Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det hör inte till vanligheterna att en tysk förbundskansler uttrycker sig som en gangsterledare. Men när det gäller att hämnas dem som legat bakom attentatsförsöket mot flygplatsen i Leipzig i början av augusti skrädde inte Friedrich Merz orden.
– De kommer att få betala, sade han och tittade ner i sina papper.
Förväntningarna var därför stora på att Merz skulle leverera ett resolut svar. När det väl var dags syntes inte röken av förbundskanslern. Han skickade i stället fram sin utrikes- och inrikesminister som pekade ut Ryssland som ansvarigt för att ha försökt spränga ett ukrainskt fraktflygplan på tysk mark.
De bägge herrarna kastade de diplomatiska handskarna och lanserade en lista över motåtgärder.
Genom att kalla upp den ryska ambassadören, stänga generalkonsulatet i Bonn och säga upp hyreskontraktet med det ryska kulturhuset i Berlin (en sovjetisk betongkoloss som pekats ut som Kremls spioncentral) vill man sätta hårt mot hårt.
Inom EU förbereds också nya sanktioner och tuffare tag mot den ryska skuggflottan.
Men räcker det för att avskräcka Vladimir Putin från att kliva över ytterligare en röd linje?
Den tyska regeringen menar att attentatsförsöket i Leipzig inte utgör en enskild händelse och man räknar med fler sabotage. Det är förmodligen därför som man sparar det tyngre artilleriet till senare.
Om läget trappas upp ytterligare kan Merz själv meddela att den ryska ambassadören kastas ut ur landet, eller att man aktiverar Natos artikel 4 som innebär att medlemsländerna ska samråda. I värsta fall artikel 5, principen om att ett väpnat angrepp mot ett medlemsland ska betraktas som ett angrepp mot alla medlemmar.
Samtidigt rasar en debatt i Tyskland om huruvida svaret är för mjäkigt – eller tvärtom så hårt att det riskerar att leda till storkrig.
Försvarsexperter som velat se tuffare tag talar föraktfullt om ”åtgärder” inom citationstecken. De varnar för att avsaknaden av riktigt kännbara konsekvenser är en inbjudan till Putin. Om priset för att skicka en skarp bomb är ett uppsagt hyresavtal, varför skulle Kreml låta bli? resonerar de.
På den andra sidan står krigsrädda och inte sällan Rysslandsvänliga tyskar som tycker att Berlin snarare borde hålla huvudet kallt.
Den välkända vänsterpolitikern Sahra Wagenknecht talar för många när hon skriver att ”även om Ryssland skulle stå bakom, är en drönare som inte har orsakat någon som helst skada inget skäl att elda på en livsfarlig eskalering”. ”Det kan sluta i ett krig med Ryssland som skulle kosta miljontals människor livet”, skriver hon på X.
Så görs den angripne till förövare.
Friedrich Merz tvingas nu gå en svår balansgång. Han måste visa Putin att priset för att angripa hans land är högt. Och samtidigt få folk att tro honom när han säger att ”Tyskland även i fortsättningen är ett säkert land”.