James Earl Jones föddes i Arkabutla, Mississippi 1931 men växte upp huvudsakligen i Michigan. Hans pappa lämnade familjen för att följa sina skådespelardrömmar och från femårsåldern växte Jones upp med sina morföräldrar.
Uppväxten utan pappa har han beskrivit som att det traumatiserade honom och att han började stamma. Under skoltiden lyckades han dock med hjälp av en lärare i engelska arbeta bort stamningen genom att läsa sin egen poesi högt.
Hans djupa, fylliga röst har senare blivit ikonisk genom röstrollerna som Mufasa i ”Lejonkungen” och Darth Vader i ”Star wars”-filmerna.
Mark Hamill – som spelade Luke Skywalker, son till Darth Vader – uttrycker sin sorg på X.
”Vila i frid pappa”, skriver skådespelaren följt av ett brustet hjärta.
”Star Wars”-skaparen George Lucas kallar Jones en ”otrolig skådespelare” och en ”högst unik röst både i konst och ande”.
”Under nästan ett halvt århundrade var han Darth Vader, men hemligheten bakom allt är att han var en vacker människa”, säger Lucas i ett uttalande.
James Earl Jones fick sin första filmroll som den unge bombfällaren Lothar Zogg i Stanley Kubricks ”Dr Strangelove” 1964. Han fick rollen efter att ha inlett en karriär på Broadways scener som en så småningom välkänd uttolkare av Shakespeare.
Han gjorde därefter många roller på film och i tv, däribland i ”Drömmarnas fält”, ”Rötter” och ”Jakten på röd oktober”. Han tilldelades totalt två Tonys, två Emmys, en Grammy för ett spoken word-album, en heders-Tony och en heders-Oscar.
Han gifte sig två gånger. I det andra äktenskapet – med Cecilia Hart – fick han en son och paret var gifta fram till hennes bortgång i äggstockscancer 2016.
Ända in på 2020-talet fortsatte James Earl Jones att arbeta. 2015 spelade han i pjäsen ”The Gin game” på Broadway och 2021 repriserade han sin roll som pappa till Eddie Murphy i ”En prins i New York 2”. 2022 döptes Cort Theatre i New York City, där han gjorde sin teaterdebut 1958, om till James Earl Jones Theatre.
James Earl Jones avled efter en tids sjukdom. Han blev 93 år.