Lite mer än sex månader har gått sedan regeringens kärnkraftssamordnare Carl Berglöf tillträdde och nu börjar saker och ting ta form, konstaterar han.
Förhoppningen när han började var att tillräckligt mycket ska vara tillräckligt tydligt för att någon ska våga fatta ett investeringsbeslut ”runt 2026”. Det målet står fortfarande kvar.
– Jag ser inga hinder. Det är många saker som ska klaffa men alla jobbar på enligt den tidplanen och jag ser inga nya orosmoln. Saker och ting klarnar snarare och verkar hålla tidplanen, säger Carl Berglöf.
Den senaste stora milstolpen var utredaren Mats Dilléns förslag till finansierings- och riskdelningsmodell som lämnades till regeringen för en månad sedan. Staten ska gå in med generösa lån för att finansiera projektet, och är sedan med och säkrar lönsamheten i åtminstone 40 år efter driftstart, enligt förslaget.
Carl Berglöf vars jobb är att ha kontakt med alla möjliga intressenter, från reaktorleverantörer till energibolag och kommuner, tycker att modellen verkar ha träffat rätt.
– De verkar vara positiva till modellen som sådan. Men sedan hur parametrarna sätts, hur stort det statliga lånet ska vara eller var man sätter prissäkringsnivån, sådant slår med miljarder i kalkylerna och behöver analyseras noga, säger han.
Så ska staten stötta
Regeringens utredare Mats Dillén har tagit fram ett förslag till finansierings- och riskdelningsmodell för ny kärnkraft som bygger på tre delar:
1. Statliga lån. Bolaget som vill bygga behöver gå in med 25 procent av kostnaden i eget kapital och kan låna resterande 75 av staten. Räntan är riskfri under konstruktionsfasen och ökar successivt under driftsfasen.
2. Prissäkringsavtal. Aktören garanteras ett pris för den producerade elen på 80 öre per kilowattimme. Om marknadspriset understiger 80 öre går staten in och täcker mellanskillnaden. Upplägget föreslås att finansieras genom höjd elskatt.
3. Risk- och vinstdelningsmekanism. Aktiveras om det behövs baserat på utfallet av en marknadsvärdering av projektbolaget två år efter driftstart. Går bolaget för bra eller för dåligt regleras det genom justering av räntan i de statliga lånen eller genom det garanterade elpriset.
Källa: regeringen
Om regeringen gör verklighet av förslaget måste också EU-kommissionen godkänna statsstödet, ett moment som ligger bortom regeringens kontroll och som kan dra ut på tiden. För Tjeckien som har en snarlik modell tog det fyra år att få grönt ljus.
– Dialogen med kommissionen påbörjas nu och vi förstår att den kommer att ta ett antal år, men förhoppningen är att det ska rymmas i tidplanen. Tjeckien hade ett års fördröjning på grund av energikrisen och min bedömning är att det kommer gå snabbare än tre år för oss, säger Carl Berglöf.
Modellen är utformad för fyra till sex fullstora reaktorer. Det skickar en signal till branschen om att den som bygger den första reaktorn inte kommer att vara ensam, vilket är ett stort orosmoln bland potentiella investerare och energibolag. De kallar det för ”programrisken”.
Bygger man en reaktor så gör man allt för första gången. Logistikkedjor måste sättas upp, man har ingen annan att lära av och allt är nytt. Men om fyra–fem reaktorer ska byggas har projekten nytta av varandra och bedömningen är att det blir billigare för alla.
Men det är inte säkert att det räcker med att skicka en signal om att det blir fler. Vattenfall till exempel tycker att det behövs något mer.
– Hur garanterar man att andra också kommer göra detta? Det behöver man någonstans också titta vidare på, sade bolagets chef för ny kärnkraft, Desirée Comstedt, till DN tidigare.
För Carl Berglöf är det en högprioriterad uppgift att försäkra alla möjliga aktörer om att det blir ett helt kärnkraftsprogram i Sverige. Han tycker att staten borde etablera en ”programorganisation” som ska jobba med att definiera hur utbyggnaden kommer att se ut.
– Skulle det bara byggas en eller två reaktorer hade det inte behövts, men det är inte planen, och som det är nu så vill ingen vara först ut och bli ensam.
Vad är det som behöver beskrivas?
– Det som står i färdplanen för ny kärnkraft nu är egentligen bara två årtal: 2035 ska det finnas 2 500 megawatt ny kärnkraft och upp till 10 000 megawatt 2045, och så lite text runt det. För att skapa en trygghet hos aktörerna behövs en mer detaljerad berättelse om hur det här ska gå till, säger Carl Berglöf.
En utbyggnad om motsvarande tio normalstora reaktorer på 20 år kräver också stora mängder arbetskraft och en lång rad olika kompetenser. Det är ytterligare en utmaning.
Energimyndigheten håller på att analysera hur behovet ser ut. Tills de är klara kan man blicka mot Europa för att få en bild av vad som krävs.
Frankrike till exempel planerar 14 nya reaktorer. Där räknar man med runt 100 000 arbetstillfällen. Allt från avancerade projektledare och kärnkraftstekniker till bussförare och städpersonal. I Storbritannien har man kommit fram till ungefär samma siffra.
– Om man väldigt översiktligt översätter det till Sveriges färdplan så bör det rimligen handla om ett antal tiotusentals personer. Det kan man nog säga även om utredningen pågår, säger Carl Berglöf.
Läs även:
Mer kärnkraft ger billigare el men dyrt för staten
Thomas Ramberg: ”Mångmiljardfrågan är om vi alls behöver kärnkraft”
Efter krisen – lägsta elpriserna på 20 år
