sig till Nuuk är dock inte lätt, den splitternya flygplatsen till trots. På studieresan vi är en del av gör vi fem försök att landa där. Tre av dem misslyckas. En gång får vi sova på ett vandrarhem 30 mil norrut, vid den militära flygplatsen Kangerslassuaq. Nästa gång får flyga ännu längre norrut och övernatta i Illulisat. När vi ska ta oss därifrån tillbaka till Nuuk vänder planet åter nosen uppåt några meter över landningsbanan, och vi flyger norrut igen till Kangerslassuaq.
Lisa Germany, chefen för Destination Arctic Circle, säger att den nya flygplatsen har varit en ”total katastrof”. Det ses numera som en stor risk att turista på Grönland.
Anette Grønkjær Lings, som sedan en kort tid tillbaka också sitter i styrelsen för flygplatsen, berättar att hennes företag förlorat en miljon danska kronor på att flygtrafiken inte fungerar. Hon räknar upp flera orsaker, från vädret i Nuuk till bristen på flygledartorn och säkerhetspersonal.
Till sist kommer vi ändå fram till Nuuk igen. Och vi kommer faktiskt också därifrån, och slipper att övernatta i en idrottshall som turister före oss har varit hänvisade till eftersom det är brist på hotell i den grönländska huvudstaden. Turistsatsningen har sina utmaningar.
Läs mer:
Grönland trappar upp kampen för högre status i Norden
Forskare: 1,5 grader räcker inte för att rädda Grönlands och Antarktis isar
