Sjuårige Yahia Abdeen står framför spegeln och drar en borste genom det korta håret. Under tiden hinner hans bröder springa på toa, byta kläder, ta på sig skorna. De ställer sig i dörröppningen och väntar, men Yahia Abdeen är inte klar med håret.
Till slut tar storebror Sayed Abdeen borsten och drar med sig Yahia ut genom dörren. De ska till lekplatsen utanför lägenheten. Det är sensommar 2024, och första gången Yahia och hans bröder går ut för att leka i Sverige.
Ett år har gått.
– När kriget kom till Gaza såg jag hur tre pojkar blev till tre män. Över en natt var de inte längre barn, säger Inshirah Abdeen.
Hon är farmor till Sayed, Ameer och Yahia Abdeen, som nu är 8, 15 och 17 år gamla. De kom till Sverige i augusti 2024, från Gaza.
– Vi var de sista som kom ut ur Gaza innan gränsen mot Egypten stängde, säger Inshirah Abdeen.
Vi är i en lägenhet i Knivsta, en liten ort utanför Uppsala. Tre enkelsängar står tätt ihop i ett av rummen. Här sover barnen. I vardagsrummet sover farmor, och barnens pappa bor också i lägenheten.
Farmor Inshirah Abdeen sitter på sängkanten i vardagsrummet och vilar händerna i knät. Hon tänker på Gaza.
– Gaza före kriget var fantastiskt, vi bodde på en stor gård med djur, hade vänner och grannar som kom på besök varje dag. Vi var lyckliga, berättar hon.
Sen förändrades allt.
– Det bombades konstant. Vi somnade och vaknade till bomber, säger Ameer Abdeen.
– Det fanns inte mat, inget rent vatten. Gaza blev ett helvete, Gaza är fortfarande ett helvete. Men min största sorg är ändå att jag vet att jag aldrig kommer få se Gaza igen, säger Inshirah Abdeen.
När kriget i Gaza började efter Hamas attack i Israel den 7 oktober 2023 flydde familjen från Khan Younis. Efter några månader på flykt inne i Gaza tog de sig till Egypten. Det krävdes tusentals dollar och smugglare som gömde familjen, för att i hemlighet kunna korsa den hårt övervakade gränsen, berättar de.
I maj 2024 tog Israel kontroll över gränsen mot Egypten, och ingen kunde längre fly från Gaza.
De tre pojkarnas pappa, Mohamed Abdeen, bodde redan i Sverige. Genom den anknytningen kunde barnen komma till Sverige på tillfälliga uppehållstillstånd, efter några månader i Egypten.
Först flyttade de in i hans lilla lägenhet i Gränby, Uppsala. Ett område med socioekonomiska problem och kriminalitet. Familjen berättar om öppen droghandel i deras bostadsområde.
Just av den anledningen sa Mohamed Abdeen upp sitt förstahandskontrakt i Uppsala, och hyrde en lägenhet i andra hand i Knivsta i stället, några veckor efter att barnen kommit till Sverige. Förstahandshyresgästen lovade att Mohamed Abdeen skulle kunna ta över kontraktet efter ett år.
– Jag bodde i Gränby själv i många år och har aldrig haft problem i området. Men jag vågade inte bo kvar när mina söner kom.
Närmsta skola ligger bara några minuter bort från den nya lägenheten. Lärarna är engagerade, barnen trivs och de lär sig svenska snabbt. Mohamed Abdeen är stolt och hoppfull. Han arbetar och försörjer familjen själv.
Men att Mohamed Abdeen flyttade sina barn från ett socialt belastat område har nu lett till att familjen snart blir hemlösa.
Efter ett år i sitt nya hem säger Knivsta bostäder nej till att överlåta lägenheten. Den ska lämnas till bostadskön. Familjen har nu drygt två månader på sig att flytta, och ingenstans att ta vägen.
Stefan Näsbrandt, fastighetschef på Knivsta bostäder, säger att bostadsbolaget måste följa sina riktlinjer för överlåtelse, men att vd:n kan ta beslut om att låta någon bo kvar. Det har man inte gjort i detta fall.
– I det aktuella ärendet har vi inte haft kännedom om omständigheterna. Den information vi fått är att lägenheten hyrts ut i andra hand olovligen.
Därför säger det kommunala bostadsbolaget nej till att överlåta kontraktet.
Socialtjänsten i kommunen kan inte heller hjälpa familjen med bostad – de hjälper som regel bara familjer som samtidigt söker socialbidrag då de inte har råd att betala hyran själva.
Men Mohamed Abdeen behöver inget bidrag, han klarar sig bra ekonomiskt, säger han. Han har hört av sig till både kommunen och Knivsta bostäder för att få hjälp, utan framgång.
– Jag vill inte ha något bidrag. Det enda jag vill är att vi ska kunna bo kvar i lägenheten. Jag vill inte flytta mina barn från skolan när jag ser hur trygga de är där och hur bra det går, säger han.
