Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Alla vet vad Vänsterpartiets topdogs vill: sitta i regering till varje pris. Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielsson har vid varje tillfälle påpekat att de hellre ser ett extra val än agerar stödparti.
Men är det vad partiets sympatisörer vill?
Söndag kväll skrev musikikonen Robyn på Instagram: ”Vi som gillar Vänsterpartiet skulle gärna se att V gör det möjligt för oss att få en ny regering som gör det bästa för Sverige”.
Det kan låta rätt självklart. Men tajmingen gjorde poängen tydlig. Uttalandet kom strax efter att Magdalena Andersson meddelat att hon vill leda en S-MP-C-regering där Vänsterpartiet är samarbetsparti.
V:s spontana känsla måste ju varit, som det heter på ursäkta-min-franska: jävla skit.
Men så här är det ju: Man kan inte vilja sig till makt. Och om ingenting ändras nu så ser Vänsterpartiet ut att ställas inför ett obekvämt beslut.
Säger de nej till Anderssons giv så kan två saker hända: C går högerut, eller så blir det extra val där Tidöpartierna lär vinna. Sväljer de däremot stoltheten och säger ja får de möjlighet att driva frågor som gör livet bättre för deras väljare.
Det är dags att bestämma sig för vad som är viktigast.
Det är dags att bestämma sig för vad som är viktigast.
Är det att få ett slut på tonårsutvisningar, arbeta för fördelningspolitik och annan vänsterpolitik samtidigt som SD:s inflytande stoppas? I så fall fungerar det att vara samarbetsparti med sakpolitiskt inflytande.
Eller är det så viktigt att visa Socialdemokraterna att man menar allvar med statsrådsviljan att ett extra val där Tidöpartierna får majoritet är att föredra? Trots att det riskerar att leda till fortsatt utvisningspolitik och att vänstersidan inte lär samla en majoritet på mycket lång tid?
Jag misstänker att många vänsterpartistiska väljare känner samma oro som Robyn när de hör Gabrielsson säga att de inte ”kan” acceptera positionen som samarbetsparti. Det här handlar ju till syvende och sist inte om politiskt spel utan minst fyra år av Sveriges utveckling som kommer att ha påverkan på människors liv.
Än har inte Dagostar och Gabrielsson darrat på manschetten, och de lär väl inte lyssna på argument från Stureplanscentern och gråsossar. Eller DN:s ledarsida, för den delen.
Men kommer de att lyssna på sina väljare och sympatisörer, som Robyn, nu höjer sina röster? Snart kan det vara för sent.
Läs mer:
Max Hjelm: SD-toppen klär ut sig till sexig migrationspolis och hyllar Trumps politik
Max Hjelm: Peg Parneviks ord speglar ett helt samhälles ångest
DN:s ledarredaktion: Varför tog det så lång tid, Magdalena Andersson?