Minister om Kirunaflytten: ”Kan inte ge ett slutdatum”

LKAB har satt en tidsgräns: inom tio år måste ytterligare en tredjedel av Kiruna rivas och byggas upp. Annars väntar gruvavveckling, enligt bolagets chef för samhällsrelationer Niklas Johansson.

Frågan är vart.

Nästan all mark ägs av staten och när omkring 8 000 av stadens 18 000 invånare tvingas flytta måste regeringen först lösa konflikten mellan riksintressena renskötsel som är samisk kultur och mineralbrytning som driver stadsflytten. Därefter kan långdragna kommunala processer ta vid. Konkret hotas Gabna samebys sista flyttled för renar av LKAB:s nya bostäder och den nya gruvfyndigheten Per Geijer där brytning av sällsynta jordartsmetaller planeras.

Näringsminister Ebba Busch (KD) hänvisar DN till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), som på grund av sjukdom inte ger en muntlig intervju, utan svarar skriftligt.

Regeringen låter nu Länsstyrelsen i Norrbotten samordna riks- och samhällsintressena. Men det ska inte vara färdigt förrän i juli 2027. Samtidigt är LKAB:s deadline nu.

Det är ett och ett halvt års skillnad mellan LKAB:s krav på att lösa markfrågan omedelbart och juli 2027. Vad ska ni göra?

”Jag och regeringen är medvetna om att markfrågan är extra viktig och tyvärr blir mitt tråkiga svar i dagsläget att jag inte kan föregå interna arbeten och processer.”

Han skriver vidare att delrapporter från Länsstyrelsen ska användas ”som underlag för löpande beslut” och att Statens fastighetsverk har löpande kontakt med Länsstyrelsen, kommunen och LKAB.

Regeringen har också, enligt grundlagen, ett övergripande ansvar att främja renskötseln som en del av den levande samiska kulturen.

Om det skriver Kullgren bland annat att ”regeringens utgångspunkt är att samexistens mellan rennäringen och andra intressen är möjlig”.

Men när ska ni ha rett ut kollisionen av riksintressen för marken?

”Jag kan inte ge ett slutdatum eftersom det beror på vilken typ av prövning som görs. Konflikter mellan olika riksintressen löses ut i varje enskilt fall.”

Den 29 september skickade alla partier i Kiruna utom SD ett kravbrev till regeringen med 15 punkter (se faktaruta) om stadsflytten. Först två månader senare, den 28 november, svarade Kullgrens statssekreterare kort och hänvisade till Länsstyrelsen. Kommunalrådet Mats Taaveniku (S) sade till DN att: ”Han svarade egentligen inte på något alls.”

Varför tog det två månader för att skicka det som kommunen uppfattar som ett icke-svar?

”Jag har förståelse för att Kiruna kommun kan uppleva svaren på det sättet. Samtidigt kan varken jag eller min statssekreterare ge utfästelser som senare inte går att uppfylla.”, skriver Kullgren bland annat.

Om det skulle bli lokala konflikter om markfrågan för att regeringen tar tid på sig – vilket ansvar har du?

”Det är viktigt att alla inblandade aktörer, inklusive regeringen gör sitt yttersta för att bidra till en effektiv samhällsomvandling i Kiruna.”

Men vilket ansvar har du?

”Olika scenarier för framtiden får andra spekulera i. Mitt fulla fokus ligger just nu på att skyndsamt se över hur regeringen så mycket som möjligt kan bistå i samhällsomvandlingen i Kiruna.”

Han säger också att ”Det är inte omöjligt” att en avvägning mellan oförenliga riksintressen slutligen kan hamna på regeringens bord.

Fakta.Samernas rättigheter

Samerna skyddas som Europas enda urfolk av urfolksrätt.

Enligt Regeringsformen (RF) 1 kap. 2 § anges att samernas möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

Samerna erkänns som urfolk. I svensk rätt och praxis betraktas renskötseln inte bara som en näring utan som en grundläggande del av den samiska kulturen. Detta har slagits fast i rättspraxis, till exempel i HD-domen i Girjas-målet.

Sverige har via fyra bindande konventioner i FN och Europarådet förbundit sig att de ska få bedriva sin kultur.

Samerna bedriver renskötseln i samebyar – som är geografiska avgränsade områden. I dessa ska renarna få ströva mellan fjällen och kusten om våren och hösten. Det är i en passage i en sådan flyttled som nu påverkas i Kiruna.

Kommunfullmäktige i Kirunas krav:

Markfrågan: Staten behöver ta ett samlat grepp i markfrågan och lösa prioriteringsproblematiken kring riksintressen.

LKAB/Staten måste ta alla väntade och oväntade kostnader.

Den mängd bostäder som rivs ska också byggas upp och med flera möjliga etableringsområden, även utanför Kiruna C. Nya områden ska vara färdigbyggda innan gamla börjar tömmas.

Lagstiftningen för avskrivningar dränerar den kommunala ekonomin i allt snabbare takt. Undantag i lagstiftningen är nödvändig.

Staten måste snarast slå fast om det är Trafikverket eller LKAB som skall stå för finansieringen av ny järnväg med tillhörande järnvägsstation.

Staten måste avsätta expertis från, till exempel, departement för att stödja oss i processen.

Alla processer där staten finns med ska bedrivas utifrån ett krisperspektiv.

Den av LKAB, presenterade tidplanen är helt orealistisk utifrån ett traditionellt förfarande gällande mark- och planfrågor.

Resurser från forskning och akademi måste stärka kommunen med målet om den nya mönsterstaden.

Staten måste understödja lösningar för att få en fungerande byggmarknad med rimliga priser.

Naturresursåterbäring: System för rättvisare fördelning behöver utvecklas.

Kompetensförsörjningen: Incitament behövs för att kunna etablera sig där arbetstillfällen finns.

Tidigare avtal om en buffertzon mellan industristängsel och bebyggelse måste även fortsatt gälla. Principen är att ingen ska behöva bo granne med industristängslet.

Det immateriella kulturarvet behöver tas tillvara. Kultur- och föreningslivet i Kiruna behöver ges förutsättningar att kunna flytta och utvecklas.

Samverkanskultur: Staten måste engagera sig fullt ut i den gemensamma missionen.