Det är lätt att få intrycket att pensionärernas ekonomi ständigt försämras. Oron för att pengarna inte ska räcka till efter ett långt yrkesliv är inte ny.
År 2005 var det nuvarande pensionssystemet fortfarande nytt. Då väckte statsminister Göran Persson (S) stor uppmärksamhet när han varnade för att människor inte skulle uppskatta reformen när de såg utfallet.
– Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi har gjort, sade han.
Så, hur har det gått? Har dagens pensionärer bättre eller sämre ekonomi än tidigare generationer?
Fakta.Pensionssystemet – tre delar
Pensionen består i huvudsak av tre delar: allmän pension från staten, tjänstepension från arbetsgivarna och privat pension. Principen är egentligen ganska enkel. Ju fler år du jobbat och ju högre lön du har haft desto högre pension får du.
Allmän pension. Alla som har arbetat eller bott i Sverige får allmän pension. Den består av inkomstpension och premiepension. Varje år avsätts 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten till pensionen, men bara upp till ett tak. År 2026 nås taket vid en förvärvsinkomst på omkring 56 050 kronor i månaden. Inkomster därutöver ger ingen ytterligare allmän pension. Av pensionsavsättningen går 16 procentenheter till inkomstpensionen och 2,5 procentenheter till premiepensionen. Inkomst- och premiepensionen kan för närvarande tas ut tidigast från 64 års ålder. Inkomstpensionens storlek beror bland annat på hur mycket som har tjänats in, den förväntade återstående livslängden vid pensioneringen och inkomstutvecklingen i Sverige. Premiepensionens storlek beror också på avkastningen på de fonder där pengarna har placerats. Den som har haft låg eller ingen pensionsgrundande inkomst kan ha rätt till garantipension, ett grundskydd som bland annat beror på hur många år personen har bott i Sverige.
Tjänstepension. De flesta som har haft förvärvsinkomster får också en tjänstepension som tidigare arbetsgivare gjort avsättningar till. Villkoren för den regleras i kollektivavtal mellan olika fackförbund och arbetsgivarorganisationer. Den som har jobbat inom olika avtalsområden kan ha mer än en tjänstepension. Det finns också möjlighet att ha tjänstepension utan kollektivavtal, så kallad individuell tjänstepension. Tjänstepensionen innebär i regel att det görs pensionsavsättningar för inkomster över taket i den allmänna pensionen. Därför utgör tjänstepensionen en större andel av den totala pensionen för hög- än låginkomsttagare.
Privat sparande. En del pensionärer får utbetalningar från eget privat pensionssparande. Många har också byggt upp ett privat sparande i exempelvis investeringssparkonton (ISK) eller kapitalförsäkringar som inte är öronmärkt för pension, men som i praktiken används för att förstärka inkomsten efter arbetslivet.
Över en femtedel av Sveriges befolkning är pensionärer. Att beskriva deras ekonomi är inte enkelt. Det finns betydande inkomstskillnader mellan exempelvis yngre och äldre pensionärer, mellan sammanboende och ensamstående samt mellan män och kvinnor.
Men siffrorna pekar åt samma håll: dagens pensionärer har det bättre ekonomiskt än gårdagens. Det gäller pensionärerna som grupp, men också dem med allra lägst pension.
Ett vanligt sätt att jämföra människors ekonomiska standard är att titta på den disponibla inkomsten – vad som finns kvar efter skatter och transfereringar, som bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. Det ger en bild av hur mycket pengar en person har kvar att leva på.
Men att jämföra inkomster över flera decennier är inte helt okomplicerat. En tusenlapp i början av 1990-talet räckte betydligt längre än en tusenlapp gör i dag. Därför måste inkomsterna räknas om innan olika år kan jämföras.
Det finns i huvudsak två sätt att göra det.
