Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Mellohelvetet är över oss igen. Var tar man skydd?
Det finns nio miljoner svenskar mellan fem och nittio år, säg att 2,5 miljoner tittar på en normal svensk deltävling av Melodifestivalen. Finalen brukar dra cirka tre miljoner tittare.
Då är vi drygt sex miljoner som inte tittar, inte kan titta, inte vill titta, inte bryr oss – ett endaste jäkla dugg.
Rapport på SVT tycker att nyhetsläget på lördagar är klent. Världen pausar, inte mycket att rapportera om. Det råder fred, ty helglugnet har lagt sig över Gärdet i Stockholm. Rapport är 15 minuter långt.
Ett inslag om den svenska Melodifestivalen har man givetvis ändå lyckats klämma in.
Jag skulle skämmas om jag var seriös nyhetsreporter på SVT. Ingen som står upp på redaktionen och skriker? Nej, givetvis inte, det är ju högst omodernt.
Ingen har ställt sig frågan vad jag och övriga sex miljoner ägnar oss åt i stället. Eller vilka alternativ som erbjuds, rent tv-mässigt. Är inte det i alla fall lite intressant?
Och som om det inte räckte: Varenda tidning kommer från och med nu att dagligen rapportera från Mellofältet, och det började faktiskt redan för två veckor sedan: ”Här är alla låtar”, ”Lär känna alla artisterna”, ”Så här mår programledarna”…
Ingen har ställt sig frågan vad jag och övriga sex miljoner ägnar oss åt i stället. Eller vilka alternativ som erbjuds, rent tv-mässigt. Är inte det i alla fall lite intressant?
Och som om det inte räckte: Nu gäller det att hålla ångan och andan uppe till långt in i maj (maj!!), då den europeiska finalen sänds. Redan efter den första deltävlingen i lördags var det braskande ”skandal”-rubriker. Det var något om att tävlingen avslutats i SVT Play. Oj då! Enligt till exempel Aftonbladet ”rasade” tittarna och krävde svar från ansvarigt håll på SVT.
Och som om det inte räckte: Varenda deltagares dramatiska (!) privatliv ska nu synas. Sådana här rubriker blir plötsligt legio: ”Mello-Lasse nära döden”.
Ja, det visar sig alltså att Mello-Lasse 2009 halkat på en isfläck utanför sin bostad i Skallberget i Västerås och slagit sig riktigt rejält på ena armbågen. Kunde ha slutat med katastrof, givetvis. ”’Ramlar man på huvudet mot en trottoarkant KAN man drabbas av allvarliga hjärnskador’, säger traumaläkaren Bengt Bula på intensiven på Västerås lasarett”.
Ni vet, den gamla kvällstidningsgodingen – ”Huvudvärk på förmiddagen kan leda till obotlig hjärntumör på eftermiddagen”.
Vi är drygt sex miljoner svenskar som är ointresserade av schlagermusik, och alltid har varit, och som varje år tvångsmatas och översköljs
Jag missunnar sannerligen ingen att ha roligt åt Melodifestivalen: barnfamiljer, Svensson-Svensson, ensamma pensionärer och alla som älskar schlager. Göran Greider älskar till exempel dansbandsmusik – det gör självklart inte honom till en sämre poet, möjligen till en poet med usel musiksmak. Och man nu är av den (taskiga) åsikten.
Vi är drygt sex miljoner svenskar som är ointresserade av schlagermusik, och alltid har varit, och som varje år tvångsmatas och översköljs i medier av ”nyheter” om Melodifestivalen: Var gömmer vi oss – måste vi gömma oss?
Och hur ser till exempel SVT:s jättesatsning på de bortglömda, de övergivna och de ointresserade sex miljonerna ut? Vi väntar spänt, som vanligt. Vi har väntat länge. Har vi väntat förgäves?
Risken finns. Risken är överhängande.
Vi Melloskeptiker blir givetvis per automatik anklagade för folkförakt, allra minst
Och som om det inte räckte: Ledarsidor, debattsidor och kultursidor kan också se fram en stark Mellovår. Ska Israel få vara med eller inte? ”Hej där, jag tycker verkligen inte att Israel ska få vara med.” ”Hallå där, jag tycker verkligen att Israel ska får vara med.”
Kan den politiska verkligheten bli mer högaktuell? Kan den slagkraftiga kulturdebatten verkligen hitta ett mer högintressant dilemma? Och Rapport kan ju fram emot en ruskigt spännande nyhetsvår!
Vi Melloskeptiker blir givetvis per automatik anklagade för folkförakt, allra minst. Men vad kallar vi då sexmiljonersföraktet, sexmiljonersignoransen, sexmiljonersglömskan?
Public non service, kanske.
Läs fler krönikor och andra texter av Johan Croneman, till exempel Hjälp, varför skrattar jag inte åt nya ”roliga” serien?
