Det var en julimorgon förra året, en av dessa varma dagar i kalendern när många av oss är mitt i ledigheten. Magnus Hall hade som vanligt burit postpaket mellan transporterna och terminalen. Det var första nattpasset efter semestern.
Han somnade hemma runt klockan 10 på morgonen, ovetandes om att hans son Linus redan fyra timmar tidigare hade hittats död i sin säng på sitt LSS-boende i Malmö, några kilometer bort.
– När jag vaknade såg jag att jag hade missat samtal på mobilen klockan 11.45.
Magnus röst stockar sig och tårarna tränger fram.
– Det är ett trauma, säger Linus bonusmamma Susanne Järrebring Hall tyst när hon fattar makens hand.
– Han hade stängt av ljudet på telefonen för att få sova och personalen ringde inte mig förrän på eftermiddagen, berättar Susanne.
– Då hade de redan forslat bort kroppen till ett bårhus, och de visste inte ens till vilket. När vi kom till boendet hade de städat ur rummet.
Oron för sonen som föddes med autism och intellektuell funktionsnedsättning har funnits genom hela Linus 27-åriga liv. Han kunde inte tala med ord, behövde hjälp med allt i vardagen och tillsyn dygnet runt.
– När han flyttade till det här boendet 2019, var det ganska bra i början. Det fanns en i personalen som var fantastisk och som Linus kunde knyta an till, men hon slutade när sparpaketet kom 2023, säger Magnus Hall.
– Linus älskade all mat, särskilt köttbullar och glass, och det gick bra att äta bara man delade maten i små bitar. Men efter sparpaketet skulle Linus bara få ”timbalkost”, de påstod att han kunde sätta i halsen annars. Den där färdigpackade purén smakar ingenting och det var ju en glädje som försvann.
Magnus beskriver hur Linus liv krympte till ett minimum: att han tappade i vikt och började bete sig som om han var neddrogad av medicin när de träffade honom på helgerna, han som alltid hade skuttat runt och skrattat.
– Vi såg att Linus inte var pigg som han brukade, men vi fick avvisande svar när vi ifrågasatte.
Funktionsstödsförvaltningen i Malmö stad hade budgetunderskott och på Linus boende skulle två anställda göra samma jobb som fyra tidigare hade utfört. För Linus innebar det också att nattillsynen togs bort helt, enligt hans pappa Magnus.
När Linus upptäcktes livlös den där julimorgonen 2025 hade ingen sett honom vid liv sedan klockan 21 kvällen innan, enligt ambulansrapporten.
Linus familj menar att han vanvårdades på boendet och vill att ansvariga ska ställas till svars.
DN har sökt ansvariga för boendet. Ingen ställer upp på intervju, men vi får skriftliga svar från Funktionsstödsförvaltningen i Malmö. En kommunikatör skriver att man har ”ett kontinuerligt kvalitetsarbete”. ”Bristerna utreds, följs upp, åtgärder sätts in.”
Gällande kritiken om att ett budgetunderskott låg bakom minskad bemanning som ledde till brister, svarar förvaltningen att när ”behov förändras görs nya bedömningar”.
Två månader före Linus död kom det en visselblåsaranmälan till Malmö stad från Sara Fahas, som arbetat på boendet. Den rör generella brister på boendet, inte specifikt Linus.
Hon väljer att uttala sig enbart om det övergripande hon såg på boendet, inte om enskilda brukare, med hänvisning till sekretess.
– Jag såg situationer där brukare skickades ensamma till sjukhus. Det innebär risker med informationsbrist och hög stress.
I hennes larm till kommunen kan man läsa att våld mellan brukare sopas under mattan och att det hotas med repressalier mot brukare som inte sköter sig. Brukare blir inlåsta, och det ”flaggas” inte till sjuksköterskan när hälsotillstånd försämras.
Att chefen vill att nattpersonalen ska vara sovande jour, lyfter Sara fram som en fara. Hon tycker också att det görs falska riskanalyser och att information om incidenter undanhålls.
– Jag trodde att visselblåsningen skulle leda till att kommunen ingrep direkt, säger Sara Fahas.
Men så blev det inte. Malmö stad gör bedömningen att det inte krävs några akuta åtgärder.
I juni ramlade Linus i duschen i sin LSS-bostad och slog sig. Han skickades två gånger till akuten ensam – utan personal. En gång hade han hjärtstopp, visar handlingar som DN tagit del av via de anhöriga.
Sju månader efter Sara Fahas visselblåsning tog kommunen fram en handlingsplan. Den skulle åtgärda de brister som förvaltningen ser:
”En del brukare får inte det stöd de behöver. Detta gäller vid förflyttningar, stöd vid måltider, stöd kring brukarens hälsotillstånd, stöd vid sjukhusvistelse, basal omvårdnad samt aktiviteter för brukare.”
