Att vår nuvarande indoeuropeiska kultur har rötter i starkt patriarkaliska system är välkänt. Än i dag är de sexton vanligaste efternamnen i Sverige ”son-namn” med Andersson, Johansson och Karlsson i topp. Lingvister har många fler exempel på att fädernelinjer har varit centrala hos indoeuropéerna. De senaste åren har tillkommit flera dna-studier, bland annat från stora familjegravar, där analyserna tydligt visar att en manlig patriark har begravts, och så småningom dennes söner och sonsöner med ingifta kvinnor och barn.
Vissa forskare har hävdat att bondekulturen som föregick indoeuropéerna var mycket mer jämlik och jämställd. Den mest kända förespråkaren för den uppfattningen var arkeologen Marija Gimbutas, född i Litauen men verksam i Kalifornien.
Men samma så kallat patrilinjära mönster syns också hos stenåldersbönderna i norra Europa. Även här i Sverige. Nya dna-rön från gånggriftsgravar i Falköping publicerades så sent som i somras.
För Europas gamla bondekulturer är lingvister inte till någon nytta. Det finns bara en handfull ord bevarade och de säger ingenting om några könsroller. Forskare som Marija Gimbutas har i stället förlitat sig på konstföremål. Från tidig bondestenålder, framför allt från södra Europa, finns bevarat ett stort antal bilder och skulpturer av sten och lera som föreställer kvinnor och kvinnliga könsorgan. De tolkades av Marija Gimbutas som en mäktig gudinna, Moder Jord, och ett indicium på att bondekulturen i högre grad än senare kulturer hade mer fokus på kvinnan och på mödernelinjer.
Många av de konstföremål som brukar anföras kommer från Catalhöyük i nuvarande Turkiet. Det var en stor by som grundades av tidiga bönder för cirka 9000 år sedan. Mest berömd av de påstådda gudinnesymbolerna i Catalhöyük är en fetlagd kvinna på en tron som stöder sig på två leoparder.
En säregenhet i dessa tidiga bondesamhällen var att människor brukade begrava sina döda under golvet inne i huset. (Troligen med någon form av förbehandling.)
Det innebär guldläge för den som med dna-analyser vill kunna se hur husen har ärvts. Men dessvärre har det varit svårt att få fram dna som har bevarats tillräckligt bra i det varma klimatet.
Nu kommer äntligen studien som jag har väntat på så länge, i över tio år! (Än så länge bara förpublicerad på sajten BioRxiv.)
En turkiskledd forskargrupp har lyckats analysera 131 individer från 35 olika hus.
De hittar ett otvetydigt mönster! Husen innehåller i åtminstone hälften av fallen människor som är släkt via sina mödernelinjer. Det förekommer också att människor i samma hus inte alls har varit biologisk släkt. Fosterbarn verkar ha varit vanligt. Men av de patrilinjära system som senare blev så dominerande syns inte ett spår.
Forskarna såg också stor skillnad på gravgåvor, där gravar med kvinnor och flickor verkar ha fått gravgåvor fem gånger oftare än män och pojkar.
Sammantaget alltså flera indicier för att kvinnor hos de första bönderna faktiskt hade en tyngre roll än vad som senare blev fallet.
Läs mer:
Här är samhället där mormödrarna regerar
Karin Bojs: Döda under golven ger svar om patriarkat
Karin Bojs: När makten gick från kvinna till kvinna