Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Hur sammanfattar man fotbollsspelaren Jamie Vardy med ett enda ord? Frågan ställs i den nysläppta Netflixdokumentären ”Untold: Jamie Vardy”. Medspelare, tränare, barndomskompisar, släktingar klurar alla på frågan. Någon säger givetvis ”mål”.
Jamie Vardy själv, inte direkt hög på sig själv, får också ett försök. Han funderar länge, tittar in i kameran och säger till slut: ”Twat”…?!
Slang givetvis, betyder i sin mildaste form dumhuvud, idiot, men vi kan nog anta att Jamie Vardy själv mer lutade åt ordets mest kränkande form, twat är nämligen också en nedsättande benämning på det kvinnliga könsorganet – börjar på fi och slutar på a.
Jamie Vardy är (fortfarande) en genuin brittisk lad, närmast urtypen för en.
Över nittio procent av samtliga engelska Premier League-spelare kommer via topplagens akademier – Jamie Vardys resa genom de brittiska lingonserierna upp till Premier League-titeln, skytteligatoppen, engelska landslaget är komplett unik.
Han gör visserligen några år i Sheffield Wednesdays akademi, men anses för liten, klen och kasseras.
Han tar ett fabriksjobb, spelar i division 8-laget Stockbridge, hänger på puben och med polarna på helgerna. Råkar i trubbel, döms för misshandel, får fotboja.
Han avancerar upp till Halifax och sjundedivisionen, sen blir det division 5 och Fleetwood – 31 mål på 34 matcher. Men det är fortfarande direkt till puben efter matcherna, festandet och polarna står i centrum.
Han är 25 år när han med hjälp utav agenten John Morris (som han fortfarande jobbar med – Vardy är hans första klient) mot alla odds lyckas ta sig till ett a-lagskontrakt med dåvarande Championship-klubben Leicester. Han kostar 1 miljon pund och är den dyraste non-league-spelaren någonsin när Fleetwood säljer honom 2012.
The rest is history.
Jamie Vardys karriär är den sanna fotbollssagan.
Han vinner skytteligan, han vinner Premier League och FA-cupen med Leicester, han blir landslagsspelare och han är den ende spelaren i Premier League som någonsin gör mål i elva matcher i följd.
Det är ingen djupsinnig dokumentär som avslöjar något helt nytt bakom fotbollsundret Jamie Vardy – men det är som sagt en oöverträffad saga och historia som man inte för allt smör i Småland vill vara förutan.
Givetvis kantas Vardys karriär också av ett par klassiska engelska tabloid-skandaler som vi i filmen får ta del av.
En engelsk kritiker skrev efter premiären att det aldrig råder något tvivel om var Vardys intelligens sitter – i fötterna. Med det menade han inget direkt illa, han bara konstaterade att många stora idrottsstjärnor helt enkelt inte mår bra av att tänka för stort eller för mycket, de kan tvärtom låsa sig i det läget (vilket det också gör för Jamie Vardy vid flera tillfällen).
I filmen får vi också (kanske lite för ofta) träffa Vardys fru Rebekha, som har ett enormt och intensivt inflytande på både Vardy och hans karriär (de driver nu också bolag ihop), vi får stora delar av Vardys historia berättad via sympatiske agenten John Morris, och givetvis skrålar också Vardys gamla pubpolare (”The Inbetweeners” som de kallar sig) oavbrutet i bakgrunden.
Fotbollen har visserligen tagit Jamie Vardy på en otrolig resa, men i grunden är han fortfarande en riktig engelsk ”lad”, obekväm vid uppmärksamhet, han avskyr intervjuerna, rädd för att säga fel saker.
Dokumentärinspelningen har knappt tagit sin början innan en stressad och nervös Jamie Vardy avbryter och säger: ”I need a beer”. Vilket han också får.
Veckan präglades annars av en närmast bisarr mediecirkus kring Graham Potters uttagning av den svenska VM-truppen. Jag säger bara: Stålsätt er för vad som komma skall den närmaste månaden fram till VM-premiären. Känner redan vissa utmattningssymptom.
Läs fler texter av Johan Croneman.