Det första är att justera för inflationen (prisjustering). Då räknas inkomsterna om till fasta priser med hjälp av konsumentprisindex, vilket visar hur köpkraften har förändrats över tid. Mätt på det sättet har pensionärernas ekonomi stärkts kraftigt sedan början av 1990-talet. Mellan 1991 och 2023 ökade den reala medianinkomsten för pensionärer med 68 procent. Det motsvarar omkring 7 900 kronor mer i månaden i dagens penningvärde. Medianpensionären har alltså betydligt mer pengar att röra sig med i dag än för drygt 30 år sedan.
En sådan utveckling är i sig inte särskilt överraskande. Sverige har under perioden haft en betydande reallönetillväxt. Det har dels höjt inkomsterna för nya pensionärsgenerationer (som haft högre löner under arbetslivet än tidigare generationer), dels påverkat uppräkningen av inkomstpensionen (som är knuten till den allmänna inkomstutvecklingen).
Det leder till det andra måttet: inkomstjustering. Då räknas pensionärernas inkomster om i takt med utvecklingen av de förvärvsarbetandes inkomster. Måttet visar alltså om pensionärernas inkomster har ökat snabbare eller långsammare än arbetsinkomsterna i samhället.
Också här syns en ökning, om än mindre: 13 procent, eller 2 300 kronor i månaden. Medianpensionären har alltså ökat sina inkomster mer än arbetsinkomsterna bland dem som fortfarande jobbar.
Utvecklingen syns inte bara för medianpensionären. Också pensionärer med lägst inkomster har fått det bättre.
I nedanstående grafer jämför vi inkomstutvecklingen för den 10:e och den 90:e percentilen, alltså för pensionärer som definieras av att 10 respektive 90 procent av alla pensionärer har lägre inkomster. På så sätt går det att se om inkomsterna har ökat brett – eller om förbättringen främst gäller vissa grupper.
Svaret är: både och.
Även pensionärer med låga inkomster har mer pengar att röra sig med i dag än motsvarande grupp hade i början av 1990-talet. Men ökningen har varit betydligt större bland pensionärer med höga inkomster.
Samtidigt är det viktigt att sätta nivåerna i perspektiv. Bland pensionärerna med de lägsta inkomsterna (10:e percentilen) var den disponibla inkomsten 2023 omkring 14 000 kronor i månaden. Sätt det i relation till människor mitt i arbetslivet: bland 35–49-åringarna ligger medianinkomsten på cirka 31 000 kronor i månaden – mer än det dubbla.
Men slutsatsen är tydlig: också pensionärer med de lägsta inkomsterna har fått det bättre ekonomiskt över tid. Prisjusteringen visar att inkomsterna i den här gruppen har ökat med 86 procent sedan början av 1990-talet. Det innebär betydligt större köpkraft än för drygt 30 år sedan.
Om vi istället justerar för löneutvecklingen i samhället har inkomsterna för pensionärer med låga inkomster ökat med 25 procent. Även det är en förbättring – men betydligt mindre.
Vilket mått är då mest relevant?
Det beror på vilken fråga man vill besvara.
Prisjusterade inkomster visar hur mycket varor och tjänster en pensionär faktiskt kan köpa. De säger något om hur köpkraften förändras – hur mycket pengar som räcker till mat, drivmedel, försäkringar och andra utgifter, då och nu.
Inkomstjusterade inkomster svarar på en annan fråga: har pensionärerna hängt med resten av samhället? Vad som uppfattas som en normal levnadsstandard förändras över tid. Internet och mobiltelefon med bankid är i dag i praktiken nödvändiga på ett sätt de inte var 1991. Detsamma gäller möjligheten att resa, använda streamingtjänster, delta i kulturlivet eller umgås med familj och vänner.
Ett tredje perspektiv återkommer vi strax till: kompensationsgraden, där pensionärsinkomsterna ställs mot individens egen inkomst före pensioneringen.
