Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Varför överväger USA att anfalla Iran?
Det är en fråga många ställer sig. Ayatollornas regim är redan militärt försvagad efter förra sommarens israeliska och amerikanska bombningar. Iran har också tappat inflytande i Mellanöstern efter att Hamas och Hizbollah slogs ned och Bashar al-Assad drevs bort från Syrien. För några veckor sedan, då regimens brutalt slog ned det iranska folkupproret, meddelade USA:s president Donald Trump flera gånger de protesterande iranierna, om än i vaga ordalag, att ”hjälp är på väg”. Det kunde tolkas som ett löfte om att USA siktade på ett regimskifte i Teheran. Men hjälpen kom aldrig och upproret har krossats i blod, med vad som uppskattas vara mellan 6 500 och 36 000 dödsoffer. Så det kan ändå vara för sent att störta prästväldet.
Trump har samtidigt slutat tala om regimskifte. I stället anför han andra skäl. Det första är att Iran inte får skaffa sig kärnvapen, vilket innefattar ett stopp för all anrikning av uran. Men det går inte ihop med Trumps påstående att Irans kärnenergiprogram ”förintades” under bombningarna sommaren 2025. Det andra är att Iran inte ska få ha robotar som når längre än 500 kilometer (och därmed inte kunna nå Israel). Det tredje är att Iran ska upphöra med att backa upp proxy-rörelser och terrorgrupper i Libanon, Irak, Jemen och Palestina.
Vad talar för ett amerikanskt anfall mot Iran?
Den stora militära USA-uppladdningen, som inte bara innefattar hangarfartyget Abraham Lincoln och andra örlogsfartyg. Det amerikanska flygvapnet har börjat flytta flygplan som används för räddning och lufttankning till regionen. Pentagon placerar ut nya luftförsvarssystem nära sina baser i Jordanien, Kuwait, Bahrain, Saudiarabien och Qatar. USA har också placerat ut avancerade flygplan med kapacitet till personalevakuering och stridsräddning nära Iran. Men också plan som kan transportera tung utrustning och har förmåga att landa på korta, oasfalterade landningsbanor. Det skulle kunna tyda på en markoperation med kommandostyrkor inblandade för att gripa eller döda Khamenei.
Iran har hittills sagt nej till Trumps krav, eller som utrikesminister Abbas Aragchi förklarade: ”Irans försvarskapacitet och missilprogram kommer aldrig att bli föremål för förhandlingar”. Men det finns nyanser: Iran har till exempel tidigare, i kärnenergiavtalet JCPOA som slöts med Barack Obama 2015, gått med på att kraftigt begränsa sin urananrikning. Och redan 2003, då USA invaderade Irak, var Iran inne på att mot säkerhetsgarantier från USA ta sin hand ifrån sina beväpnade shiamuslimska ombud i Mellanöstern – men den gången tackade president George W Bush nej. Däremot har Iran aldrig varit inne på att förhandla om begränsningar för räckvidden för sina robotar.
Ett annat skäl som kan visa sig avgörande är ren prestige: Trump har upprepade gånger hotat med att gå till anfall mot Iran. Avstår han riskerar han att hans kritiker stämplar det som ytterligare exempel på att han är en ”TACO”, en förkortning för Trump Always Chickens Out (Trump fegar alltid ut). Så som han gjorde med hotet att annektera Grönland. För Trump är det viktigaste att vinna, eller i varje fall att framstå som vinnare. Och om han låter krisen bero kan han se ut som en förlorare.
Vad talar mot ett USA-anfall?
Först och främst att det inte ser ut att finnas något klart mål med ett anfall, även om Trump kan ha hållit det hemligt. Regimskiftet ser ut att vara långt borta, om USA inte tänker sig att göra en ny ”Maduro” och nöjer sig med att hugga huvudet av den högsta ledningen eller ayatolla Khamenei och låta en annan del av regimen fortsätta att styra på USA:s villkor. Men Irans islamistiska diktatur är en mer komplex sak än Venezuelas, och det blir inte lika enkelt att hitta en intern kandidat att leda en regim som fogar sig efter USA.
I så fall återstår att en ny bombkampanj ytterligare vingklipper Teherans militära styrka och dess kapacitet att bygga en atombomb. Men med samma regim kvar på plats är det en tidsfråga innan Iran återfår sin militära förmåga. Och det kan dessutom få till följd att Khamenei upphäver fatwan, det självpåtagna religiösa förbudet mot att Iran skaffar kärnvapen.
En annan sak som talar mot ett anfall är att Trump möjligen använder krigshotet som ett sätt att pressa fram ett nytt avtal med Iran. Ett avtal som ur Trumps synpunkt måste vara bättre än det som Obama förhandlade fram.
Något som också talar emot är att USA-allierade regimerna i regionen – Saudiarabien, Qatar, Förenade arabemiraten, Oman och Turkiet – har argumenterat mot ett nytt amerikanskt anfall i regionen. Ett nytt anfall från USA – och i så fall troligen även Israel – skulle regimen se som ett hot mot sin existens. Det skulle öka risken för ett storkrig i Mellanöstern, vilket Khamenei har hotat med.
Att de iranska ledarna är redo att förhandla och att Trump i helgen sade att ”Iran talar seriöst med oss” kan låta som en öppning för diplomati. På fredag väntas Trumps särskilda sändebud Steve Witkoff möta den iranske utrikesministern Aragchi i Istanbul, enligt källor i regionen.
Men Trump har använt den taktiken tidigare, för att sedan överraska med att slå till militärt. I juni skulle företrädare för USA och Iran just mötas i Oman, när Israel inledde en attack mot Iran som USA sedan anslöt sig till.
Läs mer:
Källor: USA och Iran möts i Istanbul på fredag
