Göteborg 1995. Fitnesstrenden syns till och med på modet. Jazzbyxor och magtröjor. Sweatshirts med citronskivor och kända idrottsmärken som tryck.
Monika Björn mixar egna spellistor med trans, techno och house. Musik som passar till svettig workout på cykel.
Den senaste nyheten inom gruppträning på de växande gymkedjorna kommer från New York och kallas för spinning. Tack vare en presentation av sig själv – inspelad på vhs – har Monika Björn fått i uppdrag att introducera träningsformen både i och utanför Europa.
– Jag förväntades ta plats och få folk att lyssna på mig, berättar hon.
Hon är 25 år, reser över världen och läser idrottsvetenskap på Göteborgs universitet. Samtidigt leder hon pass på stadens trendigaste gym, Olympic.
Här tränar ”alla”. Inklusive dörrvakterna på nattklubben Park Lane. Gymmets instruktörer får gå före i kön.
Hotshots, gin tonic, Long Island iced tea. Svartklubbar och morgonsol över Avenyn.
– Jag är himla glad över att det inte fanns några sociala medier på den tiden, säger Monika Björn och skrattar.
Hade någon berättat för henne då, för 30 år sedan, att hon i framtiden skulle bli en av Sveriges främsta folkbildare om klimakteriet hade hon ryckt på sina starka axlar och inte förstått någonting.
– Jag brukar prata om det på mina föreläsningar, att min stereotypa bild av en kvinna i klimakteriet var en väldigt gammal gråhårig dam med kutig rygg och papiljotter i håret.
Nu har hon mer än 80 000 följare på sitt Instagramkonto ”Stark genom klimakteriet” och blev nyligen tackad av Socialstyrelsen för sin upplysande insats.
Klimakteriet är den fas i livet då äggstockarnas produktion av östrogen och andra könshormoner minskar, svänger och störtdyker för att sedan landa på en konstant låg nivå efter kvinnans sista mens.
Hormondippen påverkar många delar av kroppen. Inte minst hjärnan. Därför kan klimakteriet innebära en både mental och fysisk tvärnit för många kvinnor.
Monika Björn minns hur det började för henne. Hur kroppen inte svarade på träningen. Hon fick konstiga orostankar och sömnproblem som hon aldrig hade upplevt tidigare. Hon var 46 år och förstod inte vad som var fel.
– Jag märkte att jag började skjuta upp saker. Drog mig för att svara på spännande jobbförfrågningar. Började ifrågasätta mig själv och hade en underlig känsla av likgiltighet.
Hon sökte vård för upprepade urinvägsinfektioner och mensblödningar som inte tog slut. Men ingen allmänläkare eller gynekolog nämnde klimakteriet.
Det var först när hon fick värmevallningar – vilket drabbar omkring 70 procent av alla kvinnor – som tanken slog henne. Hon började läsa på och blev både lättad och arg när hon förstod vad det handlade om.
Ilskan växte men också en nyfikenhet. Hur kunde hon som hade arbetat med kropp och hälsa hela livet veta så lite om det här? Varför hade ingen i vården pratat med henne om klimakteriet?
– Kunskapen är så låg att vi felsöker på helt fel ställen. Jag mådde skit och tänkte att det måste gå att må bättre än så här.
Onsala, fyra mil söder om Göteborg. Halvön sticker ut som en vältränad vadmuskel från fastlandet.
Höstgrått vatten. Sol genom tunna moln. Havsviken är stilla, som om den just har tagit ett stort djupt andetag.
Utan att tveka går Monika Björn nerför stegen tills bara huvudet är ovanför vattenytan.
Det är så här hon egentligen är – en person som bestämmer sig för saker. En beslutsamhet som leder henne till nya äventyr eller abrupta och osentimentala avslut när något inte längre känns rätt.
Om hon inte vet vad hon vill så tar hon reda på det. Om det inte blir som hon vill hittar hon lösningar.
– Vad jag vill lägga min tid och energi på är ett stort samtalsämne i mitt eget huvud, säger hon.
En vidrig morgon efter en partynatt i Göteborg bestämde hon sig för att sluta festa. Hon tänkte inte bara, hon genomförde.
Något hon egentligen hade valt bort i livet var barn. Men när en liten längtan dök upp i slutet av hennes fertila år testkörde hon idén ihop med sin man och kom fram till att ett barn, och inte fler, var en bra lösning för två drivna egenföretagare.
– Jag har svårt att förstå folk som hamnar i saker de inte trivs med och sedan bara finner sig, säger Monika Björn.
Det var med den inställningen hon tog sig an klimakteriet – när hon väl förstod att hon var där.
– Jag skulle aldrig luta mig tillbaka för att någon sa till mig att det är så här att bli gammal.
***’
Men hur skulle hon kunna behålla sin fysiska och mentala styrka, energi och livsglädje trots klimakteriet?
Monika Björn läste forskningsartiklar. Experimenterade med kosttillskott och träning. Förändrade rutiner kring mat och sömn och påbörjade en hormonbehandling.
