Det har gått en dryg vecka sedan hon släppte nyheten som knappt någon såg komma.
Nora Lindahl har tävlat för Sverige i EM, VM och OS, är tredje bästa svenskan genom tiderna på 200 meter och laddar just nu för Bauhausgalan Indoor som avgörs på torsdagskvällen i Sätrahallen utanför Stockholm.
Det blir 21-åringens första tävling på svensk mark sedan hon deklarerade att hon i framtiden ska tävla för Finland.
– Det har varit väldigt mycket i media, men jag förstår inte riktigt att det blev en så stor grej. Jag ska ju ändå lämna Sverige och det lär inte skrivas jättemycket om mig. Det kommer ju vara mer i Finland, säger Nora Lindahl och fortsätter:
– Så jag var lite förvånad, faktiskt, över reaktionerna.
Du har ju varit ett stort framtidshopp i sprint för Sverige. Ändå är du förvånad?
– Ja. Att det blev en så stor grej. Jag förstår att det är en ovanlig händelse, men jag var inte beredd på det.
Nora Lindahl är född i Luxemburg och har en svensk mamma och en finländsk pappa. Hon har tävlat för både Sverige och Finland som ungdom och haft två klubbar: Hässelby SK och Helsingfors IFK.
Drömmen har alltid varit att få tävla för båda sina länder – men det lär komma med ett högt pris.
Internationella friidrottsförbundet World Athletics grundregel är att aktiva som byter landslag måste genomgå en karenstid på tre år. På vissa grunder går det att ansöka om en kortare period, vilket det finska förbundet har gjort – men sannolikt kan hon utöver OS i Los Angeles 2028 även missa tre VM (ett ute och två inne) och tre EM (två ute och ett inne).
Nora Lindahl inser att det kan vara svårt för en utomstående att förstå hur landslagsbytet kan vara värt det. Förbundskapten Kajsa Bergqvist var en av dem som uttryckte stor förvåning och medgav att beskedet tog henne på sängen.
Du hintade aldrig om det här för Svenska friidrottsförbundet alls?
– Nej, men jag kan inte gå till dem och säga ”hej, jag vill byta landslag”. Då skulle de undra varför och jag behöver inte förklara mina skäl till dem. Det känns som att det hade blivit konstigt. Jag har följt hur det ska gå till.
Lindahl tillägger att det finska förbundet meddelade det svenska två timmar innan nyheten blev känd.
– Men jag förstår att hon (Kajsa Bergqvist) blev lite chockad. Det är ju inte jättevanligt att det här händer. Hon blev kanske ännu mer chockad när det var media som ringde till henne och inte jag. Men jag trodde att de (Svenska friidrottsförbundet) skulle ta kontakt med mig. Det var så jag hade hört att det skulle gå till.
Nora Lindahl säger att hon vet att hon inte kommer att ta medalj på sommarens EM i Birmingham eller nästa års VM i Peking.
– Jag får ju tävla på galatävlingar och sådana grejer – och det är ju där jag tjänar pengar. När jag är 24, om tre år, kommer jag att vara i min prime. Då känner jag att jag kommer att kunna börja vinna medaljer. Det är min förklaring till folk som oroar sig över att jag är borta i tre år.
Jag kommer alltid att ta beslut som gynnar min karriär. Så var det med det här beslutet
På tal om pengar. Att elitstödet för svenska landslagsfriidrottare är mindre jämfört med många andra länder är allmänt känt.
Nora Lindahl säger dock att detta inte har påverkat hennes beslut att byta landslag.
– Om jag hade tänkt ekonomiskt hade jag inte ens hållit på med friidrott. Det finns inga pengar i sporten, det är bara så det är. Så det har inte varit det som varit drivande. Jag kommer alltid att ta beslut som gynnar min karriär. Så var det med det här beslutet, helt enkelt, och jag är jättenöjd med det.
Huruvida Finland kommer att kunna backa upp henne bättre ekonomiskt kan hon än så länge inte svara på.
– Som jag har förstått det så funkar det bra i Finland. Men jag har ju inte tränat där jättemycket, så jag vet inte. I veckan ska jag dit för första gången på året och kolla in deras olympiska center. Där har jag aldrig varit. Då vet jag mer vad de har att erbjuda.
När landslagsbytet blev känt räknade hon med negativa reaktioner – i båda länderna: att stämplas som en svikare i Sverige och inte anses vara tillräckligt finsk i finländarnas ögon.
Men till Lindahls lättnad har det varit överraskande lugnt.
– I Finland förväntade jag mig lite av det som ”Mondo” fick i början. När han sågs mer som amerikan. Jag tänker att jag kanske får uppleva lite samma sak, att jag är lite mer svensk än finsk.
– Men jag tycker verkligen inte att jag har fått de reaktionerna ännu. Det är jag glad över.
Sedan oktober bor och studerar Nora Lindahl i Finland och har nu fullt upp med att köpa lägenhet i Helsingfors.
Hur känns det att du har tävlat för Sverige för sista gången?
– Det känns otroligt … alltså, jag vet inte hur jag ska känna.
– Det är en så naturlig grej att ha på sig den svenska landslagsdräkten. Det är klart att det är lite sorgligt att inte mer vara på den stora scenen med de gula kläderna. Men det är bara ett klädesplagg. Jag är fortfarande mig själv och känner mig lika svensk som finsk när jag tävlar. Det är blandade känslor.
Nora Lindahl brister ut i skratt när hon får frågan om hur det ska bli att möta Sverige i Finnkampen i framtiden.
– Jag har faktiskt inte ens funderat på det.
Däremot kan hon slå fast att det är skönt att lämna den här fasen – uppbrottet med svensk friidrott – bakom sig. Det har inte varit helt olikt att göra slut efter ett långt förhållande.
– Ja, det är lite så. Jag vill inte att någon i svenska landslaget ska ta illa upp. Det är ingenting personligt. Jag hoppas verkligen att de fortfarande kan tänka att det bara är jag. Jag är inte ärkefienden, säger Nora Lindahl.
