Nio nuggets med barbequedipp, jordgubbsmilkshake, energidryck och choklad.
Elias beställning kommer från andra sidan betongmuren på Egely, den institution för barn som har högst säkerhetsklass i Danmark.
Vi möter en svensk tonårskille i gråa mjukiskläder och Nike-badtofflor. Blicken under kepsen är forskande.
Han är en av dem som Danmarks justitieminister kallar ”svenska barnsoldater”.
Besöksrummet på Egely är trångt. Dörren är låst, fönstret av säkerhetsglas. På väggarna hänger plastväxter och tavlor med illustrationer av blomsterängar, luftballonger och stjärnhimlar.
I dag ångrar Elias beslutet som ledde till att han nu sitter här, hundra mil hemifrån.
– Det var dumt. Det är inte någon annan som har satt mig i den här situationen, det är jag själv, säger han.
Elias ljög för personalen om att han skulle ut och röka. Han var 16 år när han rymde från hvb-hemmet i norra Sverige.
– Jag tänkte bara att jag skulle väck därifrån. Det var inget bra ställe.
En kort stund senare satt han på ett tåg söderut, på väg mot sitt livs första utlandsresa. Biljetten hade han fått av en anonym mordbeställare i chattappen Telegram.
”Ok broder vill du köra jappning i Danmark”, hade personen skrivit några timmar tidigare och erbjudit 300 000 kronor i ersättning
Tågresan till Köpenhamn tog 14 timmar. Men när han var framme kom ingen och mötte honom. Om och om igen frågade han i chatten när någon skulle dyka upp.
Ingen kom, men han fick lugnande besked.
”Det är okej, vi gör dig till miljonär i år”, skrev uppdragsgivaren.
Samtidigt hade dansk polis fått tips med signalement på den svenska rymlingen i huvtröja och dunväst. Det hittade honom strax utanför centralstationen.
Han sköt aldrig någon, hade aldrig något vapen, men dömdes för mordförsök till fem och ett halvt års fängelse.
Personalen på Egely känner Elias som en lugn och vänlig kille. Att vi får en telefon med en larmknapp innan dörren till besöksrummet stängs är ren rutin, säger kvinnan som lämnar den.
På avdelningens tv hörde Elias en sommarkväll 2024 den danska justitieministern Peter Hummelgaard prata i en nyhetssändning om det 20-tal unga svenskar som gripits under året.
Elias var en av de första som greps. Men tanken på att ministern talade om honom känns fortfarande främmande. Eftersom han aldrig sköt någon handlar det inte om honom, menar Elias.
– Såklart kallar de oss barnsoldater när vi kommer från Sverige till Danmark. Men det är överdrivet, för vi är inte barnsoldater. Det är inte så att vi kommer från krig. Det är bara folk som gör någonting för pengar, säger Elias.
Han rätar upp sig i soffan och använder det danska ordet för hyrmördare:
– Vi är inte bara lejemörder och what the fuck de kallar oss.
Han var inte beredd på att han skulle få ett så pass långt straff. Men han har accepterat och tycker att tillvaron på Egely är okej.
– Det är mycket stilla här, det händer inte så mycket.
Dagen börjar klockan åtta. Under förmiddagen är det skola och träarbete i verkstaden. Fritiden fylls av fotboll, biljard eller tv-spel. Och många promenader med rökpauser.
– Men för det mesta sitter vi på avdelningen hela dagen.
Dansk socialtjänst har förgäves försökt få skolan i hans norrländska hemkommun att skicka skolböcker.
Det är hårdare regler på Egely jämfört med svenska Sis- och hvb-hem, säger Elias. Likt många av svenskarna som gripits i Danmark har han levt i flera år på svenska institutioner.
Han beskriver en likgiltighet bland ungdomarna som sitter där. Många känner att de inte har särskilt mycket att förlora på att begå brott för pengar.
