Det bjöds på bordtennis i världsklass när Kina och Nordkorea möttes i mixedfinalen. På papperet var stornationen Kinas motståndare en riktig skräll. Detta eftersom att Nordkorea är sist rankade av alla OS-lag.
Anledningen är att Nordkorea näst intill aldrig tävlar utanför diktaturens gränser. Därför har det på förhand varit svårt för motståndarna att analysera dem. Ri Jong Sik och Kim Kum Yong slog först ut Japan ur turneringen, i kvartsfinalen krossade de Sveriges medaljdrömmar och i semifinalen skickade de ut Hongkong.
När de äntrade arenan i Paris där finalen väntade möttes de av jubel. Men inget i jämförelse med när kinesiska Chuqin Wang och Yingsha Sun kom in. Arenan var fylld till brädden med kinesiska supportrar. Några rader nedanför pressplatserna satt fem personer med nordkoreanska flaggor, till synes de enda i hela arenan. Deras ackreditering runt halsen skvallrade om att de troligtvis var del av det idrottsliga teamet.
Matchen blev en riktig rysare. Kina vann första set, det andra tog nordkoreanerna följt av två raka av Kina. Femte vanns av Nordkorea innan Kina säkrade OS-guldet genom att vinna sjätte setet med 11–8.
Jublet i arenan var näst intill öronbedövande. Första bordtennisguldet för Kina i Paris, och det 33:e av 38 möjliga genom tiderna.
Trots att 24-årige Ri Jong Sik och 22-åriga Kim Kum Yong är spelare av absolut världsklass och nu tagit ett OS-silver är det ingen, i alla fall inte utanför Nordkorea, som vet något om dem. De har inte pratat med en enda journalist under hela mästerskapet.
Detta trots att alla spelare måste gå igenom den mixade zonen där journalister står och väntar. Efter medaljceremonin kom Kina och Sydkorea och mötte pressen. De stannade till vid alla som ville ha en kommentar, glada att visa upp sina guld- respektive bronsmedaljer.
Men silvermedaljörerna gick rakt igenom den mixade zonen utan att lyfta blicken. Ett gäng sydkoreanska journalister lutade sig fram över avskiljningarna och vädjade om att få en kommentar.
Förgäves.
– De får inte prata med oss… säger journalisten Kim Hyokyung besviket.
Vad ropade ni till dem?
– Vi sa ”snälla, snälla prata med oss”. Men de får inte göra det. Vi hoppades att de skulle säga något nu när de tagit medalj. Men kanske nästa gång…
En stund senare hölls en presskonferens precis intill. Sydkorea gick först upp på podiet för att svara på frågor om deras brons. Efter att de klivit av fylldes rummet helt av nyfikna journalister. Skulle Nordkorea dyka upp? Skulle de säga något?
Efter en lång väntan dök de slutligen upp tillsammans med vinnarlaget Kina.
När det var dags att ställa frågor flög flera händer upp i luften direkt.
– Hur kan Nordkorea vara så bra när ni aldrig tävlar på andra stora tävlingar utomlands, tränar ni i Kina kanske? frågar en kinesisk journalist.
– Vi tränar i vårt land, svarar Ri Jong Sik.
Nordkorea deltog inte under OS i Tokyo, och på frågan om hur det känns att ta Nordkoreas första OS-medalj på åtta år svarar Kim Kum Yong svävande:
– Vi har lärt oss från det kinesiska laget som alltid är nummer ett. Vi kommer att göra det bättre nästa gång för att vinna guld då.
En sydkoreansk journalist frågar om de känner någon rivalitet mot Sydkorea.
– Nej, det gör vi inte, säger Kim Kum Yong.
Den sista frågan som hanns med innan presskonferensen avslutades var om de efter att de säkrat silvret fått prata med sina föräldrar.
– Nej, svarar Kim Kum Yong.
Läs mer:
61-åringen som skrev OS-historia – har inga planer på att lägga av