Sina erfarenheter samlade hon i en bok som kom hösten 2018. Några månader senare höll hon sin första öppna föreläsning om klimakteriet.
Hon visste att många kvinnor ville veta mer. Men anade inte vilken enorm kunskapslucka hon hade klivit in i.
Förvånad såg hon hur 700 platser i kultur- och evenemangscentret Draken vid Järntorget i centrala Göteborg fylldes till varje stol.
– Då tänkte jag ”oh my god, vad kommer att hända nu”. Jag hade kunnat föreläsa sju dagar i veckan sedan dess, men försöker hinna med annat också.
Monika Björn kallar sig för klimakterieaktivist – en kamp som hon kan försörja sig på.
Nyligen startade hon ett företag som under nästa år ska börja sälja kosttillskott. En affärsidé men också en lösning på ett problem som hon har stört sig på länge, att kosttillskott ofta är dåligt anpassade efter kvinnors önskemål och behov.
I inlägg på Instagram delar hon med sig av sina kunskaper gratis ”for the greater good”. Allt annat ser hon till att fakturera.
– Och då tänker jag, vad skulle en 54-årig man ha tagit betalt för det här?
Hon ingår i en våg av influerare och entreprenörer som i Sverige och internationellt har tagit plats i det tomrum som vården och övriga samhället inte har lyckas fylla på grund av ointresse och okunskap om klimakteriet.
Här erbjuds goda råd – men också en djungel av prylar. Hormontester, svala sängkläder, detox-teer, appar och fläktar som marknadsförs till en desperat målgrupp: Kvinnor som mår dåligt.
Monika Björn är kluven till den marknad som hon själv är en del av. Hon tar avstånd från alla förenklade ”hitte-på-lösningar”, säger hon.
– Men det är bra att klimakteriet lyfts i många sammanhang och på så sätt blir avmystifierat och mindre tabu.
Hon pratar om en tipping point. Att kvinnor födda på 1970-talet – de som nu är mitt i livet – håller på att tvinga vården att ta klimakterieproblem på större allvar.
– Till slut är det så många i den här rörelsen att det inte längre går att ignorera. Delvis har det redan hänt.
Hon syftar på Socialstyrelsens nationella riktlinjer kring klimakterievård som kom nu under hösten. En nyhet som myndigheten bland annat valde att kommunicera via en livesändning på företagaren och klimakterieaktivisten Monika Björns Instagram.
Ett bevis för att hon gör något viktigt är alla kvinnor som kommenterar hennes inlägg med att hon ger dem kraft och hopp. Eller skriver att hon har räddat deras liv.
I utkanten av Onsala, fem minuters bilfärd från havet, öppnar Monika Björn dörren till familjens vita villa. Bara ett stenkast från huset där hon själv växte upp.
Det var inte planerat att hon skulle återvända till samhället som hon längtade bort från. Men det var här det dök upp. Huset till ett bra pris, utan större renoveringsbehov. Heminredning intresserar henne inte.
I familjen ingår en sällskapssjuk katt, en intensiv hund, en man och en matlagande tonåring, 16-årige sonen Robin.
Det är familjens män och den lokala fiskhandlaren som ser till att Monika Björn får i sig nödvändig föda. Gärna med mycket protein.
– Själv lagar jag inte mat. Men jag hackar och diskar, säger hon.
Monika Björn börjar varje morgon med två koppar kaffe. Frukost äter hon sent. På köksbordet står dagens lunch – hämtlådor med lax, bulgur och grönsaker. Mat som bidrar till ett hälsosamt kvinnligt åldrande.
Till sina följare ger Monika Björn råd om träning och kost. Hormoner och livsstilsförändringar som lindrar klimakteriesymtom. Hon publicerar nya forskningsrön och kan vara skarpt kritisk mot vården.
Jag skulle aldrig få för mig att skriva peppgrejer till kvinnor som berättar hur dåligt de mår
Stylade porträtt blandas med osminkade bilder från löpturer med håret i en rufsig tofs. Ändå har hon blivit anklagad för att vara för snygg, för vältränad och för lite ”klimakteriet”.
Trots att hon inte kommer med pekpinnar låter hon ibland provocerande positiv.
Måste kvinnor i klimakteriet vara shiny och happy? Går det inte bra att vara en riktig surkärring?
– Det är klart! Alla får vara precis som de vill, griniga eller trötta. Jag skulle aldrig få för mig att skriva peppgrejer till kvinnor som berättar hur dåligt de mår. Jag delar med mig av kunskap till dem som vill ha det, säger Monika Björn.
Hon är medveten om att hon hade bra förutsättningar när hon gjorde de livsstilsförändringar som till slut fick henne att må bättre i klimakteriet. Hon tränade redan regelbundet och som egenföretagare kunde hon ibland låta bli att ställa klockan på morgonen.
Hennes främsta råd till dem som kämpar är att göra små men långsiktiga justeringar – och att ta hormoner.
Själv fortsätter hon att dela filmer där hon gör pullups med vikter hängande från midjan. Att hon lever som hon lär tänker hon inte be om ursäkt för.
