Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Var går gränsen för medverkan i SVT:s humorprogram? Frågan kom i blixtbelysning när det blev känt att ytterhögeraktivisten Nick Alinia bjudits in att medverka som panelmedlem i en episod av höstens säsong av ”IFS – Invandrare för svenskar”.
”IFS” gör humor av diskussionen om ”vi och dom”. Det blottlägger fördomar och kunskapsluckor i frågan om vad det är att vara svensk, och saltar i skaven genom valen av gäster, provokationer och humor. Jag älskar programmet. På något sätt lyckas ”IFS” bygga broar i den ganska affekterade polemiken som präglat offentligheten det senaste decenniet. Det är i den myllan som Alinia bjöds in att delta som panelgäst i en av episoderna.
Reaktionerna blev starka. Flera medverkande tog avstånd. ”Jag hade aldrig ställt upp och skojat i samma panel med en person med den offentliga agendan” sa Nadime Ghazale. Samtidigt skriver en annan medverkande till SVT ”Vi (’IFS’) har alltid välkomnat de mest rasistiska blattarna för om det är någon som faktiskt kan bemöta dem så är det just andra blattar”. Man kan uppenbarligen komma till olika slutsatser.
Jag har nu tittat på inspelningen av det avsnitt där Alinia medverkar. Innehållet är felfritt när det kommer till vad som kan sägas inom ramen för våra publicistiska riktlinjer.
Trots det kommer vi inte att sända den episod där Alinia medverkar.
Under de senaste decennierna har en global våg av auktoritär populism och demokratisk tillbakagång vuxit fram. Ett återkommande drag i denna utveckling är att förtroendet för institutioner som gör demokratier starka – oberoende medier, rättsstaten och akademisk frihet – undermineras. Historiskt är detta tidiga tecken på demokratisk tillbakagång. Mot den här fonden får signalvärdet av hans medverkan extra allvar.
Sammantaget kan han inte likställas med vilken opinionsbildare eller aktivist som helst.
Alinia har trakasserat journalister och oliktänkande. Han ger uttryck för en rasistisk ideologi. Han har samröre med den våldsbejakande högerextrema miljön. Enskilda handlingar kan relativiseras i oändlighet, som provokationer, missförstånd eller feltolkningar. Sammantaget kan han inte likställas med vilken opinionsbildare eller aktivist som helst.
Public service ska värna åsiktsmångfald och ge utrymme för en bred samhällsdebatt. Men uppdraget innebär inte neutralitet inför antidemokratiska idéer eller aktörer som systematiskt undergräver grundläggande demokratiska värden. Och då räcker det inte att vi gör vårt jobb genom att granska och bemöta uttalanden, ansvaret måste sträcka sig till att inte låta en aktör som Alinia framstå som en självklar del av det offentliga samtalet.
Mediekritiken är just nu extremt politiserad. Att vi inte sänder den episod där Alinia hade medverkat kommer i vissa kretsar att utnyttjas som bevis för att SVT är ”vänsterns valarbetare”. Dagen därpå går vi ”högerns ärenden” i något annat sammanhang. Detta har blivit en del av vår vardag. Men den här frågan handlar varken om åsiktsmångfald eller primärt om vänster och höger. Den handlar om grundläggande demokratiska värden, som de gestaltas i såväl regeringsformen, radio- och tv-lagen och public service-lagen.
Alinias medverkan var, enligt min bedömning, fel i sammanhanget. ”IFS” har alltid och ska fortsatt stöka med debatten – men i det här fallet blev signalvärdet viktigare än innehållet.
Det har visats intresse för vem som bjöd in honom. Meningarna om hans medverkan har gått isär bland de som jobbar med programmet och det är naturligtvis helt i sin ordning. Ansvaret är programchefens i dialog med ansvarig utgivare och vi drar lärdomar av processen.
Helena Olsson
Programområdeschef och ansvarig utgivare, Samhälle & Fakta SVT
Läs mer:
Nadim Ghazale: Jag reagerade direkt när jag såg Nick Alinia i SVT-studion
Amanda Sokolnicki: Tvärvändningen om Nick Alinia gör SVT-cheferna till åtlöje
