Nu är det stängt ute men jag vill inte gå in. Sista dagen pratas det i kön utanför grinden alltid om hur dåligt det är att badet stänger fast det ska vara sommarvarmt veckan ut och hela september kan vara så fin.
Det är alltid samma sak, det heter att personalen på badet inte räcker för att vara på inomhusanläggningarna och ute samtidigt.
Så man får finna sig.
Men in går jag inte (än).
I skogen en morgon när jag ändå inte kan sova silar solljuset in mellan träden. Stigarna, de övergivna hallonbuskarna och alla backiga stigar.
Vid den här tidiga tiden möter man oftast bara hundägare, om ens. En och annan blandras.
Närmare husen och gårdarna drar bebispapporna runt med sina svarta barnvagnar; mörka under ögonen är de, papporna, låter mammorna sova äntligen.
Om några veckor kommer det att vara mörkt vid den här tiden på dagen. Ännu ljust och man kan ha kort kjol varje dag men jag fryser ibland utan tröja, ändå cyklar jag hemifrån utan. Jag som avskyr att bli kall men allt som är långärmat som olika tröjor och jackor och kavajer känns deppiga och fel och fula och jag vill inte ha dem på mig så de blir kvar i garderoben.
Det fina med att ta tidig semester är att man kommer tillbaka till redaktionen medan många fortfarande är lediga. Cheferna också. Ibland får man själv vikariera som chef, ibland klarar man sig faktiskt utan chef, också mötena är färre och kanske bidrar det till själva sommarstämningen som råder då. Allt känns lättare om sommaren, man bestämmer det man behöver bestämma, gör det som behövs som att bada på lunchen och äta på bryggan.
Man har känslan av semester, inte gammal tradig stress, kvar i kroppen.
Nu är alla tillbaka och de är visst inställda på att vara inne. En del säger att de knappt minns hur man loggar in och då säger jag med tryggt tonfall att det är ett gott tecken, var inte orolig, jag säger att det vore värre att haka i som om inget hänt, som om sommaren och vattnet i sjöarna aldrig fanns. Som om ute inte varit.
Men det har det och det gäller att hålla fast vid känslan av väder, behålla vinden och utomhuset nära kroppen.
Insekterna är borta nu, säger en av stammisarna i kön till badet, men fåglarna är många fortfarande och jag undrar varför.
En orädd skata hoppar vid våra fötter, den långa stjärten glänser.
Läs fler kåserier, till exempel Sanna om hur bassänger kan vara olika snabba – och hur enkelt det kan sägas om boxning.