Snarare tycker Monika Björn att berättelser som hennes behövs för att höja kunskapen om kvinnligt åldrande bortom fördomar och myter.
– Det jag vill visa är att även om du har tränat hela ditt liv, äter rätt och tar hand om din mentala hälsa så kan du drabbas tufft av klimakteriesymtom.
Det är slutet av november. Bokskogen på Onsalahalvön lyser vackert röd. De flesta träd har redan tappat sina löv.
De ligger på marken. Torra och skrumpna. Vilket leder tankarna till ett av de mest osexiga klimakteriesymtomen – torra vaginalslemhinnor.
Monika Björn hade sin sista mens för ungefär fyra år sedan, berättar hon. Det betyder att hon är ute på andra sidan – post-menopaus – då många klimakteriesymtom försvinner. Men inte torra slemhinnor.
Det är något kvinnor får leva vidare med resten av livet. Det gäller dessutom alla slemhinnor i kroppen. Ögonen kan kännas torra. Urinröret blir tunt, vilket kan leda till urinvägsinfektioner, inkontinens och trängningar.
För det finns faktiskt en lösning till skrumpmusen på närmsta apotek
Monika Björn skrattar när hon får frågan hur det går att förhålla sig positiv och livsbejakande till att underlivet torkar ihop?
– Det gör man genom att ha kunskap. För det finns faktiskt en lösning till skrumpmusen på närmsta apotek, säger hon.
Men helt okomplicerat är det inte. Här visar det sig finnas en ny jämställdhetskamp. För efter fertila år med utgifter för preventivmedel och mensskydd kommer vaginaltabletter i dyra förpackningar.
– Flera bra produkter ingår dessutom inte i högkostnadsskyddet, säger Monika Björn och berättar om en upprörande undersökning från Socialstyrelsen.
Den visar att högutbildade kvinnor i storstäder har lättare än andra att få träffa en gynekolog eller läkare. Får bättre vård och hormonläkemedel utskrivna oftare.
– Klimakterievården är inte jämlik.
Hunden Trixie får äntligen sträcka på benen och springer före genom skogen. Lätt regn fuktar marken. Här har Monika Björn ägnat mycket tid åt livets stora frågor.
Tankar som har kommit med åldern. Funderingar kring döden. Hur livet har varit hittills. Hur hon ska ta vara på sina erfarenheter från alla åldrar när hon fortsätter stigen framåt.
– De flesta kvinnor har minst en tredjedel kvar av sitt liv när de går igenom klimakteriet. Några av oss, vi vet inte vilka, har halva livet kvar. Det är häftigt när man tänker på det, säger Monika Björn.
En medveten förändring som hon har gjort på senare år är att krympa sitt privata umgänge till en mindre krets som verkligen stöttar henne och ger energi.
Hit hör två äldre vänner som hon tycker visar rätt väg mot framtiden.
Göteborg, mycket tidig kväll. Skaldjursbuffé och äkta bubbel. Bland gråsprängda gäster på den finare fiskerestaurangen sticker ett sällskap ut. Tre kvinnor som fyller salongen med höga skratt.
Juristerna Michaela Ahlberg, 70 år, och Nichole Wolf, 61, lärde känna Monika Björn som yogainstruktör. Men alla tre ville ha mer av varandra och är numera nära vänner.
På svensk-engelska sätter Nichole Wolf ord på deras gemensamma egenskaper: ”Exekutiva non-nonsens people.” Monika Björn beskriver hon som ”trevlig på Monikavis”.
Michaela Ahlberg lägger ner besticken och utvecklar:
– Du är snäll, omtänksam men rak. Man får alltid höra sanningen.
Själv blev hon uppmärksammad på att hon drack mer alkohol än vad som är lämpligt för kvinnor i hennes ålder. Hon tror inte att någon annan vän skulle ha sagt det till henne.
Nu protesterar Monika Björn, halvt på skoj.
– Men det var ju av egoistiska skäl. Jag vill ju ha dig kvar så länge som möjligt.
Hon gestikulerar avspänt och berättar att hon inspireras av sina äldsta vänner. För att de fortsätter att vara passionerade kring sina jobb – och river ner asgarv utan att dämpa sig.
– Många kvinnor upplever att de blir mer osynliga med åldern. Men blir vi det? Eller tar vi mindre plats?
Egentligen är det här vad hela idén med att vara stark genom klimakteriet handlar om, säger Monika Björn.
– Att stå stark i sig själv och inte krympa ihop till en del av inredningen. Och våga prata om klimakteriet, det som kommer att hända halva jordens befolkning.
Om klimakteriet är början på något nytt, vad är det början på för dig?
– Nu när jag är ute på andra sidan och mår otroligt bra känner jag både tillförsikt och äventyrslust. Jag hoppas att jag kommer att göra saker om tio år som jag inte ens kan fantisera om i dag.
Läs mer:
Självhypnos kan minska värmevallningar i klimakteriet
Här får kvinnor i klimakteriet rätt hjälp
Socialstyrelsen vill att fler kvinnor får hormoner
