I tre debattartiklar har jag under det senaste året ifrågasatt Riksbankens självständighet (DN 4/9 2023, Dagens industri 24/9 2023 och SvD 25/8 2024). Till min förvåning har de bemötts av total tystnad från såväl ansvariga på Riksbanken som från de politiker som ansvarar för den ekonomiska politiken och också från kåren av akademiska ekonomer. Man har uppenbart genom denna ovilja till diskussion velat tiga ihjäl denna fråga.
Lars Calmfors tar i sin krönika (1/9) på denna sida upp denna märkliga och i grunden antiintellektuella tystnad och går förtjänstfullt i svaromål på min kritik. Hans artikel bygger emellertid på ett missförstånd, jag har inte i någon av artiklarna argumenterat för ett helt återförande av makten över penningpolitiken till regeringen.
Man kan som jag ser det tänka sig flera olika modeller, exempelvis att hälften av ledamöterna utses och är ansvariga inför regeringen och den andra hälften är oberoende experter. Jag har ifrågasatt den allomfattande uppslutningen till principen om en helt expertstyrd riksbank och med detta velat starta en diskussion om andra tänkbara lösningar. En sådan diskussion har också inletts av ekonomer vid välrenommerade lärosäten (som till exempel London School of Econmics) så Calmfors karakteristik av diskussionen som ”apart” är en smula märklig.
Om Riksbanken inte haft för avsikt att påverka kronkursen, varför har man då lagt ner mycket omfattande ekonomiska resurser i form av köp av statsobligationer på att göra just detta?
Calmfors hävdar vidare att jag har ”helt fel” när jag lägger ansvaret för den svaga kronan på Riksbanken. Men här uppstår två frågor. Om Riksbanken inte haft för avsikt att påverka kronkursen, varför har man då lagt ner mycket omfattande ekonomiska resurser i form av köp av statsobligationer på att göra just detta?
I sin rapport förra året om Riksbanken visar Riksrevisionen att kronans ställning var det oftast förekommande motivet i bankens protokoll för dessa mycket omfattande köp av statsobligationer. Den andra frågan är att om nu Riksbanken inte haft för avsikt påverka kronans ställning, varför har man då valt att (till förmodligen betydande kostnader) engagera vad som lär vara Europas främste ekonomiske expert om hur detta kan göras?
Slutligen hävdar Calmfors att motivet för att behålla självständigheten för Riksbanken för att på så sätt hålla nere inflationen fortsatt gäller. Någon empirisk grund för detta visar han emellertid inte. I maj 2024 hade de länder som har euron och således har en penningpolitik som styrs av den utomordentligt självständiga Europeiska centralbanken en inflation som varierade tiofaldigt!
Detta måste, tvärtemot vad Calmfors hävdar, tyda på att det är helt andra saker än en självständig centralbank som påverkar ett lands inflation. Tillkommer forskning som visar att innan vi fick den nuvarande ordningen med en expertstyrd Riksbank har Sverige haft långa perioder med såväl hög som låg inflation.
Läs mer:
Lars Calmfors: Statsvetares njutning av att hudflänga ekonomer leder debatten om Riksbanken fel
