Allt färre svenskar tror att politiker ska lyckas stoppa gängkriminaliteten, enligt opinionsinstitutet Verian. Och det är lätt att förstå var pessimismen kommer ifrån, med tanke på det grepp gängkriminaliteten har om Sverige. Men att ge upp är inte ett alternativ. Och man bör komma ihåg att Danmark var på väg åt samma håll som oss, och att de lyckades vända utvecklingen.
När DN intervjuar den danske rektorn Marco Damgaard blir det tydligt hur viktigt det förebyggande arbetet är, och hur det börjar i skolan. Högstadiet han styr över har gått från att bara 63 procent av eleverna gick vidare till en gymnasieutbildning till nästan 100 procent. Området, Tingbjerg, var ett särskilt utsatt område med hög kriminalitet – gäng rekryterade nya medlemmar i skolkorridorerna. Damgaard har alltså sett det värsta, och vänt utvecklingen. Till DN lyfter han två frågor som centrala.
Den första är pengar. Sveriges Radio kunde nyligen rapportera om att så mycket som 74 procent av Sveriges kommuner nu anpassar skolpeng efter socioekonomi, en stigande siffra. Det är en bra början.
Ett ytterligare steg vore att ta bort köerna till friskolor och införa ett gemensamt skolval. Därtill får politikerna inte vara rädda för att lägga ned skolor som inte fungerar och låta eleverna flytta till en annan skola, i stället för att skrämma upp föräldrar med prat om ”bussning”.
Det andra centrala området som Marco Damgaard lyfter är av mer luddig karaktär. Rektorn uppmuntrar att ”ändra sättet vi ser på barnen och området, det handlar om inställning, mindset”.
Alltså: Det är livsfarligt att utgå från att de här barnen är dömda till att inte klara av skolan, att betrakta dem som förlorade.
Vi måste bestämma oss för att politiken och samhället gemensamt kan lösa problemen. För alla andra alternativ är otänkbara.
Som rektor sjösatte Damgaard stora förändringar. Han sparkade lärare som inte fungerade i skolan, som inte orkade arbeta för eller kunde tro på en förbättring. Han valde att lägga delar av de resurser skolan fick på gratis fritids och ungdomsklubbar, skapade gemenskaper utanför skoltid som inte var kopplade till gängen. Han vågade ställa högre krav på elevernas föräldrar.
Det är viktigt att allt fler kommuner riktar resurser till de skolor som mest behöver det. Men pengar räcker inte, utan en tro på att det här går att vända kommer inte rätt åtgärder att sättas in. Vi måste bestämma oss för att politiken och samhället gemensamt kan lösa problemen.
För alla andra alternativ är otänkbara.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: AI kan användas för att mota klimatkrisen – om vi vill
DN:s ledarredaktion: Politikerna har fastnat i nostalgin – snart måste de ta tag i Sveriges framtid