Vad är det som går åt helvete i pjäsen egentligen?
– Det mesta! Det börjar direkt – när vi försöker ta oss in på scenen är dörrarna låsta, så vi kommer inte in utan måste springa runt. Och så gnisslar hissen och fungerar inte. Det är inte mycket som går rätt, och hela tiden försöker vi hålla skenet uppe. Jag spelar divan i pjäsen, och utan att avslöja för mycket kan jag berätta att jag svimmar på scen. Pernilla Wahlgrens rollkaraktär försöker hjälpa till. Vi har så många fajter, hon och jag, och nu är jag blåslagen. Vi har varit i en stuntstudio och ett proffs har lärt oss hur man får ett slag i magen, kastar iväg varandra och slåss.
Den här pjäsen har spelats på bland annat West End och Broadway i otaliga versioner. Varför tror du att den är så populär?
– Den är lättillgänglig och vi bjuder upp till skratt i nästan varje scen. Tycker man inte om den första grejen så kommer det något annat två minuter senare, för det händer någonting hela tiden. Regissören har bearbetat pjäsen så att den är en enaktare på en och en halv timme, och det blir ett väldigt skönt flöde där man åker med redan från början.
Vi har sett dig i flera tv-serier och filmer de senaste åren. Vad är det som lockar med att spela fars?
– Jag har längtat efter att få spela teater och att försöka skapa skratt, och det här gänget är så himla roligt. Pernilla Wahlgren är medproducent och har handplockat ensemblen, så vi är ett gäng kompisar som får jobba ihop och ha kul. Det är väldigt lustfyllt! I min ålder har jag lärt mig att ta en sak i taget och inte vara nervös inför premiärer. Oro gör bara ont i en. Det viktigaste är att njuta.
”Pjäsen som går åt helvete” har premiär på Göta Lejon i Stockholm den 23 januari.















