Comebacken gick så bra att Sandra Näslund själv var förvånad.
I början på december tog hon dubbla segrar i världscuppremiären i Val Thorens, på samma ställe där karriären kunde ha tagit slut i fjol.
29-åringen har varit skicrossens dominant i flera år och vann OS-guldet i Peking 2022.
Sedan kom smällarna. Först en knäskada i januari 2024. Sedan en spricka i skenbenet precis när hon var tillbaka – som höll henne borta resten av fjolårssäsongen.
Efter den senaste skadan funderade hon på att ge upp idrottskarriären.
– Jag visste inte om jag skulle orka fortsätta. Det kändes som att det kanske var meningen att det skulle vara slut, har Sandra Näslund berättat för DN.
Men motivationen kom tillbaka och nu är hon OS-klar. Dock inte utan att hon tvingats hantera både rädslor och smärta.
– Jag har ju haft lite strul med knäna till och från under några år nu. Emellanåt anpassar jag åkningen lite efter kroppen.
Det sker både medvetet och undermedvetet, säger stjärnan, en ”försvarsmekanism”.
– Det är väl egentligen sedan jag gjorde illa mig 2020, när jag fick en broskskada. Jag har fått börja anpassa mig till att jag har ont i knäet i vissa positioner. Då vill jag liksom inte vara i dem. Dels för att det gör ont men också för att jag tror att jag ska göra illa mig.
Hon fortsätter:
– Det blir lite mentala grejer som sätter sig. Framförallt när jag är i en position med lite bakvikt, och det blir mycket belastning, så får jag ganska ont.
Specifikt handlar det om starterna, sida vid sida med konkurrenterna, över det som skicrossåkarna kallar ”rullar” i banan. Åkarna måste själva skapa fart genom att böja knäna i en pumpliknande rörelse.
– Många gånger när man ”pumpar rullar” vill man att rörelsen ska gå fram och bak också, inte bara upp och ner. Men det har blivit lite så att jag har börjat åka mer mitt över skidorna hela tiden, säger Sandra Näslund.
Nu handlar mycket om att våga vara i olika positioner, säger den fyrfaldiga VM-guldmedaljören. Men samtidigt om att lyssna på kroppen, vara noga med fysträningen och uppvärmningen före skidåkningen.
– Broskskadan behöver ”nötas” till. Eller vänjas vid belastningen. Men i höst har jag haft lite ont och av ren försvarsmekanism, tror jag, har jag inte velat böja på knäna. Utan då pumpar jag med överkroppen, och då blir det att jag gör fel grejer.
Kan du åka snabbt ändå? Eller behöver du tvinga dig själv till att komma i de här lägena?
– Både och, säger svenskan som nu radat upp segrar i säsongsinledningen.
– Men jag känner att jag inte får ut allt av min åkning när jag väljer att inte vara i de positionerna där det gör ont. Så jag vill ju gärna kunna vara där. Och det är väl någonting jag jobbar med.
I OS har hon resultatraden femma (2014), fyra (2018), etta (2022). Nu kan hon inte ha något annat mål än att gå för ett nytt guld i Italien i februari, säger Sandra Näslund.
Fjolårsskadan är läkt och ”i ordning”, fortsätter hon men konstaterar krasst:
– Men knäet har tagit några smällar under åren så helt smärtfritt är det inte.
Hur ser du på framtiden efter OS?
– Jag vet inte. Hade du frågat mig för något år sedan så hade jag nog sagt att det här är sista säsongen. Men vi får se. Om kroppen håller och motivationen finns där… om jag fortfarande har någonting i toppen att göra. Då kan jag nog säkert hålla på någon säsong till.
Läs mer:
Sandra Näslund funderade på att lägga av: ”Tänkte ’nu skiter jag i det här’”
Andra raka för Näslund – överlägsen i Frankrike
Näslund vinnare – 42:a segern i världscupen
















