På en pressträff under torsdagen presenterade Tidöpartierna straffskärpningar för en rad olika brott. Brott som begås i gängmiljö ska kunna straffas med dubbla straff, oavsett om det är en skjutning, en sprängning eller bedrägerier som syftar till att inbringa pengar till nätverket.
Motsvarande system finns redan i Danmak, där gängkriminaliteten tycks ha minskat, enligt David Sausdal, kriminolog på Lunds universitet.
Men det finns inga bevis för att hårdare straff ligger bakom den positiva utvecklingen, säger han.
– Frågar man danska politiker har de dubbla straffen gjort väldigt stor skillnad, men det är ingenting som man har utvärderat utan snarare någonting de tycker. Forskningen visar att hårdare straff inte är en effektiv åtgärd mot gängkriminalitet, säger David Sausdal.
Tvärtom, säger han, riskerar långa fängelsestraff att resultera i mer kriminalitet.
– Det är en kortsiktig lösning, att man får bort folk från gatan. Men någon gång kommer de här personerna ut från fängelset och har man suttit väldigt länge i fängelse finns risken att man blivit mer kriminell.
Inte heller hotet om hårda straff är särskilt effektivt för personer inom den organiserade brottsligheten, enligt Sausdal.
– Ett bra exempel är att vi har svenska ”barnsoldater” som åker till Danmark för att begå brott, även om vi i Danmark har just dubbla straff.
Enligt justitieminister Gunnar Strömmer ska politiken skifta fokus från förövare till brottsoffer. Brottslingar ska sitta inne så att skötsamma människor vågar vara ute, sade ministern på pressträffen.
David Sausdal känner igen resonemanget från danska politiker och håller inte med. Han menar att det inte går att skilja gärningsperson och brottsoffer åt.
– Om du har färre personer som begår brott så har du färre brottsoffer. Det viktigaste är att satsa på att hitta och gripa brottslingar, inte att höja straffen.
Under pressträffen meddelade Tidöpartierna också att upprepade grova brott, som grova våldtäkter, ska kunna straffas med livstids fängelse om förslaget går igenom. Sedan har regeringen föreslagit att gärningspersoner som riskerar att återfalla i brott ska kunna dömas till fängelse på obestämd tid, så kallad säkerhetsförvaring.
Tova Bennet, biträdande universitetslektor i straffrätt vid Lunds universitet, tycker att det är problematiskt att samtidigt genomföra många olika lösningar, som alla syftar till att lösa samma problem – att förhindra återfall i allvarliga våldsbrott.
– Varför ska vi ha både säkerhetsförvaring och möjlighet att döma till livstids fängelse och möjlighet att utvisas? Det finns ett problem med att man genomför många olika skärpningar av strafflagstiftningen samtidigt, utan att göra en helhetsanalys.
Hon poängterar att återfall i brott är ett angeläget samhällsproblem och att det är rimligt att fundera över hur det ska lösas. Men flera reformer samtidigt riskerar att bli ett slöseri med resurser, säger hon.
– Att förvara en person i säkerhetsförvaring kostar 2,5 miljoner kronor per år, det är ungefär dubbelt så mycket som ett vanligt fängelsestraff. Vissa av de här lösningarna är kanske bra och väl avvägda, men varför ska man då genomföra andra sämre lösningar också? Det är svårt att tänka sig att allt det här är etiskt försvarbart.
