Trångt, festligt och fartigt – när ett av Sveriges största infrastrukturprojekt någonsin ändrade skepnad från byggarbetsplats till arena för ett unikt motionslopp hörsammade många möjligheten att för första – och enda – gången bege sig ner i tunnlarna till fots.
– Ja, nästa gång man kommer hit lär man åka bil. Tack och lov, skrattade Johanna Ekstedt efter att ha klarat av sju kilometer långa banan där stora delar gick i tunnlar under jord.
Att hon själv är samhällsplanerare till yrket gav springturen en extra dimension:
– Det är ett otroligt spännande projekt, vilken trafiklösning, konstaterade hon vid målfållan som låg vid E4:an vid trafikplats Akalla.
Just där kunde man blicka ut över ett myller av människor joggande på avfarter, in och ut ur tunnelmynningar och på vägar ovan jord. Loppets tre olika bansträckningar – 12, 7 och 4 kilometer – gick lite fram och tillbaka mellan Hjulsta och Häggvik, vilket förstärkte intrycket av organiserat gytter. Och som vanligt när det arrangeras stora motionslopp, var kalaset inramat av peppig musik och rökmaskiner.
Anki Hernborg, 64, som precis klarat av 12 kilometer i sällskap med dottern Anna, konstaterade att det här var ett tillfälle som inte gick att missa.
– Jag sticker dock inte under stol med att det är skönt att det är över, sade hon och hängde stolt på sig målgångsmedaljen.
Att det blir ett minne för livet står redan klart:
– Min dotter påstår att jag varje gång vi kommer att köra här med bil i framtiden så kommer jag att säga ”här har vi sprungit”. Och det har hon förmodligen rätt i, log Anki Hernborg.
Så hur var det då?
– Det var trångt i början och svalt i tunneln. De ganska långa både nedförs- och uppförslöporna var sega. Men jag tror att det för de allra flesta flöt det på bra, inte minst tack vare det spektakulära laserljuset som projicerades inne i Akallatunneln och det massiva stödet man kände från alla runt omkring en, pustade Anki Hernborg.
För Adam och Tintin Rääf, som laddade för den fyra kilometer långa banan, fanns det bara ett mål:
– Att springa snabbare än vår son gjorde. Han fick chansen att vara med på smygpremiären i går och sprang på 22 minuter, vi får se om vi klarar det, sade Adam när vi mötte paret i startområdet.
I övrigt längtar särskilt Tintin efter att hela Förbifarten öppnar för biltrafik.
– Jag bor i Hässelby och jobbar i Huddinge så för mig kommer den att förändra hela livet.
Väl i mål kunde hon konstatera att de lyckades med sin föresats: sonen fick stryk med två minuter – i alla fall enligt mamma och pappas tidtagning.
För Karin Wallin var inte tiden det viktiga:
– Med trasiga knän får man lunka. Och det gjorde jag, i fyra kilometer. Det var en spännande upplevelse, noterade hon.
Vann herrarnas tävlingsklass, 12 kilometer, gjorde Mohammadreza Abootorabi, Keep Up RC, på 35 minuter och 53 sekunder.
Hässelby SK:s Maeva Staub Olofsson knep förstaplatsen i damklassen på tiden 42 minuter och 41 sekunder.
Vad de vann?
– Evig ära. Tänk att få vinna ett lopp som bara arrangeras en enda gång, skojade Sebastian Wallin i tävlingsledningen.
Läs mer:
”Alla hejade på varandra – man fick nästan en chock”
Löploppet Förbifartspremiären
Grafik: Johan Andersson Källa: forbifartspremiaren.se