Att pensionärernas inkomster har stigit både i botten, mitten och toppen beror på olika mekanismer. De med lägst inkomster har lyfts av ett starkare grundskydd och skattesänkningar.
För medianpensionären handlar det mer om generationsväxling. De som gått i pension under senare år har i genomsnitt haft högre inkomster under arbetslivet och bättre tjänstepensioner än tidigare generationer. När nya pensionärskullar ersätter äldre kullar med lägre livsinkomster stiger därför den prisjusterade medianinkomsten bland pensionärer, även om pensionssystemet i sig inte blivit mer generöst. Att också den inkomstjusterade medianinkomsten har stigit innebär att pensionärernas inkomster dessutom har ökat snabbare än inkomsterna bland dem som arbetar.
I toppen av fördelningen spelar tjänstepensioner och kapitalinkomster större roll. Här finns också en grupp som kombinerar pensionsuttag med fortsatt arbete.
Även om inkomsterna har stigit i hela fördelningen har ökningen varit betydligt större bland dem med högst inkomster. Avståndet mellan pensionärer med höga och låga inkomster har därför vuxit sedan början av 1990-talet. Utvecklingen är inte unik för pensionärer – inkomstskillnaderna har ökat i alla åldersgrupper. Skillnaderna är ändå mindre i de äldsta åldersgrupperna än bland personer i yrkesverksam ålder. En viktig förklaring är att grundskyddet håller uppe inkomsterna i botten, samtidigt som arbetsinkomster och kapitalinkomster spelar mindre roll bland de allra äldsta.
Är pensionärernas disponibla inkomster tillräckliga? Svaret beror förstås på vad pengarna ska räcka till. Konsumentverkets beräkningar visar att pensionärer har lägre levnadskostnader än personer i yrkesverksam ålder. Till det bidrar att pensionärer ofta har tillgång till olika rabatter, till exempel för kollektivtrafik, livsmedel och kulturevenemang.
För den enskilda pensionären kanske den mest uppenbara måttstocken är hur mycket hen tjänar jämfört med åren före pensioneringen. Det mäts av kompensationsgraden, det vill säga pensionärens inkomst i relation till inkomsten före pensioneringen.
När det nuvarande pensionssystemet beslutades på 1990-talet var riktmärket att den allmänna pensionen skulle ge en genomsnittlig kompensationsgrad på 60 procent av förvärvsinkomsten före pensioneringen givet oförändrad medellivslängd. Tillsammans med tjänstepensionen skulle det innebära en ersättningsgrad på 70–75 procent.
Det är ungefär i nivå med det verkliga utfallet. En nybliven pensionär får i genomsnitt 75 procent (allmän pension och tjänstepension) av förvärvsinkomsten före pensioneringen.
Statens del av notan, den allmänna pensionen, är däremot lägre än tänkt, 57 procentenheter av de 75. Att den blivit så låg beror bland annat på att den genomsnittliga pensionsåldern inte har ökat i takt med att medellivslängden stigit. Här hade Göran Persson en poäng. Just statens del av pensionen blev lägre än vad reformens arkitekter en gång ställde i utsikt – precis ett sådant utfall han varnade för. Men hans dystra spådom träffade bara halvt rätt.
Att den totala kompensationsgraden trots det är relativt hög beror på att tjänstepensionen blivit allt viktigare.
Beräkningen gäller nyblivna pensionärer och ska inte tolkas som att kompensationsgraden ligger kvar på samma nivå under hela pensionärstiden. Den som väljer att ta ut tjänstepensionen under en begränsad period får en högre inkomst de första åren, men pensionen kan sedan sjunka påtagligt när utbetalningarna upphör, exempelvis efter fem eller tio år. Det betyder att den genomsnittliga kompensationsgraden för pensionärerna som helhet är lägre än siffran för nyblivna pensionärer.