Att en ung man, Linus, dött under tiden, står det inget om i utredningen.
– I dag skulle jag inte råda någon att visselblåsa bara internt, bättre att gå till media, säger Sara Fahas.
Så varför dog Linus?
Pappa Magnus och bonusmamma Susanne letar i journaler och alla papper de fått ut från kommunen, men ingenting säger något om hälsotillståndet hos Linus dagarna före hans död.
Om det begåtts fel i hans medicinering, eller exakt hur han medicinerats, är inte utrett. Det gjordes ingen Lex Maria-anmälan av sjukhuset.
Efter Linus död fick kommunen fler larm om att de funktionsnedsatta inte fick rätt vård och omsorg.
Kommunen gjorde en utredning om boendet, men i handlingarna nämns inget om vad som skedde just det dygn då Linus avled. Man konstaterar kort att ”inget tyder på att verksamheten misskött honom då”.
Däremot blir en slutsats: ”brukaren har inte erbjudits aktiviteter, sinnesstimulans eller möjlighet att utveckla sina kommunikativa förmågor i tillräcklig utsträckning”.
Chefen för boendet tillbakavisar, enligt kommunen, anklagelserna om missförhållanden och menar att de saknar grund. Han hänvisar till att han ”följt de riktlinjer han fått om besparingar och bemanning och har effektiviserat”.
”När det gäller enskilda händelser och ärenden kan vi inte gå in mer på detaljer” skriver Mikael Mannsdorff, avdelningschef för LSS-bostäder, via Malmö stads presskommunikatör.
Månaderna före sin död hade Linus uppvisat oro och fått ny medicin som skulle sättas in ”vid behov”. Han fortsatte att få olika anfall.
Från de sista två veckorna i Linus liv finns ingen dokumentation alls.
En annan kommunanställd som vill medverka anonymt säger:
– Linus var uttorkad flera gånger. Det hade glömts bort att ge honom vätska. En annan person fick ligga sjuk länge utan att man gjorde någonting och det ledde till att den fick ett kroniskt tillstånd. När vi tog upp fel eller skrev avvikelser, hände ingenting.
Magnus Hall önskar att fler ur personalen hade trätt fram, men han säger att han mött oro över risken att anklagas för sekretessbrott när han efterfrågat vittnesmål kring sonens vård och hälsa.
– Oro ska inte få tystas ned. Linus kunde inte tala för sig själv, och det gäller många funktionshindrade. Jag vill inte att fler ska råka illa ut, säger Magnus Hall.
Obduktionen av Linus påvisade tecken på epileptiskt anfall, vätska i hjärtsäcken, att det funnits syrebrist samt hjärtmuskelinflammation. Men den kunde inte fastställa någon tydlig dödsorsak.
Eftersom ingen polis tillkallades när den döda kroppen upptäcktes, gick Magnus själv till polisen och anmälde sina misstankar om att vanvård kunde ligga bakom.
En anmälan upprättades om misstänkt vållande till annans död, men utredningen lades ned.
Det har gått ett helt år, men Linus är ännu inte i jorden. Familjen har dröjt med begravningen, trots plågan det innebär för sorgearbetet. De vill ha en rättsmedicinsk undersökning av kroppen och få veta om döden orsakades till exempel av substanser i kroppen eller felmedicinering. Men då måste en överåklagare pröva om förundersökning ska öppnas om fallet.
– Jag vill inte att de ska komma undan med att det skulle vara någon slags otur att Linus dog. De håller varandra om ryggen, alla ansvariga på kommunen, säger Magnus Hall.
Den försonande sommarkvällen ger en liten lättnad när vi kommer utomhus och kör tillsammans bort mot kyrkogården där Linus ska få vila i samma grav som sin mamma. Hon avled i cancer för två år sedan. Magnus röst är ansträngd av vanmakten han känner och av att hålla tårarna tillbaka.
– Vi får egentligen inte vänta med kremeringen längre, men de har gett oss uppskov. Snart ska Linus få sin ro här, med mamma och mormor.
På Linus boende har bemanningen förstärkts med 20 procent och schemat ändrats för att minska ensamarbetet på natten. Nya bedömningar om brukarnas behov och förbättrad dokumentation blev andra åtgärder efter kommunens utredning.
Så gjordes jobbet:
DN har tagit del av journalanteckningar, visselblåsaranmälan med utredning och handlingsplan, Malmö stads Lex Sarah-utredning, Magnus Halls egen anmälan till Ivo, polisförhör, ambulansrapport och obduktionsprotokoll.
Intervjuer har gjorts med anhöriga till funktionsnedsatta, personal och patolog.
Ansvariga på Funktionsstödsförvaltningen samt ordförande i funktionsstödsförvaltningen och kommunstyrelsens ordförande har erbjudits intervju, men avböjt.