Efter den senaste tidens nyheter om fria grupper som lägger ner var Sandra Stiskalos artikel om terianer befriande läsning (DN 1/9). Barn som leker att de är djur. Många bär svans, öron och andra djurliknande attribut. Även om kulturpolitiken sviker, tar barnen saken i egna händer. Eller fötter när de hoppar på alla fyra.
Lugnande besked? Ja och nej. Det ena för att terianerna håller liv i en mänsklig urkälla, det andra för att utvecklingen går åt andra hållet (för mycket skärmtid).
Jag vet därför ingen reform på kulturpolitikens område som vore viktigare i dag än en rejäl satsning på barn- och skolteater. Tänk på Suzanne Osten eller lyssna på Freud:
”Barnets käraste och intensivaste sysselsättning är leken. Kanske skulle vi kunna säga: Varje lekande barn beter sig som en diktare i det att det skapar sin egen värld eller, rättare sagt, flyttar om tingen i sin värld i en ny ordning som det tycker bättre om.”
