Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Men detta storslagna raffel riskerar att utmynna i ett antiklimax, där vi i stället för ett avgörande får nöja oss med ett mindre drama: ett slags svenskt dödläge där ingen politisk sida kan bilda regering.
Varken den styrande nationalistkoalitionen eller de fyra utmanarpartierna vågar drömma om egen majoritet – 61 mandat – i knesset. Vad händer då?
Bägge blocken ligger i mätningarna på drygt 50 mandat vardera. De båda arabiska listorna väntas ta hem mellan tio och femton mandat. Några oppositionsledare skulle gärna bilda en smal regering med inofficiellt stöd av arabiska partier, fast de under valkampanjen lovar att endast regera med ”sionistisk majoritet”, det vill säga judisk majoritet.
Nationalistlägrets vanligaste valaffisch skrämmer med just detta scenario: Under parollen ”Högern eller Palestina!” visas de demokratiska ledarna som de arabiska partiernas och Irans marionetter.
Men det finns något stort och betydelsefullt som dagens oppositionspartier kan åstadkomma, även om det går trögt att bilda regering efter valet. Om oppositionen besegrar koalitionen, om än med en hårsmån, säg 54 mot 53 mandat, så kommer den genast att agera för att ta över knessets talmanspost. För det krävs 61 av 120 mandat.
De arabiska partierna, som också är måna om att bli kvitt det styrande Likudpartiets talman Amir Ohana, kommer att samarbeta på den punkten.
När detta är gjort ligger vägen öppen mot det som för många israeler blivit livets mening, och ännu viktigare än en ny regering.
Det är att tillsätta en oberoende kommission med uppdrag att utreda det militära fiaskot den 7 oktober 2023, då Israel överrumplades av Hamas. En sådan kommission skulle också – och det är premiärminister Benjamin Netanyahus mardröm – reda ut varför kriget fortsatte också efter att ett avtal om gisslanutväxling nåtts i juli 2024. Enligt medverkande israeliska generaler och amerikanska förhandlare godkände inte Netanyahu avtalet, och kriget i Gaza fortsatte ända tills Donald Trump tvingade Israel att blåsa av det i oktober 2025.
Det är ännu inte bevisat att Netanyahu lät kriget fortsätta av politiska bekvämlighetsskäl. Men om en villkorslös granskning skulle ge belägg för att tusentals palestinska civila, över 300 israeliska soldater och nära 50 av de israeler som hölls gisslan av Hamas offrades för att hålla ihop Netanyahus koalition – så är det slut inte bara med hans karriär utan med hans eftermäle för alla tider.
Netanyahu är väldigt medveten om detta, och därav hans febrila ansträngningar för att blockera en saklig analys av krigets förlopp.