Skillnaderna mellan individer är dessutom stora. 19 procent av de nyblivna pensionärerna har en kompensationsgrad inklusive tjänstepension under 60 procent. Det gäller framför allt dem med de högsta inkomsterna före pensionen.
Det finns också – tvärtemot vad man kanske tror – en ganska stor grupp som höjer sina inkomster i samband med pensioneringen. 39 procent har en kompensationsgrad över 100 procent. Det handlar i stor utsträckning om personer som har haft låg inkomst särskilt under åren före pensioneringen, antingen från lön eller exempelvis sjukersättning. Pensioneringen innebär således en ekonomisk förbättring för många med låga inkomster, men det sker då från låga nivåer. Även vissa personer som väljer kort uttag av tjänstepension kan tillfälligt få en kompensationsgrad över 100 procent.
Att pensionerna utvecklats som de gjort är ingen slump. Nivåerna påverkas i hög grad av hur pensionssystemet är konstruerat. För att förstå dagens debatt kan det därför vara värt att backa bandet till den stora pensionsreformen på 1990-talet.
Det gamla ATP-systemet byggde på ett löfte om en viss pension, det vill säga det var förmånsbestämt. Om ekonomin utvecklades svagare än väntat eller om människor levde längre, fick framtida skattebetalare stå för notan. Det nya systemet är i stället avgiftsbestämt och vände därför på logiken. Pensionernas storlek anpassas efter de avgifter som kommer in. Det innebär att pensionerna inte alltid blir så höga som många önskar, men också att systemet i stort sett är självfinansierande (givet att reglerna följs). Sett ur det perspektivet framstår den svenska pensionsreformen som ovanligt lyckad. Trots återkommande larm har pensionärernas inkomster stigit kraftigt sedan början av 1990-talet, samtidigt som pensionssystemet undvikit de finansieringskriser som plågat många andra länder.
Har dagens pensionärer det sämre än tidigare generationer? Enligt statistiken är så inte fallet. Tvärtom har pensionärernas inkomster stigit sedan 1990-talet, även bland dem med lägst pensioner.
Svaret i korthet
1. Dagens pensionärer har bättre ekonomi än tidigare generationer. Inkomsterna har stigit avsevärt sedan 1990-talet.
2. Även pensionärer med låga inkomster har fått det bättre sedan 1990-talet. Orsaken är starkare grundskydd och skattesänkningar.
3. Inkomstklyftorna mellan pensionärer har ökat. Inkomstökningen har varit betydligt större för pensionärer med högre inkomster än för dem med lägre sådana.
Det här är Fakta i frågan
• Har skjutningarna minskat? Varför är arbetslösheten så hög? Har vi en adhd-epidemi i Sverige? DN fortsätter att granska viktiga frågor om samhällsutvecklingen.
• Vi går till förstahandskällor och försöker så gott det går att svara på alla frågor med stor transparens och offentliga data.
• DN har gett två forskare, nationalekonomerna Lena Hensvik och Lars Calmfors, i uppdrag att läsa texterna. De faktagranskar inte i detalj men ger övergripande synpunkter för att minska riskerna för felaktiga slutsatser. DN står för allt innehåll i texten.
• Har du synpunkter på innehållet? Hör gärna av dig till [email protected]
• Missa inga fakta: Här hittar du alla tidigare delar. Du som är inloggad på DN kan också följa Fakta i frågan på vår sajt, genom att klicka på ”Följ”-knappen här i artikeln.
Läs fler Fakta i frågan:
Stämmer det att invandrare bär upp välfärden?
Har läget i utsatta bostadsområden blivit sämre eller bättre?
Hur mår miljön – bortom klimatet?
Löser polisen allt fler brott?
Dränerar vårdapparna den övriga vården på pengar?
Har Sverige blivit en sämre sportnation?
Vilka invandrare integreras snabbast?
Har vårdköerna ökat?
Har borgerliga regeringar haft otur med konjunkturen?
Alla Fakta i frågan finns här