Anna Beck har precis fått gå upp på podiet och ta emot sin medalj. Hon vinkar till familjen en bit bort. Som ett lämmeltåg följer vi reportrar och fotografer efter när hon rör sig över vägen.
Vi får berättat för oss att de var på fest hos Anna Beck för ganska precis ett år sedan, och det var då de sa ”vi åker ner till Paris allihop”.
– Jag tror inte riktigt att jag själv förstår hur duktig hon är, så när hon tar medalj öppnar det ögonen på mig. Man blir otroligt stolt, säger 19-åriga dottern Cornelia till DN.
– Hon kämpar så otroligt mycket men ändå lyckas hon också finnas där som mamma. Hon är bara en så stor förebild för mig.
Annas storasyster Sofie stämmer in i ordet ”förebild”.
– Jag gav henne en bok i går med citat som … ja, med ord som stämmer in på henne, hon är grym. När man vet allt slit som ligger bakom också.
– Och att hon är en förebild visar ju den här killen som gick fram.
Det var Mikey, en pojke som gick förbi, som ville känna på medaljen. Kanske tändes en egen dröm där om att en dag tävla i Paralympics.
Cornelia är däremot utmärkt nöjd med att stå bredvid.
– Hon inspirerar – men nej, det där lämnar jag åt morsan, skrattar hon.
Vad tänkte du under loppet?
– Jag fattade inte riktigt var hon låg. Man är ju osäker, men jag vet ju hur duktig hon är så jag trodde på medalj.
Läs mer:
Anna Beck tar Sveriges första medalj i Paralympics: Ett löfte till min cancersjuke bror
Taktiken bakom bronset: Så fick Beck tiondelarna på rätt sida