Nu är han rädd att de ska behöva flytta tillbaka till Uppsala och återigen hamna i ett kriminellt belastat område, eller i värsta fall inte hitta en ny bostad alls.
– Att flytta till en annan lägenhet i Knivsta går inte, lägenheterna med kort kötid är alla nyproducerade och extremt dyra, säger Mohamed Abdeen.
Nakna fötter slår mot plastgolvet i den nyrenoverade gympasalen. I högtalarna spelas en låt från ”Hits for kids”. Yahia Abdeen springer fram och tillbaka efter gympalärarens instruktioner.
– Vi fick ingen information om honom när han skulle börja, det enda vi visste var att han kom från Palestina, säger Milka Sarrocchi, som är Yahias mentor.
När lektionen är slut visar de oss runt på Högåsskolan. Från den nya lägenheten tar det bara ett par minuter att gå hit.
– Jobbar, leker och har rast, säger Yahia Abdeen när vi frågar vad han brukar göra när han är i skolan.
Milka Sarrocchi berättar att Yahia Abdeen hela tiden utvecklas. Hon vill att han ska vara kvar på skolan, under året som har gått har personalen lärt känna honom, de vet vad han behöver, hur de ska hjälpa honom att utveckla språket.
– Men framför allt har den här skolan varit den första trygga platsen för ett barn som kommer från krig, säger Milka Sarrocchi.
Ameer Abdeen berättar om ett av sina sista minnen från Gaza. Han bär två tomma dunkar, på väg att hämta vatten i Khan Younis i centrala Gaza. Ett skott hörs, och en meter bort faller en person mot marken.
Han berättar att det inte är den första personen som dör framför ögonen på honom. Ameer Abdeen släpper dunkarna och springer tillbaka till tältet som han bor i.
Enligt Unicef lider alla barn som levt i Gaza under kriget av omfattande trauma. Hjälporganisationen War Child bedömer att 90 procent av barnen behöver psykosocialt stöd för att hantera krigstrauman.
När Migrationsverket anvisar asylsökande barn till en kommun har socialtjänsten ansvar för att barnet får det stöd som behövs. Men eftersom de här barnen kommit till Sverige via anknytning till sin pappa, räknas de inte som asylsökande eller i behov av skydd, trots att de kommit från krig.
– När det handlar om en familj som har flyttat hit på egen hand, och som inte har anvisats av Migrationsverket, så erbjuder vi inte hjälp eller stöd, säger Hanna Harén enhetschef på arbetsmarknads- och integrationsenheten i Knivsta.
Karin Sjömilla är barnrättsjurist på Rädda barnen. Hon berättar att rätten till bostad, som finns stadgad i barnkonventionen och alltså är svensk lag, i praktiken ofta brister i sådana här situationer.
– Kommunen har ett ansvar att se till att barn inte blir hemlösa. Med bostadsmarknaden som vi har i dag ser vi att det inte alltid efterlevs, det är ett jätteproblem generellt. Men kommunen ska hjälpa till, just för att det är barn involverade, säger hon.
För barn som flytt från krig är behovet av stöd ännu större, samtidigt som det är den grupp som ofta hamnar mellan stolarna, menar Karin Sjömilla.
– De flesta barn som kommer från krig behöver psykosociala insatser och traumabearbetning. Men det är svårt att få. Men framför allt är en trygg bostad något som alla behöver.
Hon anser att det länge har funnits brister i insatserna för flyktingbarn.
– Vi har sett det under en lång tid, men särskilt nu med den restriktiva politik som förs mot invandrare så tolkas regler mycket hårdare än de skulle kunna göra, säger Karin Sjömilla.
När pojkarna och deras farmor kom till Sverige längtade de tillbaka.
– I Gaza hade jag ett liv. Men det finns inget Gaza kvar, säger Inshirah Abdeen.
Här sitter hon mest och tittar ut genom fönstret. Hon har svårt att gå utan hjälp, och känner ingen i området. I juni dog en av hennes söner i Gaza.
– Han höll på att packa sin familjs väskor efter ännu en israelisk evakueringsorder. Huset bredvid bombades och splitter från explosionen träffade honom, säger Inshirah Abdeen.
Nu har barnen vant sig vid att bo i Sverige. De gillar snön, skolan och de har fått nya vänner.
– Jag minns min första lektion i Sverige. Det var slöjd och läraren frågade vad jag ville göra. Jag förstod ingenting och blev röd i ansiktet. En kille som kunde arabiska hjälpte mig. Men nu kan jag och jag har kompisar som jag bara pratar svenska med, säger Sayed Abdeen.
Tänker ni på Gaza?
– Ja så klart, säger Sayed och Ameer Abdeen.
– Nej, aldrig aldrig aldrig. Jag vill inte, säger Yahia Abdeen.
Läs mer:
”Vi skulle aldrig acceptera att andra barn lever under dessa förhållanden”
Shaghayegh får stanna i Sverige: ”Kan andas igen”
