Det går livat till i fransk politik! Knappt hade fransmännen röstat fram högerextrema Nationell samling till det största partiet i hela EU-valet förrän den liberale president Emmanuel Macron dramatiskt upplöste landets nationalförsamling och utlyste nyval.
Det har väckt reaktioner, kan man lugnt säga.
Mest iögonenfallande är Republikanernas partiledare, Éric Ciotti, som svarade med att på eget bevåg öppna för samarbete med högerextremisterna, helt utan att diskutera saken med sitt parti. Detta togs inte emot väl.
Ett krismöte sammankallades därför – vilket en alltmer desperat Éric Ciotti försökte stoppa genom att bryskt beordra sina partikamrater att lämna byggnaden, och sedan låsa in sig där (!).
En av hans kollegor gick ut i medierna och kallade honom galen. En annan kallade honom förrädare.
En av hans kollegor gick ut i medierna och kallade honom galen. En annan kallade honom förrädare (DN 12/6).
Någon hittade till sist en extranyckel, och sedan Éric Ciotti flytt genom en bakdörr beslöt en enig partistyrelse att inte bara ge honom sparken från partiledarposten utan dessutom utesluta honom ur partiet.
Likväl dök han upp på jobbet som vanligt på morgonen därpå, nyrakad och med ett leende som i sammanhanget bara kan tolkas som labilt.
”Jag tänker gå till mitt kontor, jag är partiledare” hälsade han pressuppbådet utanför.
”Så du tänker bara låtsas som inget har hänt?” frågade en förvirrad reporter (Le Figaro 13/6).
”Självklart” svarade han.
Det klagas ju ofta över att politiken är alldeles för osexig. Bara hälften av européerna iddes ens rösta i EU-valet. Men – det visar Frankrike – det är ibland en hårfin skillnad mellan spänning och passion, och känslan av en dårcirkus som det är bäst att hålla sig så långt borta från som det bara går.
Läs mer:
Annika Ström Melin: Om Macron misslyckas kommer hela Europa få betala priset
Susanne Nyström: SVT borde göra sprakande EU-fajter till en årlig tradition