Begreppet ”sent ska syndaren vakna” har sällan passat bättre i svensk politik. Under sommaren har flera av Vänsterpartiets företrädare spritt antisemitism och hyllat terror. Men partiledningen har tittat åt annat håll, eller haft semester.
När så både V-ledaren Nooshi Dadgostar (i DN) och partisekreteraren Aron Etzler (i SVT och SR) till slut börjar reagera sker det med en felaktighet. ”När det gjorts undersökningar är V det parti som haft minst antisemitism bland sina väljare. Det är väldigt tydligt”, säger Etzler till ”P1-morgon”. Samma fraser upprepar han i Aktuellt.
Men det är inte sant. Undersökningen han refererar till gjordes av Forum för levande historia och refererar siffror från 2020. Där klumpades väljare från Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ ihop som mindre antisemitiskt inställda än övriga.
I en mätning som presenterades i våras, ”Världsreligioner och religionsfrihet i Sverige” från SOM-institutet, ser det annorlunda ut. Där uppger 25 procent av Vänsterpartiets väljare att de har negativ attityd till judendomen. Inte sämst, men sämre än samma siffror hos S, C, L och M.
Är man generös kan man se det som ett utslag av allmän religionsfientlighet, men sommarens incidenter i Gazakrigets spår pekar på att det är betydligt allvarligare än så.
Samtidigt har V en lång tradition av stjärnögd beundran inför terrorgrupper.
Nooshi Dadgostar säger till DN att det är viktigt att partiet agerar snabbt: ”Det är självklart att Vänsterpartiet bekämpar antisemitism och rasism var än det dyker upp.” Ingen lär bli förvånad. Det är vad hon förväntas säga, förmodligen tycker hon väl ungefär så.
Men det verkligt iögonfallande är just att reaktionerna kommer först nu, veckor efter de första avslöjandena. Att ledaren tiger och V nedprioriterar det hela till en ”typisk partisekreterarfråga” skickar också en signal och visar hur allvarligt man tar judehat i de egna leden.
Vänsterpartiet är en organisation som sitter på många stolar. Det beskriver sig som ett antirasistiskt och numera demokratiskt parti. Samtidigt finns en lång tradition av revolutionsromantik och av att låta legitim kritik mot Israels politik glida över i antisemitiska uttryck om ”global sionism” och ”judisk lobby”.
Partiet har en läxa att lära av sommaren 2024. Är man antirasist på riktigt kan man inte agera så långsamt och valhänt när antisemitismen visar trynet mitt i partilokalen.
Det låter mer som att Lundberg förväntar sig att partiet ska anpassa sig till honom än tvärtom.
Frågan är om det verkligen blir någon skillnad. Kristofer Lundberg, partiets ordförande i Angered, har uttalat stöd för organisationen PFLP som är terrorstämplad av EU och USA.
Till DN skriver han: ”Det handlar om hur vi tillsammans kan ta ett större kollektivt ansvar i demonstrationer, debatter och opinionsbildning för fred i Palestina. Hur vi kan synka vad som sägs i riksdagens talarstol och på demonstrationer för att ge ett enhetligt intryck.” Jo tack. Det låter mer som att Lundberg förväntar sig att partiet ska anpassa sig till honom än tvärtom.
Men vilket parti är det då som tycker sämst om judendomen, enligt SOM-mätningen ovan? Sverigedemokraterna. 29 procent.
Läs också:
Ledare: Något är ruttet bland Malmös Palestinaaktivister
Lisa Magnusson: Borås är himmelriket på jorden – åtminstone för tonåringar
