Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För ett par månader sedan lade den amerikanska radiostationen KEXP upp en inspelning på Youtube med ett band som väldigt få hört talas om. Det är deras grej, och normalt sett brukar kanalens videor få några tusen visningar. Just den här har passerat 8 miljoner och har vält internet.
Angine de Poitrine, som duon heter, kommer från Québec i Kanada, uppträder i märkliga prickiga kostymer och masker med långa näsor. Under kostymerna döljer sig två extremt skickliga musiker som valt anonymitet framför kändisskap och spelar en instrumental och väldigt teknisk driven rock som lånar från alla håll. Taktarterna är knepiga, låtstrukturerna avancerade och bygger på att gitarristen/basisten samplar sig själv och bygger upp musiken lager för lager. Han spelar dessutom på ett hemmabyggt komboinstrument med två halsar där både basen och gitarren har dubbelt så många band, vilket möjliggör mikrotonalitet och österländska skalor. Angine de Poitrine låter som någon sorts ockult blandning av gammal proggrock (inte den svenska varianten alltså), metal, ökenrock, kraut och psykedelia. Kostymerna förvandlar i sin tur upplevelsen till en dadaistiskt absurd konstupplevelse. De långa, gungande lösnäsorna är smått hypnotiserande.
Det är kort sagt en rätt otippad succé. Många känner sig nu kallade att försöka förklara fenomenet och en vanlig vinkel är att populariteten är sprungen ur något slags revolt mot AI-musik, eller AI i största allmänhet. De tydligt hemgjorda papier maché-kostymerna och de nästan amatörmässigt hemsnickrade scendekorationerna kan upplevas som en lättnad i jämförelse med den kliniska perfektionen i mycket samtida populärkultur. Men det förutsätter givetvis att man lever i en rätt tragisk filterbubbla där allt man får serverat langas fram av algoritmerna. För problemet är ju egentligen inte att band som Angine de Poitrine inte finns där ute utan att folk inte letar efter dem och inte heller söker upp de ställen där det oväntade finns att uppleva. Det är rätt sorgligt.
Att just Angine de Poitrine fick ett genombrott är nog helt enkelt för att de är riktigt bra. En låt som ”Fabienk”, från nya albumet ”Vol. II” är knappt möjlig att värja sig mot med sina fascinerande vändningar, snygga harmonier och malande sväng. Det är en musik som belägrar kroppen och intellektet samtidigt.
Nu framställs de som om de kom från ingenstans. Så är det ju inte heller. Den som letar lite grann upptäcker snart att duon varit aktiv länge fast under ett annat namn, då som ett mer spretigt och punkigt alternativband. Det arvet hörs tyvärr ibland, i till exempel låten ”Utzp” där de spelar metal-polka. Allt de gör är verkligen inte kul, men Angine de Poitrine har spelat sig till rutin med en fri inställning. Nu ska de på europaturné, men tyvärr är det kört att få se dem. Biljetterna sålde slut på 10 minuter.
Läs mer om musik och andra texter av Po Tidholm, till exempel om Weeping Willows på Göta Lejon
