Utanför Kapitolium sträckte sig avspärrningarna flera hundra meter innan kung Charles tal inför kongressen, som hölls för att uppmärksamma USA:s 250-årsjubileum.
En cyklande polis fick feeling och ropade ”Gud välsigne konungen” när han passerade DN:s reporter.
Inne i pressrummet, där man väntade på att få komma in i kammaren, var det knökfullt. Många tvingades stå upp och när en journalist fick ett viktigt samtal fick han brotta sig fram till telefonbåsen.
– Allt det här för en kung utan politisk makt, ropade någon.
Det finns något skojfriskt över det kungliga besöket, men det är samtidigt uppenbart att kungen också tas på stort allvar. När kung Charles och drottning Camilla steg in i kammaren var det till långa stående ovationer.
När kungen talade såg man på allas ansiktsuttryck – från den republikanske senatledaren John Thune till den tidigare demokratiska talmannen Nancy Pelosi – att de lyssnade väldigt noga.
Kungen inledde sitt tal med ett skämt från Oscar Wilde: ”Vi har allt gemensamt med Amerika nuförtiden bortsett från, förstås, språket”, vilket drog ner skrattsalvor.
Han fortsatte på den skojfriska vägen, då han senare sade ”för 250 år sedan, eller som vi säger i Storbritannien, häromdagen”.
Men han fick även stående ovationer när han fördömde attentatsförsöket mot Trump i helgen, då en 31-årig man avlossade skott under den årliga korrespondentmiddagen.
– Sådana våldshandlingar kommer aldrig att ge resultat, sade kungen.
Under hela talet, som han framförde på släpig överklassengelska, blev det en skarp kontrast mellan det subtilt brittiska sättet att föra sig, och det högljudda amerikanska. Kongressen ställde sig gång på gång och jublade, vilket fick kungen att vrida på sig lite.
Kung Charles är den andra brittiska monark att tala inför kongressen efter drottning Elizabeth år 1991. Han sade att han ville ”uttrycka det brittiska folkets största aktning och vänskap med det amerikanska folket.”
Men opinionsmätningar visar att det är si och så med den aktningen.
Enligt The Economist ser bara 34 procent av britterna positivt på USA, att jämföra med 80 procent vid milleniumskiftet.
Relationen mellan länderna är kanske inte lika illa som år 1814, då brittiska soldater brände ner Kapitolium där kungen nu talade, men den är sämre än på många decennier.
En del i Storbritannien tycker att rollerna blivit ombytta jämfört med för 250 år sedan: nu är det USA som behandlar Storbritannien som en koloni, där man förväntas sig att de ska göra vad de blir ombedda om.
Att Natoländer som Storbritannien inte kom till USA:s hjälp i kriget mot Iran har fått Donald Trump att hota med att lämna alliansen.
Det var något som kung Charles tog fasta på i sitt tal. Han påminde om att Nato kom till USA:s hjälp efter terrorattackerna 2001 och tillade:
– Samma beslutsamhet behövs för att försvara Ukraina och hennes modiga invånare.
Kungen påpekade att partnerskapet mellan Europa (inte bara Storbritannien) och USA är viktigare än någonsin och att utmaningarna som väst står inför är för stora för en enskild nation att klara själv.
Men kung Charles kom även med andra passningar till Trumpadministrationen, bland annat när han beskrev att det var kraften i mångfalden som en gång enade kolonierna.
– Frihetens ande är närvarande i byggnaden, vid varje omröstning och röst. Inte via en enskild persons vilja, utan via samarbete av många, som representerar USA:s levande mosaik, sade kungen.
Han avslutade sitt tal med att säga att han hoppades att relationen mellan länderna skulle fortsätta vara stark och att man skulle ”ignorera ropen från de som vill bli ännu mer inåtvända”.
Att USA ska blicka mer inåt är kärnan i Amerika först-politiken och rakt bakom kungen satt vicepresident JD Vance, en av administrationens största Europakritiker.
Jämfört med hur opolerad amerikansk politik kan vara var kung Charles ord inte mer än en försiktig bris i kammaren. Men tydligare kritik från en brittisk monark får man nog leta efter.