– I Sverige har det blivit lite normalt. Du får kanske fyra år, så många unga där tänker att de kommer att få pengar. Det var så jag tänkte.
Enligt hans version skulle pengarna för skjutningen gå till hans mamma som några veckor tidigare hade fått cancer. Men han ville också köpa kläder.
– Jag tänkte bara pengar, det var det enda. Har man pengar kan man göra många saker.
Att straffen är hårdare i Danmark stoppade honom inte från att sätta sig på tåget.
– Jag hade hört om det, men tänkte inte så mycket på det. Man tänker inte att man ska åka fast.
De som rekryterar barn till brott, hur ser du på deras ansvar?
– Självklart har de också en del i det. Men alla människor ska tjäna sina pengar. Det där är deras sätt att tjäna pengar på, säger han.
Elias pappa dog när han var sex år. Hans mamma har kämpat mot ett missbruk och har dömts för brott flera gånger. För Elias började problemen redan under hans första skolår.
Han har adhd och trotssyndrom, diagnoser han delar med många av de unga svenskarna. Uppväxten i en liten ort på landsbygden är också vanlig. Och många är etniskt svenska, som Elias.
– Jag berättar för att ge folk en annan bild. För att visa folk att det händer mycket saker.
Även om du är etniskt svensk så ”kan du leva ett liv som inte är så bra”, säger Elias.
– De säger att hur kan vi göra något sånt om vi är etniskt svenska? Men även om du är svensk så kan du göra saker. Även om du är svensk så kan du bli placerad i familjehem.
Under rättegångarna i Danmark upprepas frågorna till de åtalade: Varför hoppade du inte av?
Varje gång ser de unga hyrmördarna lika förbryllade ut. Det går inte.
Elias rycker på axlarna åt frågan.
– Det kan du bara inte. Om du har sagt ja till något så ska du göra det. Du kan inte bara säga ja och sen inte göra det.
Det finns två anledningar: lojalitet – och att det kan vara farligt.
– Det finns många som har råkat illa ut. Det är synd om deras föräldrar som ska behöva begrava sina barn på grund av det.
Tänker du någon gång på personen som skulle ha varit måltavla för skjutningen som du tog på dig?
– Nej, inte så mycket. Såklart tänker man på om det är en oskyldig människa, som inte har med det att göra. Men om det inte är oskyldiga människor så tänker man inte så mycket.
Det gäller inte bara det tänkta offret. Han säger att dagarna går snabbare när han kan undvika att grubbla, över det som hänt och framtiden. Han kan tänka sig att bli elektriker och vill hålla sig borta från kriminaliteten. Men han funderar inte särskilt mycket över hur livet ska bli, säger han.
– Om du tänker så känns det hela tiden. Om du inte tänker går tiden snabbt.
Han önskar att socialtjänsten hade varit bättre på att hjälpa hans mamma. När han ser tillbaka inser han att boendena han placerades på var till mer skada än nytta.
Han trivs bättre här, bakom murarna på den danska ön Fyn. Här är det bättre ordning. Bryter man mot reglerna leder det till konsekvenser.
– Det är fint här. Hade jag kunnat bli kvar så hade jag gjort det, säger han.
Men det är inte upp till Elias. När han fyller 18 år kan danska myndigheter begära honom flyttad till Sverige. Det skulle han helst slippa, trots att han längtar efter sin lillebror och mamma.
Chokladen ligger orörd på bordet. Personalen gör ett undantag och låter Elias ta med sig den när det är dags att gå tillbaka in till avdelningen.
Elias har inte planerat vad han ska göra när han får gå ut genom gallergrindarna:
– Jag tror jag bara ska hem till mamma.
Hemma hos henne har breven om gymnasieval och mönstring landat på hallgolvet.
Fotnot: Elias är ett fingerat namn
Läs mer: Deras barn rekryterades till danskt gängkrig: ”Han fick en pistol i handen”
