Elisabeth Thand Ringqvist (C) har lovat att de aldrig kommer släppa fram en regering där Vänsterpartiet ingår. Enligt C-ledaren är det upp till Magdalena Andersson (S) att visa att en regering med bara C, S och MP är möjlig. Innan dess stänger Thand Ringqvist inte dörren för Kristersson.
På frågan om hur det går för Andersson att få V att släppa sitt krav på att sitta i regering säger hon att de ”jobbar intensivt”. Under onsdagen säger C-ledaren att förhandlingarna med de rödgröna rör sig framåt.
Men V håller fast i sitt ministerkrav, och enligt flera ledamöter är det fortfarande ett enigt parti bakom frågan.
V-ledamoten Daniel Bernmar säger att han tror att man behöver reda ut vilka som kan sitta i regeringen innan man tar tag i sakfrågorna.
Om C svänger till höger på grund av ert ministerkrav, ser du att det kommer att gynna V i slutändan?
– Jag avskyr spelteoretiska föreställningar. I grund och botten handlar ett samarbete om man är beredd att satsa på det här. Vi har varit tydliga i två års tid. Vi har vetat förutsättningarna. Vi har förberett oss för ett samarbete med ett parti som vi kanske inte står så nära och vi är beredda att hitta former för att det ska fungera, säger Bernmar.
Han säger att han ibland får känslan av att Vänsterpartiet är ”de enda vuxna i rummet”.
– Vi kan inte bestämma åt Centerpartiet om de vill samarbeta med auktoritära nationalistiska krafter eller inte. Men vårt erbjudande står fast.
Är det värt fyra år till av högerpolitik om det är innebörden av att ni håller fast vid ert krav?
– Det är inte det som är frågan. Frågan är om våra mandat ska räknas lika mycket som alla andras. Och då är vårt svar ja. Om andra partier säger nej till det, då är det ju svårt att ha ett fungerande samarbete.
Tobias Smedberg (V), andre vice gruppledare, säger att en stark välfärd, fler jobb och en grön omställning är viktigast för V i förhandlingarna.
– Fascinerande nog är det ju frågor som ligger nära C, säger han och fortsätter:
– Men steg ett är att vi ska ingå i regeringen. Om syftet är att vi ska hållas undan från regeringen blir allt annat tramsigt.
Ledamoten Banesa Martinez Roldán (V) säger att ministerkravet har blivit en ”naturlig del” av Vänsterpartiet.
– När jag blickar tillbaka på åren som har gått och när vi har diskuterat det inom partiet känner vi oss väldigt missnöjda. Vi har inte fått igenom det viktigaste.
Hon berättar att de regelbundet ”kollar av” med medlemmar och sympatisörer så att linjen består.
– Det finns de som är oroliga över att C ska svänga och ge inflytande till högerextrema. Vi är jätteunisona i att vi behöver förändringar. Varför ska man rösta på oss om vi ändå bara väljer det mindre värre än det värsta alternativet?
Själv är hon inte särskilt orolig utan tror att Centern kommer att välja Andersson och en majoritetsregering i slutändan.
– Det är mycket mer som förenar oss än vad som skiljer oss åt. I Centerpartiets kärna väljer man mänskligheten före vinstintresset, nu behöver de visa att det blir så. Om C fortsätter att ha dörren öppen mot högern är det inte rimligt att börja förhandla. Det är som att vara gisslantagen.
Frida Tånghag (V) delar linjen och säger att partiet är enigt i detta:
– Om våra röster behövs ska vi sitta med i regeringen. Sedan kan vi förhandla och både ge och ta.
Tycker du att man ska driva det här kravet hela vägen, även om C går över till högern?
– Där har Ida redan varit väldigt tydlig.

