Hur seriös är egentligen regeringens hantering av klimatpolitiken?
Bland det första som Tidöpartierna gjorde var att lägga stora delar av reformutrymmet på att sänka skatten på drivmedel. Därefter minskades reduktionsplikten markant – alltså kravet på att blanda in biodrivmedel i bensin och diesel.
Det bidrog inte bara till att Sverige tappade den globala ledartröjan i klimatarbetet och att pengar i budgeten som hade kunnat gå till välfärden eller försvaret lades på att göra det billigare att släppa ut växthusgaser. Det betydde också att vi i praktiken slopade klimatmålen för 2030 och att Sverige riskerade såväl EU-böter som att nekas miljarder ur EU:s gigantiska coronafond. Kort sagt, både dålig ekonomisk och klimatpolitisk politik.
På tisdagen meddelade Tidöpartierna plötsligt att de har tänkt om. Nästa sommar kommer reduktionsplikten och dieselskatten att höjas, medan bensinskatten sänks.
Höjningarna är så klart välkomna, eftersom de genererar minskade utsläpp. Men den här sortens ryckighet är inte vad klimatomställningen behöver.
Det betyder att den gyllene lösningen är dålig ekonomisk politik och vittnar om kortsiktighet i klimatpolitiken.
Tvärtom måste såväl företag som privatpersoner få långsiktiga spelregler, så att de vet vad de har att förhålla sig till och vilka investeringar som är vettiga att göra. Det är bland annat därför det är illa att regeringen saknar en långsiktig plan för hur Sveriges klimatmål ska nås.
Nu växlar Tidöpartierna höjd reduktionsplikt mot sänkt bensinskatt – vilka inte bara sägs ta ut varandra, utan även kommer äta upp flera miljarder av reformutrymmet – och fortsätter därmed att låtsas att klimatomställningen inte kommer att märkas i människors plånböcker. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) kallar ekvationen för ”en gyllene lösning”, medan Sverigedemokraterna föredrar uttrycket ”en sifferexercis i budgeten”.
Vad ingen verkar vilja kännas vid är att miljarderna inte uppstår ur tomma intet – oavsett om de betalas vid pump eller ur budgeten måste de betalas av någon. Det betyder att den gyllene lösningen är dålig ekonomisk politik och vittnar om kortsiktighet i klimatpolitiken.
Det är inte bara oseriöst. Det är dessutom djupt oansvarigt.
Läs också:
DN:s ledarredaktion: Låna till sänkt flygskatt – är det vad Tidöpartierna menar med att investera?
DN:s ledarredaktion: Hälsosamma miljöer kan inte vara bara för de rika
