Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Under tisdagens omgång i La Liga publicerade Real Madrid ett meddelande på sin hemsida:
”Före avspark i matchen mellan Elche och Real Madrid gick spelarna i båda lagen ut på Manuel Martínez Valero-stadion iklädda tröjor med budskapet ’Vi är alla Caballas’, i solidaritet med Ceuta”.
”Caballas” – makrillar – är smeknamnet på invånarna i den spanska enklaven Ceuta, beläget på den marockanska nordkusten. Sedan juli månad är staden plats för en politisk och diplomatisk kris, sedan tiotusentals marockaner – mestadels unga män – tagit sig in i enklaven.
På många håll i Spanien har demonstrationstågen mot regeringens agerande i frågan rullat långa de senaste veckorna.
Tröjorna, som bars av en handfull klubbar under den senaste omgången i La Liga, var med andra ord tänkta som stöd för lokalbefolkningen i Ceuta.
Men tre Real Madrid-stjärnor vägrade dela budskapet.
Kylian Mbappé, Ibrahima Konaté och Vinícius Júnior drog upp den specialupptryckta t-shirten över bröstet så att hela budskapet inte syntes.
Här inställer sig en snabb ordningsfråga: Vad håller spansk fotboll på med?
Situationen i Ceuta har skapat en kris inom EU under sommaren. Spanien blev snabbt utskällt av flera andra medlemsländer – Sveriges migrationsminister Johan Forsell var en av de som tog till brösttoner – för att inte klara av att vakta sina gränser.
Men bakgrunden skulle visa sig mer komplex än så.
Upprinnelsen till situationen inte är helt utredd. Marockanska myndigheter har avfärdat anklagelserna om att de ligger bakom krisen och hävdat att det rör sig om människosmugglande nätverk som uppmuntrat eller rentav manipulerat unga marockaner att ta sig till Ceuta. Unga män på plats har sagt till DN att de uppmanats av marockansk polis att försöka ta sig in i enklaven. EU:s utrikestjänst har hittat spår av ryska, israeliska och allmänt högerradikala desinformationskampanjer som snabbt spridit narrativet att Spaniens gränsskydd hade kollapsat, för att skada Spanien, skapa en migrationskris och – i förlängningen – destabilisera EU.
I Ceuta, där mer än en tredjedel av befolkningen är spanjorer med arabiskt ursprung, har flera rasistiska incidenter ägt rum de senaste veckorna. Under protester i staden har också journalister som rapporterat från protesterna trakasserats både verbalt och fysiskt av demonstranter.
Så långt politiken. Nu till fotbollen – och människorna.
Miljontals afrikaner har under det senaste århundradet lämnat den afrikanska kontinenten för att söka ett bättre liv i Europa. Två av dessa är Kylian Mbappés mormor och morfar, som kom till Frankrike från Algeriet efter självständighetskriget på 1960-talet. Mbappés pappa Wilfrid är född i Kamerun och blev fransk medborgare först 2005.
Ibrahima Konaté kommer från Mali, som precis som Marocko stod under franskt styre under kolonialåren och sedan flera år är ett av de vanligaste ursprungsländerna hos asylsökande i Spanien.
Den brasilianske fixstjärnan Vinícius Júnior är, som många känner till, spansk fotbolls mest högröstade antirasist.
Det finns förstås flera legitima ståndpunkter när det kommer till migration, även om fotbollens administratörer brukar vara snabba att hävda att idrott och politik inte hör ihop. Men situationen i Ceuta har så många geopolitiska inslag att den inte går att reducera till enbart en fråga om detta.
Den solidaritet många spanjorer uttryckt för lokalbefolkningen i Ceuta sedan i somras är besudlad med en lång rad anti-arabiska och rasistiska uttryck i demonstrationstågen.
När Real Betis marockanske spelare Abde Ezzalzouli drog på sig Ceuta-tröjan i måndagens bortamatch mot Villarreal fick han ta emot massiv kritik och kallades ”förrädare” av supportrar i hemlandet.
Det finns ändå något intressant med spansk fotbolls vi- och dom-perspektiv i det här initiativet.
La Liga är ju inte längre bara en plats för en och annan superstar med utomeuropeisk nationalitet. Firade fotbollsstjärnor som Lamine Yamal och bröderna Williams kan dra på sig den spanska landslagströjan just för att deras föräldrar migrerat till Spanien från den afrikanska kontinenten. Nico och Iñaki Williams föräldrar klättrade rentav över staketet i Melilla, en annan spansk enklav på den marockanska kusten, för att söka asyl i Spanien.
Att så många La Liga-klubbar har så dålig bollkänsla är faktiskt förvånande.
Läs fler texter av Johanna Frändén