I många fall är det konservativa som vill hålla fast vid traditioner, medan vänstern rycker på axlarna. När det kommer till att bruden leds fram till altaret av sin far är det tvärtom. Här försöker S mota bort eventuella nymodigheter – och kristdemokrater välkomnar influenser utifrån.
För i Sverige har praxis länge varit att brud och brudgum går in i kyrkan sida vid sida, som en symbol för att äktenskapet ingås av fri vilja, av två jämlikar. Svenska äktenskap handlar alltså inte om att en omyndig kvinna överlämnas från en man till en annan.
Men under 2000-talet har traditionen börjat luckras upp. På senare år har det blivit vanligare att brudpar väljer den anglosaxiska seden, där brudgummen väntar längst fram i kyrkan medan bruden går in tillsammans med sin far. Trenden har antagligen smugit sig in i det kollektiva medvetandet via amerikanska filmer och kungliga bröllop, och det uppskattas inte av alla.
Många präster är kritiska och avråder, med motiveringen att brudöverlämning symboliserar något patriarkalt och ojämställt. Inför höstens kyrkomöte har Socialdemokraterna lagt en motion om att få bort företeelsen från Svenska kyrkan.
Det finns egentligen bara en sak att säga om detta, som är en debatt som blossar upp då och då, senast när kronprinsessan Victoria gifte sig: spänn av.
Brudöverlämning är inte en svensk tradition. Men i takt med att allt fler hakar på trenden är det på väg att bli.
För även om det för utomstående kan uppfattas som konstigt och kanske lite fånigt att en svensk kvinna, som i snitt är 33,9 år när hon ingår sitt första äktenskap och i regel har flyttat hemifrån för länge sedan, plötsligt ska hålla sin pappa i handen, är önskemålet inget att bråka om. Som en kristen företrädare en gång sa till mig så finns det tillräckligt med problem i samhället, vi behöver inte hitta på fler.
Därför är den logiska vägen framåt för Svenska kyrkan, som brukar klara av att hålla någorlunda jämna steg med samhällsutvecklingen, att acceptera att det finns olika sätt att ta sig fram till altaret och att alla fungerar lika bra. Som Kristdemokrater i Svenska kyrkan framhåller är detta något som prästen och brudparet bör komma överens om själva – inte via direktiv från politikerna. Och Storkyrkans domprost menar att influenserna från populärkulturen ”är ett uttryck för att traditioner är något levande”.
På så sätt har både kritikerna och valfrihetsförespråkarna rätt: Brudöverlämning är inte en svensk tradition. Men i takt med att allt fler hakar på trenden är det på väg att bli.
Läs också:
Susanne Nyström: Alla kan inte gilla samtliga politiska beslut – men alla måste kunna förstå dem
Susanne Nyström: SD-väljare är varken vanligare eller folkligare än vi andra
