En vanlig skoldag förra veckan överfölls ett barn intill en skola i Viksjö i Järfälla kommun. På fredagen häktades en man misstänkt för grov barnvåldtäkt.
Bland föräldrar har överfallet väckt oro, och frågor om hur man pratar med sina barn om det som hänt.
Ett första steg är att föräldern behöver hantera sin egen oro så att den inte spiller över på barnet, säger Hanna Thermaenius, psykolog på Rädda barnen och Björn Tingberg, psykoterapeut vid Ericastiftelsen.
– I perioder har föräldrar stressat upp barnen och sagt att det exempelvis kan komma vita skåpbilar, eller pratat om andra rykten. Det är viktigt att ta hand om sin egen oro och prata med andra vuxna först, eftersom man kan stressa upp barnen, säger Hanna Thermaenius.
Om man är två föräldrar är ett råd att prata med barnet tillsammans, säger Björn Tingberg.
– Det finns en risk att man ökar barnets oro eftersom man blir påverkad själv, kanske framför allt av sexuella övergrepp. Man kanske inte ska ha samtalet ensam med barnet om man är väldigt påverkad.
Första steget i ett samtal är sedan att ta reda på vad barnet vet. Börja med att fråga vad barnet har hört och tänker, säger Thermaenius. För yngre barn som inte känner till händelsen kan samtalet ibland stanna där.
– Man kan börja med att kolla av: ”Har ni pratat om det som hände i Järfälla?”
I nästa steg ska man inte gå in på för mycket detaljer.
– Barn ska veta att vuxna vill och kan prata om det. Lyft ämnet, men berätta inte för mycket om vad som hänt innan barnet frågar. Gå inte in och överberätta, det kan skapa oro hos barnen och fantasier.
En del vuxna känner instinktivt att de inte vill prata med barn om sexuella övergrepp.
Hanna Thermaenius tar ett föräldramöte som hon deltog under i en skola i en Stockholmsförort som exempel. Föräldrarna ville inte att barnen skulle bli skrämda.
Samtidigt låg skolan precis vid en motorväg.
– Då frågade jag hur de tänker kring att det kan finnas fartdårar eller rattfyllerister på vägen? Vill ni inte skrämma era barn med det heller?
– Den liknelsen blev hjälpsam för dem. Vi behöver prata med barnen om att ibland kan vuxna eller andra människor göra saker som inte är bra.
Som förälder kan man lära sitt barn att inte följa med okända personer. Samtidigt ska man inte lägga ansvaret på barnet att försöka hindra att något sker, säger Björn Tingberg.
– Man ska inte försöka få sitt barn att tro att barnet kan hindra det genom att exempelvis lära sig kampsport eller tänka att de ska gå runt med kniv.
I stället är det centralt att lära barnet att det ska berätta om saker som händer för en vuxen.
– Är de med om någonting som känns obekvämt: att någon rör vid deras privata delar eller visar sina egna privata delar – det ska man uppmana barnen att berätta, säger han.
I Järfälla har föräldrar till låg- och mellanstadieelever som går på skolor i området uppmanats av kommunen att följa sina barn till och från skolan under dagarna efter överfallet.
Det kan vara en tillfällig lösning för att öka tryggheten, särskilt i anslutning till att något har hänt, enligt Hanna Thermaenius och Björn Tingberg.
Men på sikt riskerar liknande åtgärder att begränsa barnens vardag. Det kan även skapa en falsk trygghet, med tanke på att de flesta övergrepp mot barn sker av en person i deras närhet, säger Tingberg.
– Svaret är egentligen inte att sluta gå hem från skolan själv, säger han.
I samtalen med barnet är det viktigt att hitta en balans mellan att inte skapa onödig oro och samtidigt inte ljuga, fortsätter han.
Om ett barn frågar ”kan det hända mig”, vad svarar man på det?
– Då kan man inte ljuga och säga att det aldrig kommer kunna hända dig. Man får säga att det är väldigt ovanligt att sådana här saker händer och att ”jag tror inte att det kommer att hända dig”.
Det viktigaste är att hitta en balansgång där barnet ska känna att det för det mesta är tryggt, men om något händer så behöver barnet ta hjälp av andra, säger Thermaenius.
– Huvudbudskapet är hela tiden: om någon gör något mot dig som inte känns okej så försök att vända dig till en vuxen så snart du kan.
Fakta.Så pratar du med barn i olika åldrar
Förskolebarn
• För de yngsta barnen handlar det främst om att tidigt börja prata om kroppen, privata områden och kroppsgränser.
• Lär barnet att det alltid är bra att berätta för en vuxen om något känns fel. Lyssna när barnet berättar något, bekräfta och säg att det är bra att barnet berättar.
Yngre skolbarn
• Börja sätta ord på att det finns personer som kan göra saker mot barns kroppar som inte är okej.
• Berätta för barnet att om någon vuxen eller något annat barn vill göra något mot din kropp som du inte förstår varför, om du känner dig hotad eller om det är något du inte får säga – då får du ändå säga det.
• Använd inte ord som våldtäkt och gå inte in på detaljer.
• Titta gärna i ett material tillsammans, till exempel Rädda barnens material Stopp! Min kropp!
Äldre skolbarn
• När det gäller äldre barn, som kanske har en egen mobil och läser nyheterna kan du börja med att fråga: ”Har du hört något om det som hänt?” och ”Vad tänker du?”
• Rykten kan ha spridits mellan barn och de kan ha skrämt upp varandra. Då är det viktigt att en vuxen lyssnar och korrigerar när det behövs.
• Om du känner dig överväldigad i samtalet med barnet och inte vet hur du ska hantera det kan du säga det: ”Jag måste tänka lite på hur vi ska göra det tryggt för dig om du är orolig för det här.”
Källa: Hanna Thermaenius, psykolog på Rädda barnen
Läs mer:
Oro efter barnvåldtäkten: ”Man blir misstänksam mot alla”
Man häktad för grov våldtäkt mot barn i Järfälla