Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Under söndagen besökte Løkke Rasmussen sin norska kollega Espen Barth Eide i Oslo. På torsdag fortsätter han till Stockholm via en sväng till London. Syftet är att få umgås med nära vänner och allierade som Norge, Storbritannien och Sverige.
”Jag kommer att använda mina möten för att tacka för det stora stöd som kungariket har fått i en svår tid”, säger Løkke Rasmussen i ett pressmeddelande.
Glömda är slitningarna mellan grannländerna under flyktingkrisen och pandemin.
Visserligen har de nordiska länderna testat olika strategier under Trumps första år vid makten. Finlands president Alexander Stubb har gått en golfrunda med Trump och Norges statsminister Jonas Gahr Støre har besökt Vita huset och öst beröm över Trumps fredsplaner för Ukraina. Danmark har dundrat mot USA:s försök att ta över Grönland. Och Sverige har mest legat lågt. Men det betyder inte att de nordiska länderna har varit oeniga, snarare att de har valt olika roller.
Nu under Grönlandskrisen visar de nordiska länderna en enad front. Sverige, Finland och Norge har hjälpt Danmark att förstärka den militära närvaron på Grönland. Ställda inför Trumps strafftullar kommer de med snarlika formuleringar.
”Sådana hot är oacceptabla och har ingen plats bland allierade”, lyder budskapet från norska Støre. ”Vi låter oss inte utpressas”, säger Sveriges statsminister Ulf Kristersson. ”Finland utgår från att frågor mellan allierade ska lösas genom diskussion och gemensamma spelregler, inte genom påtryckningar”, skriver finländaren Stubb på plattformen X.
Det är klart att EU-ländernas gemensamma svar väger tyngre för Vita huset. Lilla Nordens betydelse ska inte överdrivas. Men man ska inte heller underskatta banden mellan USA och länder som Sverige, Norge och Danmark. Den som reser genom delstaterna i den amerikanska Mellanvästern hittar åtskilliga spår av 1800-talets och 1900-talets utvandring – från dalahästar till dannebrogen, från lefsa till lutefisk.
När Sverige och Finland ville gå med i Nato, sade en rungande majoritet av ledamöterna i den amerikanska senaten ja till avtalet. Reaktionerna på Trumps Grönlandshot har varit skarpa, också från företrädare från presidentens eget parti.
Trumphögern älskar förstås att hata den tidigare invandringspolitiken i Sverige. Men den aversionen hänger ihop med de amerikanska nationalisternas vurm för Nordens folk.
Trump kommer själv från en familj som länge låtsades att de hade rötterna i svenska Karlstad i stället för tyska Kallstadt. Så sent som för en månad sedan stod han inför anhängarna i Mount Pocono i Pennsylvania och efterlyste fler nordbor i USA. Presidenten citerade sina egna uttalanden från överläggningar om migrationen med Demokraterna i senaten 2018.
– Vi hade ett möte. Jag säger: Hur kommer det sig att vi bara tar folk från skitländer. Eller hur? Varför kan vi inte ha några från Norge, Sverige – bara några få – låt oss ha några få. Från Danmark – skulle ni kunna skicka lite folk? Snälla, skicka lite trevliga människor, sade Trump.
Klart är att de nordiska länderna står inför ett stort test
Kanske har han sedan återkomsten till Vita huset för ett år sedan gjort mycket för att ena Norden. Om än ofrivilligt.
Klart är att de nordiska länderna står inför ett stort test. Grönlandskrisen kan visa sig vara – ja, toppen på ett isberg i kampen om Arktis. På norska Svalbard växer oron över Trumps expansionism. På Island pågår en namninsamling mot USA:s tillträdande ambassadör Billy Long, som skämtat om att det isländska öriket kan bli den 52:a delstaten efter Grönland.
Läs mer:
Sigrid Melchior: Risk för handelskrig mellan stormakterna EU och USA
Detta vet vi om Trumps tullhot om Grönland














