Förra säsongen tävlade kvinnliga backhoppare för första gången i stor backe i OS och fick för första gången tävla om en totalseger i en skidflygningscup – backhoppning i klart större backar där hoppen blir cirka 100 meter längre mot i stor backe.
– Det var helt otroligt, det bästa jag har gjort. Det kändes som att jag var gjord för att göra det där … om jag hade fått hoppa vidare så hade jag gjort det.
Ögonen lyser när Frida Westman berättar om sina första skidflygningshopp, i backen i norska Vikersund, där hennes längsta hopp mätte 225 meter.
– I en så stor backe så känns det som att det inte finns något slut på något sätt. Jag har mer skräck i en mindre backe än i en större backe. Jag tror att det är kopplat till min historik i mindre backar.
Westman har kämpat sig tillbaka efter en tredje korsbandsskada. En rädsla att hoppa långt igen fanns med henne in i förberedelserna inför förra säsongen. Rädslan fanns främst i normalbacken, där marken kommer snabbare efter uthoppet.
– Det är klart att Vikersund var en otroligt viktig upplevelse för min del, att flyga så långt och känna att det går bra. Men jag har också en bättre lösning för slutet av ett hopp nu.
Inför den här säsongen är landningarna något 25-åringen tränat specifikt på – inte bara för att vara mindre rädd.
– Vi har jobbat mycket med teknikträning, i flygningen men också mot landning, för att få högre stilpoäng. På sommaren jobbar man med olika delar för att sedan sy ihop dem på slutet. Det är inte alltid man ser framgången under tiden utan man måste ha lite tålamod, lite is i magen, för att sedan se … jag känner att när det blir kallare och kallare, då hoppar jag bättre och bättre.
OS är ett tydligt exempel på varför stilen är något hon behöver förbättra. Westman var visserligen spelens kanske gladaste fyra – hon hade visat för sig själv och andra att det var möjligt att komma tillbaka till toppen – men hon hoppade längre än bronsmedaljören och blev utan medalj på grund av sämre domarpoäng.
Efter fjärdeplatsen i stora backen sa flera experter att ”nu är hon ett guldhopp i VM i Falun”. Frida Westman säger att hon ser positivt på den typen av uttalanden, eftersom de betyder att hon har kapacitet.
– Sedan kan man ju göra vad man vill med den pressen. Jag lägger den lite åt sidan just nu och fokuserar på det jag kan påverka, och det är min träning.
Länge ansågs backhoppning farligt för kvinnor. Först 1993, vid skid-VM i Falun, genomfördes den allra första internationella tävlingen. Steg mot jämställdhet har tagits successivt och nytt för i år är att damerna för första gången fullt ut deltar i den prestigefyllda tysk-österrikiska backhopparveckan kring nyår. Och damerna har faktiskt till och med fler individuella tävlingar än männen, som dock har fler lagtävlingar.
– Vi kommer närmare och närmare, absolut. Det enda är pengarna, i världscupen är det fortfarande ganska stor skillnad, säger Westman.
I världscupen måste arrangörer dela ut prispengar till de 30 bästa i en herrtävling för en minimitotalsumma på 100 250 euro, varav vinnaren ska få minst 15 000 euro. På damsidan delar de 25 bästa hopparna på 35 200 euro varav vinnaren ska få minst 5 000 euro.
Fakta.Värdscupspremiären i Lillehammer
Fredag 20 november:
● Tävling, mixedlag, stor backe
● Kval, dam och herr, stor backe
Lördag 21 november:
● Individuell tävling, dam och herr, stor backe
Söndag 22 november:
● Kval, dam och herr, stor backe
● Individuell tävling, dam och herr, stor backe
Läs mer:
Westman glad OS-fyra i backhoppning: ”Känns som en vinst”
Frida Westman om satsningen: ”I Sverige hade jag varit ensam”

